Citat:
Ursprungligen postat av
IMBILDEN
Hemskt egentligen
En statsanställd "agent" kan skjuta skallen av en 37-årig småbarnsmorsa mitt framför kameror, helt oprovocerat genom sidorutan.
Sen går han bara därifrån och kommer undan med det. Vart är världen på väg egentligen?
Utan att i det här sammanhang fördjupa mig i en strikt juridisk analys av det aktuella fallet – en genomgång som sannolikt skulle bli både omfattande och tekniskt komplex – framträder den mer övergripande och principiella frågeställningen om varför amerikanska politiska företrädare i vissa fall uppmanar sina anhängare att åsidosätta demokratiska och parlamentariska grundprinciper genom att fysiskt störa och försöka förhindra immigrationstjänstemän i utövandet av deras myndighetsuppdrag. Det utesluter emellertid inte att en mer ingående rättslig analys kan komma att behandlas vid ett senare tillfälle, om intresse finns.
I det aktuella fallet, liksom i flera andra jämförbara situationer, rör det sig om organiserade handlingar som kan beskrivas som sabotage. Tusentals aktivister försöker dagligen förhindra att personer utan laglig uppehållsstatus grips och avlägsnas från landet. Metoderna har inkluderat kastande av föremål mot tjänstemän, hot och förolämpningar, försök att sabotera tjänstefordon, fysiska angrepp på fordon samt blockering av deras färdvägar, för att nämna några. Att aktivt hindra en immigrationstjänsteman i tjänsteutövning utgör enligt gällande lagstiftning ett brott. En inte alltför avlägsen tanke är att dessa ”demonstranter” upplevt att de agerar med stöd i enlighet med rätten att demonstrera. Demonstration är däremot något helt annat än att aktivt försöka stoppa en tjänsteutövning.
Den person som står i fokus i detta fall uppges dessutom ha haft en ledande roll i händelseförloppet, något som även bekräftats av oberoende informationskällor. Det aktuella fordonet ska under flera timmar systematiskt ha blockerat vägen för immigrationstjänstemännen, och videomaterial visar hur föraren vid upprepade tillfällen skrattar och dansar bakom ratten i samband med att hindrandet lyckas.
Sammantaget får man intrycket av en aktör som möjligen uppfattar sig stå över rättsordningen. Mig veterligen har personen varit inblandad i den här typen av aktivism vid flera tillfällen, dock hittar jag inga uppgifter om att hon tidigare varit föremål för polisiär konsekvens. Tittar man igenom hennes historik inser man dock att hennes aktivism blivit mer och mer handgriplig.
En rimlig tolkning är att hon vid detta tillfälle insåg att ett frihetsberövande var nära förestående. Hon mottog tydliga och upprepade uppmaningar från en av immigrationstjänstemännen att stanna fordonet och kliva ur, vilka enligt tillgängliga uppgifter framfördes vid minst tre separata tillfällen, varefter en immigrationstjänsteman även försökte öppna bildörren. I detta skede valde hon att försöka lämna platsen med fordonet, möjligen som en stress- eller panikreaktion. Förflyttningen inleddes genom backning, sannolikt utan tillräcklig uppsikt bakåt, vilket i sig kan utgöra ett straffbart beteende, och följdes därefter av fortsatt färd framåt i troligt syfte att undkomma situationen. Det kan inte uteslutas att hon vid detta tillfälle saknade full medvetenhet om personer i fordonets omedelbara närhet, vare sig framför eller bakom bilen.
Frågeställningen i det här sammanhanget rör således inte huruvida immigrationstjänstemannen hade faktisk möjlighet att undkomma situationen, eller i vilken utsträckning förarens handlande var präglat av uppsåt att orsaka skada eller död. Det rättsligt avgörande är i stället huruvida den ingripande immigrationstjänstemannen rimligen kunde uppfatta situationen som ett omedelbart och allvarligt hot. Bedömningen tar sin utgångspunkt i immigrationstjänstemannens perception vid tidpunkten för ingripandet, snarare än i förarens subjektiva avsikter, vilka immigrationstjänstemannen saknar möjlighet att fastställa i realtid.
I detta avseende är rättsläget entydigt: när en person framför ett fordon mot en immigrationstjänsteman som befinner sig direkt i dess färdväg kan detta med fog uppfattas som ett livshotande angrepp, vilket ger rättsligt stöd för användning av dödligt våld. I det aktuella fallet framgår dessutom att immigrationstjänstemannen faktiskt blev påkörd.
Den mer grundläggande frågan blir därmed vilka samhälleliga och politiska processer som lett till att politiska företrädare i USA uppmanar sina väljare att bryta mot lagen – och att dessa uppmaningar inte bara efterlevs, utan också möts med tillfredsställelse och självgodhet.
