Tråd för att diskutera litteraturkritik och litteraturkritiker

Ja, det är ett bra och passande citat. Väldigt kul.

Mottagaren av Madeleine Gustafssonpriset gör ett intressant inlägg.

https://www.dn.se/kultur/rebecka-karde-egentligen-vet-alla-inklusive-kritikerna-att-kritikens-glansdagar-ar-forbi/

Än så länge ej bakom betalvägg.

Hon är ganska rolig faktiskt.
Kritikern har ofta haft dåligt rykte och kanske befogat. Men visst är det trots allt trist om belästa och bildade individer försvinner. En bra kritiker väcker läslust och uppmärksammar rätt verk i utgivningsmalströmmen.

Det kanske inte nödvändigtvis är så att intresset för att ta del av beläst och kunnig litteraturkritik har minskat, utan att media i grunden har förändrats.

För inte så många år sen var det omöjligt att utan stark personlig ekonomi eller ett bra bibliotek ta del av internationella kritikers och krönikörers tankar.

Idag finns de i mobilen.

Och om jag ska vara ärlig, även om jag är alldeles för oinsatt för att egentligen uttala mig om litteraturkritiker, finns det intressantare utvikningar om böcker i det här litteraturforumet än vad jag ofta hittar från professionella skribenter.

Men jag kanske å andra saknar den förfinade subtilitet som krävs för att ta till mig den djupläsning och avancerade tolkning som bättre litteraturkritiker tillhandahåller.

Problemet är att det blir alltmer tunnsått med dessa bättre litteraturkritiker. Alltför mycket en förlängning av förlagsreklamen och bihang till kändisjournalistiken.

Men tror du inte att det till rätt stor del beror på hur mediemarknaden har förändrats? Bättre svenska litteraturkritiker kunde tidigare försörja sig på sin kritik, översättningar och diverse andra uppdrag / anställningar.

Idag är konkurrensen delvis från alla privata tyckare som på nolltid kan starta en blogg, dels från video- och podcastvärldarna. Dessutom finns ett i det närmsta oändligt utbud av föreläsningar och intervjuer med världens alla författare som distraherar.

Och vill man läsa bättre litteraturkritiker antar jag att de flesta svenska som är litterärt intresserade behärskar engelskan tillräckligt bra för att åtminstone den anglo-saxiska världen ska vara tillgänglig.

Det har rimligen blivit svårare att plocka russinen ur kakan med tanke på utbudet.

Vad gäller din kommentar om bihang till kändisjournalistik kan jag bara hålla med om att ankdammen Sverige ser ut att vara stadd i stabilt förfall.

Personligen gillar jag dock Jessica Gedins insatser i TV-rutan utan att ha koll på huruvida hon även knåpar ihop litteraturkritik i textform.

Vet inte riktigt vad som menas med litteraturkritik i den här tråden, är det dagstidningsrecensioner av nyutgivna böcker?

Jag funderade över detta medan jag skrev innan, men det blev så komplicerat då

Jag tänkte att det kanske var detta, men också mer analyserande och diskuterande betraktelser kring både nyare och äldre litteratur, med historiska, konstnärliga och politiska kontexter.

Men bara nedtecknad sådan? Mycket idag har ju förflyttats till det talade (och videovisade) ordet.

Ja, jag läste trådstarten (tydlgen är själva trådstartaren persona non grata här på flashback ett tag till) och där berörs faktiskt det talade (och videovisade) ordet, även genom exemplifiering.
Inget jag kände till, det givna exemplet alltså, så jag fick googla fram det hela. Tydligen ngn känd författare som ingår i något Freudianskt sällskap. Googlade även på detta sällskap och dess grundare, ibland räcker en bild...

Det var kanske roligare förr, när författare var något och recenserade varandra? Sedan träffades de på en bjudning hos Olof Lagercrantz och hotade varandra med smörknivar.

Det var kanske bättre förr när författare hade arbetarkläder och kunde reda ut vart världen var på väg och förklara varför de dagsaktuella händleserna inte var de rätta utan bara en liten period av bakvatten innan den befriande revolutionen skulla spola bort allt borgerligt elände som glasögonormar? Då kunde de kritisera varandra på tidningssidorna för att inte gå i revolutionens frontlinje! Det var så, jag lovar!

Nu förtiden när författare inte är något alls, inte har något att säga om världen eller ens pöbelns görande och varande så är det inte så laddat med litteraturkritik.

ConvoPost, kom tillbaka! Du är saknad i litteraturforumet.

Det var nog roligare förr och konflikterna kanske var mer på allvar än dagens tjafsande? Fast det revolutionära 70-talet som jag inte minns själv men hört mycket om bestod väl mest av borgarungar/överklassungar med proletärkomplex. Eller är det en myt?

Det verkar vara en evig företeelse, men litteraturkritik faller väl inte innanför dagens ramar för vad som utgör politik.

Vilket i sig är lite intressant.

John Berryman var förtjust i att citera Gerard Manley Hopkins:

"Jesus Christ is the only true literary critic".