Citat:
Det är en resurs fråga - har man bara tillräckligt bra advokater kan man klara sig ur de flesta situtionerna utan påföljd. Jag vill återigen hänvisa till vad jag tidigare anfört i ärendet. Jag får också — tyvärr — konstatera att invändningar fortsatt riktas mot faktiska omständigheter i frågor där det, ur rättslig synvinkel, inte finns utrymme för ett spekulativt synsätt, något jag finner minst sagt anmärkningsvärt.
Här en länk till en välbärgad, 2 meter lång och 140 kg tung man som våldtog sin 3-åriga dotter. Erkände och slapp fängslig påföljd.
Källa: https://www.forbes.com/sites/denizcam/2019/06/14/how-a-du-pont-heir-avoided-jail-time-for-a-heinous-crime/
Citat:
Jag har klargjort saken genom att redovisa de faktiska omständigheterna i detalj samt identifierat det relevanta lagrummet som reglerar den aktuella händelsen och det sannolikt begångna brottet. Av tillgänglig information och muntliga vittnesmål från andra personer som deltog i protestaktionen framgår att kvinnan hade en ledande roll i en grupp vars uttalade syfte var att störa en federal insats. Den aktuella åtgärden avsåg identifiering och frihetsberövande av personer som, enligt gällande amerikansk immigrationslagstiftning, saknade rätt att vistas i landet. Mot bakgrund av kvinnans agerande, den rättsliga kvalificeringen samt den tillämpliga straffbestämmelsen framstår det som fullt förklarligt att den ingripande agenten närmade sig fordonet, aktiverade blåljus, identifierade sig som myndighetsperson och vid upprepade tillfällen beordrade kvinnan att lämna fordonet. Även om frågor av det här slaget ofta väcker starka känslor, särskilt när de berör politiskt känsliga områden, är det av vikt att hålla isär sådana reaktioner från den rättsliga bedömningen — något som ter sig minst sagt problematiskt för majoriteten av debattörer i den här tråden. Att hävda att det skulle ha varit oklart huruvida hon var föremål för ett ingripande saknar stöd i de objektiva omständigheterna. Situationen är jämförbar med ett ingripande i Sverige där ett tydligt identifierat polisfordon aktiverar blåljus, tjänstemännen kliver ur fordonet, närmar sig och ger en klar uppmaning att stanna och lämna fordonet. I ett sådant fall kan det inte rimligen råda någon tvekan om att ett ingripande pågår. Notera att enligt amerikansk lag — och i rättslig mening — krävs inte att en person formellt delges orden “you're under arrest” eller liknande för att ett ingripande ska anses ha inletts. Avgörande är om en person i samma situation rimligen skulle ha förstått att myndighetsutövning pågick. Det finns i det aktuella fallet inget rimligt tolkningsutrymme för att uppfatta situationen som något annat än ett pågående ingripande där kvinnan var frihetsberövad. Omständigheterna talar för att frihetsberövandet grundades på misstanke om brott enligt 18 U.S.C. § 111, för vilket immigrationstjänstemän har befogenhet att vidta gripande.
Jag har klargjort saken genom att redovisa de faktiska omständigheterna i detalj samt identifierat det relevanta lagrummet som reglerar den aktuella händelsen och det sannolikt begångna brottet. Av tillgänglig information och muntliga vittnesmål från andra personer som deltog i protestaktionen framgår att kvinnan hade en ledande roll i en grupp vars uttalade syfte var att störa en federal insats. Den aktuella åtgärden avsåg identifiering och frihetsberövande av personer som, enligt gällande amerikansk immigrationslagstiftning, saknade rätt att vistas i landet. Mot bakgrund av kvinnans agerande, den rättsliga kvalificeringen samt den tillämpliga straffbestämmelsen framstår det som fullt förklarligt att den ingripande agenten närmade sig fordonet, aktiverade blåljus, identifierade sig som myndighetsperson och vid upprepade tillfällen beordrade kvinnan att lämna fordonet. Även om frågor av det här slaget ofta väcker starka känslor, särskilt när de berör politiskt känsliga områden, är det av vikt att hålla isär sådana reaktioner från den rättsliga bedömningen — något som ter sig minst sagt problematiskt för majoriteten av debattörer i den här tråden. Att hävda att det skulle ha varit oklart huruvida hon var föremål för ett ingripande saknar stöd i de objektiva omständigheterna. Situationen är jämförbar med ett ingripande i Sverige där ett tydligt identifierat polisfordon aktiverar blåljus, tjänstemännen kliver ur fordonet, närmar sig och ger en klar uppmaning att stanna och lämna fordonet. I ett sådant fall kan det inte rimligen råda någon tvekan om att ett ingripande pågår. Notera att enligt amerikansk lag — och i rättslig mening — krävs inte att en person formellt delges orden “you're under arrest” eller liknande för att ett ingripande ska anses ha inletts. Avgörande är om en person i samma situation rimligen skulle ha förstått att myndighetsutövning pågick. Det finns i det aktuella fallet inget rimligt tolkningsutrymme för att uppfatta situationen som något annat än ett pågående ingripande där kvinnan var frihetsberövad. Omständigheterna talar för att frihetsberövandet grundades på misstanke om brott enligt 18 U.S.C. § 111, för vilket immigrationstjänstemän har befogenhet att vidta gripande.
Det är en domstol som är bemyndigad att avgöra ifall kvinnan begick något brott när hon avvek från platsen. Hon är död nu och därmed kommer saken förmodligen inte att prövas alls.
Det är möjligt att saken prövas indirekt ifall skytten ställs inför rätta.
4 federala åklagare på Civil Rights Department på DOJ avgick, eftersom deras närmsta chef inte ansåg att man skulle undersöka Minneapolis fallet.
Detta efter att Todd Blanche (Trumps fd privata advokat), vice chef på DOJ gått ut och meddelat att här fanns inget att se.
6 federala åklagare i Minnesota avgick, efter det att de fått order om att koncentrera underökningen på den skjutna kvinnan och hennes partner.
Det är en toppstyrd undersökning, där underhuggarna tagit ton från Trump, Vance och Kirsti Noem, som straxt efter undersökningen startat, offentligt förklarade vad den skulle komma fram till.
