8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Vi kan inte veta om det skett någon konkret förbättring eftersom flickan mått bra även tidigare. Styvpappan vittnar till och med om att läkaren påstår sådant som inte stämmer. Ord står mot ord och rätten har inte låtit göra någon oberoende utredning.

Du måste förstå att bara för att det står något i domen så blir det inte sant. Det saknas fakta som belägger det som läkaren påstår.

Och notera att vården orosanmält även jourhemsmamman och att det framkommit att Elsa haft ”tvångstankar” som gjort jourhemsmamman arg. Breven från Elsa visar att hon vill komma hem och så vidare…

Inte konstigt om hon har vissa tvångstankar om hon identifierar sig som sin sjukdom..
Kommer säkert bli en mer omfattande medicinsk utredning med tanke på att måendet är så annorlunda och att det funnits en del tvivel från sjukvårdens sida om diagnosen , Sjukdomen har olika grad av brist på motorik i tarmen från lätt nedsatt till helt nedsatt har flickan tur så har hon en betydligt lindrigare variant än vad som antagits och slipper näringsdropp helt och inte längre är i behov av assistenter förutom visst stöd i skola pga stomin och eventuella svackor i måendet

Fakta är till exempel att vården har gjort fel som inte rapporterat sina påstådda observationer som en risk enligt bestämmelserna i patientsäkerhetslagen. Om vården gjort rätt skulle mamman fått en möjlighet att agera enligt vårdens önskemål som nu inte varit kända för henne.

Om sjukvården trott att symtomen överrapporterats har det varit deras skyldighet att dokumentera det i journalerna. Något sådant har inte framkommit – det är också fakta.

Fakta om vad som hänt efter placeringen har INTE framkommit och föräldrarna har INTE getts möjlighet att jämföra Elsas mående mot tidigare. Du bara spekulerar baserat på partsinlagor som vanligt.

Var tänker du dig att någon ska hitta fakta om inte från det som står i domen
Står även att flera instanser inom vård har varit bekymrade en längre tid och vissa tom har tänkt tanken att diagnosen kanske inte är rätt satt .

Fakta är att förhållande efter placering är helt annorlunda gällande matintag, behov av smärtmedicin och medicin mot illamående ,helt annan aktivitetsnivå både gällande skola och fritid samt bättre sömn .

Sjukvården tror ju att det överrapporterats symtom , om man ser det ur en annan synvinkel så kan överdriven rapportering vara ett sätt att ge berättigande till att vara behov av så mycket assistenttimmar sådant har ju hänt förr

Vad som hänt efter placeringen framgår i alla domarna. Svart på vitt, bokstavligen talat.

Både mamman och papporna kan ju jämföra de fakta som framkom i domstolen om hur Elsa mår idag, med hur hon brukade må hemma.

[/b]

Vad som hänt efter placeringen framgår i alla domarna. Svart på vitt, bokstavligen talat.

Både mamman och papporna kan ju jämföra de fakta som framkom i domstolen om hur Elsa mår idag, med hur hon brukade må hemma.

Läste LVU-domen igen och såg att bonuspappan vittnat om att de under sommaren 2024 i samråd med läkarna ökat Elsas matintag och samtidigt minskat hennes näringsdropp till 600 ml. Han uppger även att oktober läkarna i oktober 2024 satte ut det smärtstillande som Elsa fått intravenöst.

Om Elsa i början av 2025 läggs in för kraftiga magsmärtor och läkarna därför föreslår en ”matvila” borde väl mamman och bonuspappan förstå att näringsdroppet behöver ökas igen även om läkaren skulle ha missat att ändra ordinationen?

Det är helt på läkarna ifall de missar att ändra ordinationen. Det framkommer klart av alla medicinska expertvittnen i domen att det ligger helt på vården i det ansvaret.

Okej att läkarna har ett ansvar i att ge korrekta ordinationer men oavsett detta ansvar borde mamman ha reagerat och ifrågasatt en felaktig ordination. Om läkare och föräldrar under sommaren 2024 i samråd minskar näringsdroppet för att Elsa börjar äta mat, så måste man självklart öka näringsdroppet igen om Elsa slutar äta mat i början av 2025. Vem fattar inte det?

Som sagt, vi VET INTE om ”måendet är så annorlunda”. Och om det funnits tvivel om diagnosen som inte utretts är det ett synnerligen allvarligt fel från vårdens sida.

Hur kan en diagnos av medfödd defekt av tarmsystemet vara felaktig? I sådana fall är det just läkarna som har satt en fel diagnos och således är det vården som har gjort fel.

Att saker har förändrats efter placering indikerar knappast på att placeringen var rätt; fosterföräldrarna kan mycket väl ha tvingat flickan att äta, trots att flickan har ont och inte tar upp någonting. Likaså kan fosterföräldrarna undgå att ge korrekt medicin, då det fortfarande är egenvård och inte HSL.

Vården har utgått från information de fått av föräldrarna gällande mående , ork, smärtor och hur barnet ätit

Om man spekulerar att det är någon form av ekonomiska motiv [...]