Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Gällande filmen Skräcknatten så var det ett inkommet tips om denna film. Diarienummer Ai 1093-92
Vad jag kan utläsa av detta är att det är Alséns "intervjuer" med flickorna som ligger till grund här.
Det dom sagt till honom och det han har funnit som stämmer in på vilka filmer som visades just denna kväll ledde honom till fyndet av "Skräcknatten", är min tolkning.
Ai 1093-92
https://imgur.com/a/duzy44F

Och eller men, så är det inte denna film de båda beskriver i sina respektive polisförhör.

Vad är rätt och vad är fel?
Man säger en sak till journalist och något lite annorlunda till polis. Återses på flera håll i detta mordfall.

Jag tycker dock att en varningsklocka ringer då de båda anger samma "felaktiga film".

Så några slutsatser om att de verkligen såg Skräcknatten eller för den delen var på mordplatsen kort innan mordet vill inte jag dra.
Materialet tillåter inga slutsatser.

Minns det där med Alséns påverkan nu när du säger det.

Ja, svårt att dra några slutsatser. Men det ringer så klart varningsklockor.

Mycket i det känns grumligt. Anki har sett en person hon känner igen med "pangare" och "honki-tonki" vid Dekorima men kontaktar inte polisen. För att hon "inte sett något konkret och att det absolut inte kunde vara den man hon mötte som utfört mordet." Okej.

De hör en kraftig smäll och knallar tillbaka längs Sveavägen, men vid mordplatsen ser de mest bara "några ryggar". Hela storyn låter framsnackad och påbättrad. Inte tänkt att delas med andra men så pratar en av dem brevid mun på en finlandsfärja. Snubben som lyssnar är polare med Alsén och så är cirkusen igång.

Inte ovanligt att kompisar, familjer, kollegor et c håller sig med den här typen av egna privata "mandelaminnen". Det blir som små sanningar för en mindre krets. Kollapsar när andra får insyn i dem.

Jag saknar inte argument för min hållning, men här har du också förstått att flickorna faktiskt båda beskrivit (en felaktig film?) Manhunter. Precis det som mitt inlägg handlade om och som du av viss anledning kände dig angelägen om att kommentera.

Alltså ytterligare är något att beakta och ev. förklara innan "man" drar slutsatser....

Om du läser innan du svarar ser du att flickorna själva bekräftar att de såg "Manhunter" på försommaren 1987 (när den gick på Sergelteatern i hörnet av Sergelgatan och Hötorget). De bekräftade själva att de inte kan ha sett "Manhunter" den 28 februari 1986, utan måste ha sett en annan film. Däremot visste de att de mötte mannen den 28 februari 1986, att biografen låg på Kungsgatan (Anki var "helt säker") i närheten av Sveavägen, att salongen var liten och att mannen i filmen hade "vassa tänder". "Skräcknatten". Läsförmåga och slutledningsförmåga. Som du kallar "trixande".

OK, men varför är du inte så noga nu med källhänvisningar?
Ge mig uppslagsnummer OCH sida där de vidstår detta?

Om nu "Anki" och "Anneli" var som de också påstått, på biografen Röda Kvarn (nämnt "Lilla kvarn" i uppslaget).
Kan det varit så att de även sett denna film av Kaj Pollack, där och då?
https://drive.google.com/file/d/1bgSRTltLIes7ksfsP7-KTLZgfjmwGtJG/view?fbclid=IwY2xjawPOXBBleHRuA2FlbQIxMQBzcnRjBmFw cF9pZAEwAAEeCdcuUuJ8FZOzkUTMuuHA03vdeOwPiuQmu0uliN O9gswf7tz-vvIdt0Pkr9A_aem_ZmFrZWR1bW15MTZieXRlcw

Kan det vara så att de efter filmen, på väg till Pendeln via Kungsgatan hörde en smäll. O.s.v.
Som mynnade ut i en berättelse för Bo Hall på en kryssning 1992.

Ja, jag spekulerar, men spekulation står också mot spekulation och att kunna se saker från en liten annan vinkel utan att misstänka folk så lätt.

Gärna. Det är en fördel att läsa förhören.

Anneli förhördes i två timmar den 21 januari 1993 och sedan ytterligare flera gånger.

Anki förhördes i två och en halv timma den 4 mars 1993 och sedan ytterligare flera gånger.

