Citat:
Du bara hoppar från tuva till tuva till tuva, hela tiden.
Men nu stannar vi kvar på tuvan som du själv introducerade, och utreder den tills det är klart. Sen tar vi nästa tuva när den här tuvan är klar.
Att Joakim hade en synnerligen destruktivt och rentav farligt beteende som barn, både för sig själv och sin egna familj, har styrkts av specialistpsykiatrin i Linköping, Barn och Ungdomspsykiatrin i Motala, Socialförvaltningen i Vadstena och Motala, Fritids och grundskolepersonal där Joakim gick som barn, samt hela Joakims släkt, utan undantag.
Läget var sådant att han var farlig för sig själv och andra och skulle behövt uppsikt nära dygnet runt för att inte komma till skada eller skada även sina syskon och föräldrar.
Som föräldrar måste man arbeta för att kunna betala hyran. När man är på jobbet kan man inte ha uppsikt över Joakim och då kan hemska saker hända. Han hotade alla i sin egna familj med att döda dom, hotade med kniv, kraftigt våld, strypgrepp, självskadebeteende och elakartad ryktesspridning.
Föräldrar måste även sova, och när man sover har man inte heller uppsikt över Joakim, då kan hemska saker hända, och man själv kan ofta inte sova bra pga oro för Joakim. Kan man inte sova, kan man inte arbeta, och då får man inte in inkomst och då går hela familjen inklusive unga syskonens tillvaro käpprätt åt helvete, ganska fort. Man blir hemlös, socialen tar barnen ifrån en, allt blir bara en enda mardröm då. Man måste jobba, sova, återhämta sig, och näras i en konstruktiv harmonisk miljö i sitt hem.
Joakims raseriutbrott krävde att man höll fast honom i timmar ibland, även på psyk-avdelningarna. Som förälder måste man även få egentid och viss återhämtning, och det stod klart att Joakim förstod att ju mer han tröttade ut sin egen familj, desto mer makt skulle han få. Detta pågick i princip varje dag, hela tiden hemma.
Det stod även klart, för alla involverade parter, att Joakims beteende var relaterat mest till mamman, syskonen och till viss del mot styvfadern, på ett sånt sätt som inte kunde avhjälpas på kort sikt. Det gick inte att få honom att sluta genom någon idé, tips, logik eller omvårdnad som någon kunde påvisa.
Alltså, ingen sömn, inget arbete, ingen vila, konstant uppmärksamhet av Joakim för att skydda honom, och andra, trösta livrädda småsyskon, ingen skola för Joakim, och hans beteende tärde så mycket på föräldrarna att dom själva började tappa självbehärskningen och besinningen själva ... hur länge tror du tillvaron i en sån familj kommer hålla? Vad blir det här i slutändan, tror du?
Vad skulle du ha gjort själv?
Samtliga parter, psykiatrin och läkare på två olika orter, socialförvaltningen på två olika orter, släkten, skolan, inklusive den kommande fosterfamiljen .. allihopa är helt överens, om att Joakim måste placeras utanför hemmet under ca 4 veckors tid för att få stopp på den här nedåtgående spiralen som familjen befinner sig i, och för att inte trigga Joakim längre, då hans reaktioner verkar relaterade till egna familjen, så är det högst logiskt att ta bort det som triggar honom.
Och allt detta genereras av 1 enda faktor: Joakim. Ingen annan, inget annat. Ingen annan har något emot mamman.
När mamman, liksom i princip varenda mor på jorden, möts av insikten att hon kommer bli tvungen att lämna bort sitt förstfödda barn, så drabbas hon - som alla mödrar gör - av en väldigt svår vånda och känslor av otillräcklighet och att vara en dålig mamma osv. Detta blandat med behovet av vila och att återfå sin egna sans och sinnesfrid, för att kunna lösa situationen på sikt.
Allt det här står att läsa i journalerna.
Du har konstant hävdat att mamman lämnade bort Joakim för att hon inte ville ha honom. Tror du socialtjänst, läkare, psykiatri, skola och släkt hade gått med på att "Nä jag vil inte ha ungen, bort med han bara"? Om du tror det måste du förklara dig.
Stanna kvar på den här tuvan nu. Hoppa inte vidare till andra anklagelser eller what-about-ismer. För hoppar du vidare till nya anklagelser, perifera poänger, eller avstår från att svara på frågan alls, så ser vi alla vad du och dina idéer är gjord av - egentligen. Då ger dig mig - och alla andra här - rätt.
I skenet av vad som faktiskt hänt, vad får dig att hävda att mamman gick med på att fosterhemsplacera Joakim för hon inte ville ha honom? Vad har du på fötterna för att ens misstänka något sånt?
Men nu stannar vi kvar på tuvan som du själv introducerade, och utreder den tills det är klart. Sen tar vi nästa tuva när den här tuvan är klar.
Att Joakim hade en synnerligen destruktivt och rentav farligt beteende som barn, både för sig själv och sin egna familj, har styrkts av specialistpsykiatrin i Linköping, Barn och Ungdomspsykiatrin i Motala, Socialförvaltningen i Vadstena och Motala, Fritids och grundskolepersonal där Joakim gick som barn, samt hela Joakims släkt, utan undantag.
Läget var sådant att han var farlig för sig själv och andra och skulle behövt uppsikt nära dygnet runt för att inte komma till skada eller skada även sina syskon och föräldrar.
