Citat:
Tack.
Så som jag förstår det så är en mask man älskar. Tror att mitt tankefel var att jag trodde att den riktiga personen var den som jag tyckte var så underbar - men i själva verket är ju personen med BPD lika mycket den andra sidan av myntet också (iallafall så länge sjukdomen inte behandlats).
Sen vet jag egentligen inte om man kan älska en person med en så svag självbild och ostabilt ego. Om en person inte själv riktigt vet vem denne är - hur ska jag då kunna veta vem jag älskar?
I vissa stunder var det dock som att hon visste att det var något fel med henne själv och hon kunde skriva väldigt insiktsfulla ursäkter. Det höll dock aldrig i längden - förr eller senare så var det som att hon vart en helt annan person. Vet inte om jag har rätt eller inte - men som jag förstår det så styrs personer med Borderline av två olika rädslor - fear of abandonment och fear of engulfment. Något som bidrar till att relationerna ofta ter sig cykliska.
En annan aspekt som jag reagerade på var hur hon, efter månader ifrån varandra, kunde komma tillbaka i mitt liv och samma dag (bokstavligen) kalla sig min "flickvän". Det var som att hon plockade upp stafettpinnen precis där vi lämnat den sist.
Såhär i efterhand så tror jag att en av anledningarna till att jag stannade så länge var att jag trodde att jag kunde hjälpa henne - något som visade sig vara helt omöjligt - iallafall för mig som partner. Till en början så hade jag dessutom ingen aning om vad det var som jag upplevde som så avvikande med henne - tog dock inte så länge innan jag förstod att hon hade kraftiga drag av BPD. Personligen så upplevde jag det också förvirrande att hon inte bara hade drag av BPD utan även NPD (har senare förstått att det är som TS själv nämner - att det ofta råder en stor blandning av symptomen mellan diagnoserna som finns i kluster B).
Har svårt för att tycka illa om henne då jag även sett hur dåligt hon kunde må. Ena sekunden kunde hon hata mig för att i andra sekunden älska mig och vilja ha barn.
Insikten om att vi aldrig kom framåt i våran relation (allt gick i cykler) var också en avgörande faktor till att jag lämnade henne.
På det stora hela så har den här erfarenheten tvingat mig till att blicka inåt och försöka förstå vad i mig själv som fick mig att stanna till trots för allvarliga händelser inom relationen. Har en känsla av att det kommer att ta lång tid innan jag ärligt kan säga att jag lagt allt bakom mig.
Så som jag förstår det så är en mask man älskar. Tror att mitt tankefel var att jag trodde att den riktiga personen var den som jag tyckte var så underbar - men i själva verket är ju personen med BPD lika mycket den andra sidan av myntet också (iallafall så länge sjukdomen inte behandlats).
Sen vet jag egentligen inte om man kan älska en person med en så svag självbild och ostabilt ego. Om en person inte själv riktigt vet vem denne är - hur ska jag då kunna veta vem jag älskar?
I vissa stunder var det dock som att hon visste att det var något fel med henne själv och hon kunde skriva väldigt insiktsfulla ursäkter. Det höll dock aldrig i längden - förr eller senare så var det som att hon vart en helt annan person. Vet inte om jag har rätt eller inte - men som jag förstår det så styrs personer med Borderline av två olika rädslor - fear of abandonment och fear of engulfment. Något som bidrar till att relationerna ofta ter sig cykliska.
En annan aspekt som jag reagerade på var hur hon, efter månader ifrån varandra, kunde komma tillbaka i mitt liv och samma dag (bokstavligen) kalla sig min "flickvän". Det var som att hon plockade upp stafettpinnen precis där vi lämnat den sist.
Såhär i efterhand så tror jag att en av anledningarna till att jag stannade så länge var att jag trodde att jag kunde hjälpa henne - något som visade sig vara helt omöjligt - iallafall för mig som partner. Till en början så hade jag dessutom ingen aning om vad det var som jag upplevde som så avvikande med henne - tog dock inte så länge innan jag förstod att hon hade kraftiga drag av BPD. Personligen så upplevde jag det också förvirrande att hon inte bara hade drag av BPD utan även NPD (har senare förstått att det är som TS själv nämner - att det ofta råder en stor blandning av symptomen mellan diagnoserna som finns i kluster B).
Har svårt för att tycka illa om henne då jag även sett hur dåligt hon kunde må. Ena sekunden kunde hon hata mig för att i andra sekunden älska mig och vilja ha barn.
Insikten om att vi aldrig kom framåt i våran relation (allt gick i cykler) var också en avgörande faktor till att jag lämnade henne.
På det stora hela så har den här erfarenheten tvingat mig till att blicka inåt och försöka förstå vad i mig själv som fick mig att stanna till trots för allvarliga händelser inom relationen. Har en känsla av att det kommer att ta lång tid innan jag ärligt kan säga att jag lagt allt bakom mig.
En annan intressant sak är hur hon lyckades att få mig att tappa humöret fullständigt
Hon kunde ha frågat mig om något i början av vår relation som jag kunde skämta om, sen kunde hon ändra lite på historien och vilja bråka om det 4mån senare !
Jag har bra minne men hon drev mig till vansinne med att försöka starta bråk och med tiden så kände jag till cycklerna
Antingen var det svartsjuka om något gammalt ex eller någon tjej på jobbet eller något jag sagt eller gjort för 6mån sen som hon ändrade på lite .
Sen kunde världens bråk uppstå som kunde sluta med att hon gav mig silent treatment och blockade mig på sociala medier . Hon straffade mig alltså för påhittade saker som jag inte kunde ta mig ut via logik eller prata vuxet
Under denna "silent treatment " så försökte jag såklart kontakta henne för att reda ut bråket , men det gödade ju bara henne då min energi att vilja reda ut saker boostade henne ego
Efter 4-15 dagar så kunde hon kontakt mig som ingenting och när jag frågade vad detta handlade om så kunde hon plötsligt bara släta över bråket .
Vi kanske bröt ca 50 gånger på 3år och jag drogs in i denna spiral trots att jag eg visste innerst inne hur sjukt det var så gav jag efter
Kanske att jag blev snabbt beroende av kickarna det gav, men som med alla droger så tillslut så gav kickarna inte längre. Jag började tröttna på karusellen och "make up sexet" var inte lika häftigt längre !
Jag tror att många som fastnar med dessa tjejer är lite kickberoende och efter en sådan relation kan det vara svårt att gå in i en normal relation