Att de satt på Mon Cheri på Kungsgatan 24 strax före filmen: EH14839-1 sidan 1

Att Anneli frös och beställde varm choklad: EH14839-1-C sidan 2

Att det var samma kväll som mordet (Anki var "helt säker"): EH14839-3 sidan 9

Att de valde att inte se "Älska mej" på Röda Kvarn: EH14839-1 sidan 1

Lilla Kvarn på Biblioteksgatan 5 visade "Spindelkvinnans kyss" (en annan sorts film). De enda "skräckfilmer" som visades i Stockholm på mordkvällen (förutom "Skräcknatten" på Sandrew 1-2-3-4) var "Rymdens vampyrer" på Sergelteatern och "Teen Wolf" med Michel J. Fox på Rigoletto. Ingen av dem har någon likhet med "Manhunter" och "Skräcknatten".

Att biografen låg på Kungsgatan i närheten av Sveavägen (Anki var "helt säker"): EH14839-1 sidan 1 och EH14839-3 sidan 2

Att Anneli visste att de befann sig på Kungsgatan när de lämnade biografen, att hon och Anki gick västerut mot Sveavägen och att hennes andra väninna gick österut mot Stureplan: EH14839-1-C sidan 1

Att salongen var liten: EH14839-1 sidan 3

Att mannen i filmen sätter in "vassa tandproteser i munnen" ("Skräcknatten" är ingen vampyrfilm utan en skräckkomedi): EH14839-1 sidan 2

"Mannen söker sedan upp familjerna nattetid och går in i deras bostäder. Han sätter då in vassa tandproteser i munnen. Anneli framhåller dock att det inte var någon vampyrfilm."

Att filmen "slutade vid 23.00-tiden": EH14839-1 sidan 3

Att de gick Kungsgatan västerut och Sveavägen norrut efter filmen: EH14839-1 sidan 3, EH14839-1-C sidan 1 och EH14839-3 sidan 2

Att de tänkte titta i skyltfönstret i en möbelaffär på Sveavägen (Sandins möbler strax söder om Grand): EH14839-1 sidan 3 och EH14839-1-C sidan 1

Att Anki (som var närmare mannen än Anneli) bara hörde mannen säga "jag är igenkänd" på finska (när Anki frågade på finska vad klockan var): EH14839-3 sidan 4

Att Anki visste att de såg "Manhunter" (som hade premiär den 22 maj 1987 och gick på Sergelteatern i hörnet av Sergelgatan och Hötorget) vid ett annat och senare tillfälle: EH14839-3 sidan 19

Att Anneli visste att hon och Anki såg en annan "film med läskigt innehåll" vid ett annat tillfälle: EH14839-1-F sidan 1


Bo Axelsson Hall (1931 - 2023) var 60 år gammal och avdelningschef vid Nutek när han sommaren 1992 träffade Anneli på en Finlandsfärja. Han bodde i en villa i Danderyd. Hall var mer än dubbelt så gammal som Anneli. Han beskrevs av sin omgivning som en trevlig person och skicklig tekniker. Hon upplevde honom som lätt att tala med och de höll fortsatt kontakt.

Anneli anförtrodde sig till Hall i november 1992. Tidpunkten är anmärkningsvärd. Den 5 november sände Norra Magasinet ett uppmärksammat reportage som senare bidrog till kravet på en granskningskommission. Det kan ha påverkat hennes beslut.

En vecka senare tog Hall kontakt med DN-journalisten Olle Alsén. Ett möjligt skäl är Alséns engagemang i kärnkraftsfrågor under 70- och 80-talen. Arkivsökningar visar att Alsén ofta skrev i ämnet. Hall, som var bergsingenjör, hade ett professionellt intresse för slutförvaring av kärnbränsle. Det är sannolikt att de hade kontakt även tidigare.

Anneli ville inte uppge Ankis namn. Jag hittade en intressant uppgift. Anki och Anneli bodde i samma fastighet i mitten av 1980-talet. Det är troligt att Anneli nämnde detta för Alsén, vilket kan förklara hur han identifierade Anki. I januari 1993 övertalade han Anneli att ta kontakt med polisen. Hall förhördes 1994.

Anki och Anneli uppgav att de såg en man med walkie-talkie vid mordplatsen cirka 15 minuter före skotten (EH14839). Förhören visar att de såg filmen "Skräcknatten", som slutade cirka 23.01 om föreställningen började 21.15. Avståndet från biografen Sandrew 1–2–3–4 till mordplatsen är cirka 190 meter. Kvinnorna kontaktade polisen sju år senare och redogjorde efter bästa förmåga för sina iakttagelser.