Som föräldrar måste man arbeta för att kunna betala hyran. När man är på jobbet kan man inte ha uppsikt över Joakim och då kan hemska saker hända. Han hotade alla i sin egna familj med att döda dom, hotade med kniv, kraftigt våld, strypgrepp, självskadebeteende och elakartad ryktesspridning.
Föräldrar måste även sova, och när man sover har man inte heller uppsikt över Joakim, då kan hemska saker hända, och man själv kan ofta inte sova bra pga oro för Joakim. Kan man inte sova, kan man inte arbeta, och då får man inte in inkomst och då går hela familjen inklusive unga syskonens tillvaro käpprätt åt helvete, ganska fort. Man blir hemlös, socialen tar barnen ifrån en, allt blir bara en enda mardröm då. Man måste jobba, sova, återhämta sig, och näras i en konstruktiv harmonisk miljö i sitt hem.
Joakims raseriutbrott krävde att man höll fast honom i timmar ibland, även på psyk-avdelningarna. Som förälder måste man även få egentid och viss återhämtning, och det stod klart att Joakim förstod att ju mer han tröttade ut sin egen familj, desto mer makt skulle han få. Detta pågick i princip varje dag, hela tiden hemma.
Det stod även klart, för alla involverade parter, att Joakims beteende var relaterat mest till mamman, syskonen och till viss del mot styvfadern, på ett sånt sätt som inte kunde avhjälpas på kort sikt. Det gick inte att få honom att sluta genom någon idé, tips, logik eller omvårdnad som någon kunde påvisa.
Alltså, ingen sömn, inget arbete, ingen vila, konstant uppmärksamhet av Joakim för att skydda honom, och andra, trösta livrädda småsyskon, ingen skola för Joakim, och hans beteende tärde så mycket på föräldrarna att dom själva började tappa självbehärskningen och besinningen själva ... hur länge tror du tillvaron i en sån familj kommer hålla? Vad blir det här i slutändan, tror du?
Vad skulle du ha gjort själv?
Samtliga parter, psykiatrin och läkare på två olika orter, socialförvaltningen på två olika orter, släkten, skolan, inklusive den kommande fosterfamiljen .. allihopa är helt överens, om att Joakim måste placeras utanför hemmet under ca 4 veckors tid för att få stopp på den här nedåtgående spiralen som familjen befinner sig i, och för att inte trigga Joakim längre, då hans reaktioner verkar relaterade till egna familjen, så är det högst logiskt att ta bort det som triggar honom.
Och allt detta genereras av 1 enda faktor: Joakim. Ingen annan, inget annat. Ingen annan har något emot mamman.
Journalen 1994-02-21:Styvpappan och mamman initierar även att en psykiatrisk utredning tillsätts för att förstå varför Joakim har blivit såhär och hur dom kan förstå honom och hjälpa honom på bästa sätt, ge honom ett harmoniskt liv som människa. Den här förändringen ska genomföras av socialtjänsten i Vadstena och beräknas ta ca 4 veckor, då Joakim får bo i ett fosterhemsboende under dom veckorna.
Vid återresan till Vadstena berättar mamman att Joakim är annorlunda i familjehemmet mot hur han varit hemma. Hemma har han varit aggressiv och bråkig. Hon har varit rädd för honom. Han har hoppat på henne och syskonen. Hon har fått stänga in sig för att få vara ifred från honom. Både mamman och styvpappan vill veta vad som är fel med honom. De vill ha en psykologutredning för att få veta orsaken till varför han betett sig så illa hemma. Något måste ha hänt, menar de.
Journalen 1994-02-22:
Planeringen är att Joakim stannar i familjehemmet under den tid som behövs för oss och soc att bedöma hur den långsiktiga behandlingen och omhändertagandet skall utformas. Föräldrarna kommer hit för samtal med ---------.
Går igenom förslag på avtal med fosterföräldrarna. De tycker avtalet är okej. Familjehemmet är beredd att ta hand om Joakim under utredningstiden. Denna kommer att ta minst fyra veckor.
När mamman, liksom i princip varenda mor på jorden, möts av insikten att hon kommer bli tvungen att lämna bort sitt förstfödda barn, så drabbas hon - som alla mödrar gör - av en väldigt svår vånda och känslor av otillräcklighet och att vara en dålig mamma osv. Detta blandat med behovet av vila och att återfå sin egna sans och sinnesfrid, för att kunna lösa situationen på sikt.
Allt det här står att läsa i journalerna.
Du har konstant hävdat att mamman lämnade bort Joakim för att hon inte ville ha honom. Tror du socialtjänst, läkare, psykiatri, skola och släkt hade gått med på att "Nä jag vil inte ha ungen, bort med han bara"? Om du tror det måste du förklara dig.
Stanna kvar på den här tuvan nu. Hoppa inte vidare till andra anklagelser eller what-about-ismer. För hoppar du vidare till nya anklagelser, perifera poänger, eller avstår från att svara på frågan alls, så ser vi alla vad du och dina idéer är gjord av - egentligen. Då ger dig mig - och alla andra här - rätt.
I skenet av vad som faktiskt hänt, vad får dig att hävda att mamman gick med på att fosterhemsplacera Joakim för hon inte ville ha honom? Vad har du på fötterna för att ens misstänka något sånt?
Allt detta. Och sedan det sanslöst motsägelsefulla att han känner sig så övergiven av den hemskaste personen i världen som i praktiken torterat honom.
Han borde ju varit överlycklig som kommit från mamman innan det gick för långt. Att han lämnade monstret redan i 8-års åldern...borde ju räddat honom.
). 
