Citat:
Ursprungligen postat av
triptyken
Jag såg artikeln och är litet ... Förvirrad. Jag menar jag hade hajat typ Kommunistiska Manifestet som är litet swing i, men Kapitalet är ju mest politisk ekonomiteori?
Så som nån som är enormt pro Marxismen även om jag inte är marxist, så förstår jag inte riktigt greppet?
Nån nämnde Fäbodjäntan men den har ju en story? Mein Kampf hade väl funkat med eftersom det är mer en dagbok - kapitalet är ju en knaspertorr genomgång om produktion och arbete och deras plats i ekonomiska modell?
Meeeeen å andra sidan konst behöver inte vara nåt jag tycker är underhållande för att få finnas. Så antar att jag inte har nån kritik förutom att jag själv hellre skulle få gonorré än att titta på pjäsen.
Edit: undrar var som kommer härnäst? En pjäs om Milton Keynes samlade verk? En musik baserad på en matematik B skolbok?
Det har faktiskt gjorts en föreställning om Milton Friedmans liv för inte så länge sedan. Den var rätt bra. John Maynard Keynes var också med på ett hörn, då de två låg i lite av en ideologisk envig.
https://timbro.se/smedjan/lekfull-musikal-om-nyliberal-ekonom/
Även Mein Kampf har gjorts som teater, den gästspelade på Dramaten för ett tag sedan.
https://www.dramaten.se/arkiv/mein-kampf
Grejen med teater, och annan konst också för den delen, är att människor gör den för att närma sig ämnen, för att undersöka dem, för att diskutera dem osv. Ibland inbillar sig vissa människor som aldrig har sett teater sedan de blev tvingade att se nåt de inte gillade i årskurs 2 att folk som gör teater gör det mest för att de vill demonstrera sina privata politiska åsikter. Typ "nu sätter vi upp Kapitalet, det betyder att Dramatenchefen vill avskaffa privat egendom". Så funkar det inte riktigt. Teater är först och främst historieberättande, och har så varit åtminstone sedan antiken. Shakespeare osv.
Föreställningen Kapitalet hyllar inte boken Kapitalet. Föreställningen Mein Kampf hyllar inte Adolf Hitler. Osv. Men om man aldrig i sitt vuxna liv har sett teater, utan mest hatat det hemma från soffan så kan man lätt få för sig det.
Nu för tiden är det dock på modet att sätta upp material som inte har så värst mycket dramatiskt innehåll, eller så värst tydliga berättelser. Typ Kapitalet, eller nåt populärt seriealbum som handlar om ett visst ämne snarare än en viss en historia. Det tror jag är delvis pga att teatrar ofta vill göra saker som folk i allmänhet känner till och har en anknytning till, även om de inte är intresserade av teater och klassiska pjäser. Det är därför det görs så jävla många föreställningar om "verkliga händelser". Typ kända mord, kända historiska personer osv. Lite samma tendens som svensk film och TV där.