Mannen hade inga likheter med gärningsmannen. Det är osannolikt att mannen som Anki och Anneli såg hade med mordet att göra. Att visa en walkie-talkie på den platsen vid den tidpunkten var en risk. Vissa omständigheter talar dock för att han senare kan ha befunnit sig vid det sydvästra hörnet av korsningen Sveavägen - Tunnelgatan (EAD2778). Mannen verkar ha lämnat platsen – möjligen före skotten – och rört sig söderut på Sveavägen. Några minuter efter skotten kan han ha setts vid Oxtorgsgatan (EEE2618). Bedömningen grundas främst på uppgifter om mannens klädsel, kroppsbyggnad, längd och ålder.

Att den 91-årige pensionären Hall var "medförfattare" till Claes Hedbergs andra bok 2022 verkar osannolikt. Bra att Adlibris har slutat att sälja skojarens böcker. Bondfångeri. Hedberg tror inte själv på sin "teori".

En kvart? Men de hör ju skotten. Var befinner de sig då?

Bra sammanställt...men du bevisade ingenting här med att flickorna sagt sig ha sett Manhunter 1987?
Vilket jag frågade efter.
Allt handlar ju om 28/2 1986?

Du försöker blanda ihop allt med korrekt faktaåtergivelse som om det skulle vara en solid grund för dina egna slutsatser..
Dessvärre går det inte ihop för en som läser och granskar det du skriver.

Mycket onödigt skrivet så jag nöjer mig med detta citat:

"Mannen söker sedan upp familjerna nattetid och går in i deras bostäder. Han sätter då in vassa tandproteser i munnen. Anneli framhåller dock att det inte var någon vampyrfilm."
EH14839-1

Detta är filmen Manhunter.. också!

Lilla Kvarn(Röda kvarn) är heller inte Sandrews...

Som sagt, inget mer att diskutera. Det är snarare du som inte läst eller undersökt tillräckligt.
Och vidare är allt för snabb att dra slutsatser.

Det är inte svårt att förstå. Om man läser förhören.

Anneli bekräftar Ankis beskrivning. De var på väg till Sandins möbler (strax söder om Grand), men vände. Anneli trodde att de vände när de mötte mannen. Det gjorde de inte enligt Anki.

De korsade Sveavägen efter mötet med mannen.

De tror sig höra en "smäll" som uppenbart inte är skotten. Liksom Anja Landgré och Inga Ålenius. De trodde sig också höra en smäll som uppenbart inte var skotten.

När de hör "smällen" befinner sig Anki och Anneli på Sveavägens västra sida. En bit norr om Tunnelgatan. De var inte framme vid Sandins möbler.

De vänder och går till Kungsgatan.

De ser ingen uppståndelse vid Tunnelgatan.

De fortsätter Kungsgatan västerut till Vasagatan och Centralstationen.

De var på Vasagatan när skotten hördes (med normal gånghastighet).

Du läser inte. Det är självklart inte "Manhunter". Antagonisten i "Manhunter" sätter inte in "vassa tandproteser i munnen" när han överfaller offren. Det kan man säga att antagonisten i "Skräcknatten" gör. Vampyrtänderna är så överdrivna att de ser ut som proteser. Han överfaller offer i deras hem. Liksom i "Manhunter". Anneli hade rätt. "Skräcknatten" är ingen vampyrfilm i vanlig mening. Det är en skräckkomedi.



Du läser inte. I första förhöret är Annelis minnesbild att "filmen visades på biografen Lilla Kvarn eller någon av biograferna belägna på Kungsgatan". Senare i samma förhör bekräftar hon att biografen låg på Kungsgatan (och nämner inte Lilla Kvarn igen). Att hon nämnde Lilla Kvarn berodde på att salongen var liten. Som salongen i Sandrew 1-2-3-4 där "Skräcknatten" visades. Den fick dålig kritik och hade liten publik.

Du är inte för snabb att dra slutsatser. Du har svårt att dra slutsatser. Det är inte konstigt. Du läser för lite. Läs mer så har du lättare att dra slutsatser.

Ok.. tro vad vill, men dina inlägg ger dessvärre inget starkare argument för din ståndpunkt eller dina slutsatser.
Ditt första stycke är ett sammelsurium av fakta och dina egna påståenden.

Jag har läst det mesta du skrivit, men ofta valt att hålla mig utanför.
Och likt med AZ och YN's iakttagelse av den springande mannen på DBG så försöker du även här körsbärsplocka för att få ihop din hypotes(i dina ögon slutsats).

--------

"att flickorna själva bekräftar att de såg "Manhunter" på försommaren 1987"?
Vart exakt påstås detta?
När jag bad om källa tidigare så kom ditt märkliga svar nedan.
(FB) Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986
Uppgifter om hur Anneli frös och köpte choklad....

Kan du skippa allt runt i kring och svara på en enkel fråga?