Citat:
Ursprungligen postat av
Snusfri
Sverige är förlorat.
Ja, jag är-trots att svensk nativitetsökning skulle motverka katastrofen-glad att jag inte kommer att få barnbarn. Jag vill inte att mina ättlingar ska få leva i ett alltmer förstört land vars kultur o seder baseras på shithole-värderingar från Mellanöstern!
För två veckor sedan var jag på en julkonsert i en landsortsskyrka utanför vår stad. Det var den lokala bygdeföreningen som i stort utgjorde kören, den var, trots medelålder på 70 år, riktigt bra!
Vi besökare hade nog samma medelålder, kanske tiotalet år yngre då några svenska barnfamiljer var där. När jag satt o såg mig om i bänkarna slogs jag av två saker: detta är fortfarande det gamla, det riktiga Sverige, det finns kvar i några av de svenskaste och äldsta av seder, att samlas i kyrkan i juletid, den andra tanken var att detta kanske är det sista decennium man kan uppleva detta. Om tio år är nog de flesta medlemmar i hembygds-och bygdeföreningar borta o få yngre svenskar är föreningsmänniskor. Dessa föreningar och deras svenska verksamhet kommer att tyna bort. Värt sammanhang med Sveriges historia kommer att bli fattigare.
Jag vet att det är en ” floskel”, detta att säga att vi bor i de yttersta av tider, där landet vi bor i, till och med vår egen lokala bygd, snart blir så demografiskt o kulturellt förändrad att vi ej kommer att känna att vi är ” hemma”. Men det är en faktisk realitet-vårt land har så snabbt förändrats att detta verkligen ÄR en brytpunkt! Denna förstörelse är i stillsamma stunder för mig en stor sorg, andra stunder för mig en stor vrede! Men vad kan man som ensam maktlös människa göra? Intet.