Citat:
Samtidigt som Grönland omfattas av Monroe-doktrinen, tillhör Grönland det västra halvklotet. Det är viktigt att komma ihåg att det var Danmarks ansvar att försvara Grönland, precis som en Nato-medlem bör göra. Under kalla kriget var den danska flottan relativt stark, med mellan 80 och 100 fartyg bestående av fregatter, patrullbåtar och ubåtar.
Efter Sovjetunionens fall valde de flesta europeiska länder att avveckla sina försvarsindustrier, avskaffa den allmänna värnplikten och minska styrkan i sina försvar. De få länder som inte gjorde detta var Finland, som behöll sin modell och köpte in sitt försvarsmaterial till en bråkdel av kostnaden.
Danmark och Storbritannien, som Nato-medlemmar, har ansvar för att försvara Grönland, särskilt i GIUK-gapet. USA utvidgade SOSUS (SOund SUrveillance System), det ursprungliga namnet på ett undervattensbaserat avlyssningssystem som lyssnade efter sovjetiska ubåtar under större delen av kalla kriget.
Jag förstår en del av Trumps frustration med Danmark, eftersom landet som Nato-medlem inte har levt upp till förväntningarna på att försvara Grönland. Varför ska USA stå för kostnaderna för deras försvar?
Vivian Motzfeldt, Grönlands utrikesminister, har uttryckt en önskan att fördjupa handelsrelationerna med Kina, särskilt gällande deras mineraler. Varför behöver Kina kontrollera dessa mineraler när de redan äger 60-70 procent av världens mineraler?
Om jag var USA:s president skulle jag också vara frustrerad över Europa. Och se vad politikerna säger, inklusive Alternativ för Sverige, som börjar lägga upp inlägg på sociala medier om Venezuela. Det är också propaganda. Problemet är att även om vi har 'högerpolitik' har den alltid varit under 'socialismens namn'.
Jag anser att varje land i Europa måste leverera och bygga upp sitt försvar. Det räcker inte med floskler om att detta är slutet på handelsavtalen med USA och så vidare, när de flesta europeiska länder har stora utlandsskulder till den kinesiska regimen. Även vår regering stöder Kinas handelsrelationer, och detta kommer från den svenska regeringens webbplats:
Sverige upprättade, som första västland, diplomatiska förbindelser med Folkrepubliken Kina redan 1950. Våra kontakter sträcker sig dock tillbaka till Svenska Ostindiska Companiets verksamhet på 1700-talet. I dag har Sverige en ambassad i Peking och ett generalkonsulat i Shanghai, liksom ett generalkonsulat i Hongkong.