8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Menar du de tre långa avsnitten av Sveriges radio som enbart handlar om ena sidan av saken så nej.
Men finns det verkligen en riktig objektiv granskning där man kan titta på båda sidor vore det intressant. Som vanligt råder ju sekretess vilket ger ena sidan fritt fram att presentera en vinklad version.

Om du lyssnar på avsnitten så kanske du får lite klarhet i dina funderingar. Så jobbigt är det inte.

Den är absolut inte vinklad. Den är saklig och målar upp en ordentlig bild av hur familjelivet ser ut.

Vafasen dillar du om?

Ja, domstolarna går regelmässigt på myndigheternas och vårdens yttrande vilket sätter rättssäkerheten ur spel. (Detta gäller generellt och ett färskt exempel är den pågående skandalen med Transportstyrelsens indragande av körkort baserat på godtycklig tolkning av blodprover.)

Vård- och myndighetspersonal som agerar egenmäktigt och godtyckligt är direkt samhällsfarliga. Att detta ofog kan pågå år efter år är ett extremt allvarligt systemfel i Sverige.

När det gäller socialtjänsten är bristen på rättssäkra utredningar känd sedan länge. De i tråden som talar mot detta faktum antingen ljuger eller är mer än lovligt okunniga, se vidare nedan.

Du visar som sagt bara att du inte förstår hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens skyldigheter. I övrigt har jag inget att tillägga till mina övriga inlägg om att uppenbara fel har begåtts.

Jag skriver det som redovisas i de tre radioavsnitten: mamman ville operera bort ungens tjocktarm och gav henne på tok för lite näring. Nu mår flickan bra och kan äta normal mat i vanliga portioner.

Orkar inte ta det hela igen. En liten undernärd flicka som inte orkade med sin skolgång kan numera äta helt normalt och klara av skolan. Mamman propsade på att få remiss till Sahlgrenska så att dottern skulle få tjocktarmen bortopererad och aldrig kunna ha ett helt normalt liv men nu har detta stoppats.

Innan mamman lyckades tjata till sig ett möte med läkarna i Örebro i maj 2025 så hade vården INTE uppmanat mamman att börja ge barnet mer vanlig föda. Detta har ansvarig läkare i Örebro vittnat om i förvaltningsdomstol.

Samma patientansvariga läkare i Örebro hade även ordinerat en otillräcklig näringslösning vilket var orsaken till att barnet inte orkade med hela skoldagar.

Att mammans tjat fick läkarna i Örebro att börja kommunicera med specialisterna i Uppsala, och efter år av bristfällig vård äntligen göra en seriös behandlingsplan för barnet innefattande övergång till vanlig föda, innebär inte att omhändertagandet var nödvändigt eller lyckat.

Mamman fick alltså aldrig någon uppmaning eller chans att själv försöka öka barnets intag av vanlig föda innan socialtjänsten med polishandräckning kom och hämtade barnet för att låta en jourfostermamma göra detta.

Om mamman och bonuspappan njöt av att få vara assistenter till flickan istället för att kunna ha ett vanligt jobb som du verkar tro vore det helt ologiskt av mamman att ligga på sjukvården så hårt om att få hjälp med att förbättra flickans mående och situation.

Det framställs i radioavsnitten som att det är läkarna som gjort fel och gett otillräcklig näringslösning men faktum är att näringslösningen skulle utgöra 40% av flickans näringsintag och resten skulle mamman tillgodose genom vanlig mat - vilket hon inte gjorde. Att mamman inte skulle fattat att samma mängd av näringslösning som dottern fått vid 2 års ålder inte skulle utgöra hela näringsbehovet för flickan när hon fyllt 8 år visar på att mamman antingen inte är kapabel till förnuftigt tänkande eller att hon medvetet gett flickan mindre näring för att hålla henne sjuk.
Du har ingen aning om vad vården sagt till mamman eller uppmanat henne att göra - men å andra sidan känns det för de flesta föräldrar som en självklarhet att samma mängd näring som ungen fått som tvååring inte räcker när hon är åtta!
Det mamman "låg på sjukvården så hårt om" var att de skulle skriva en remiss till Sahlgrenska så att ungen skulle få tjocktarmen bortopererad helt i onödan.

Då undrar man hur kvalitetssäkrat ditt påstående är och hur kvalitetssäkrat placeringen är i grunden...
Det kan helt enkelt vara så att fosterhemmet totalt struntar i ungens problematik och tvingar i henne mat.
Vi vet ingenting om hur ungen behandlas i soc famn. Det vi däremot vet är att det finns fall där socialtjänsterna har akutomhändertagit för MBP som har slutat i livstrauman för ungen, som senare dör i placeringen av just den sjukdom som socialtjänsten absolut bedyrade att ungen inte hade.

Att man noga kontrollerar flickans nedtrappning av näringslösning och upptrappning av mat kan vi utgå ifrån. Tror knappast att vården bara släpper flickan för att hon fått en annan placering och socialen kommer också kontrollera hennes tillvaro så att det funkar. Det är ingen som säger att allting nu är rosenrött men man kan vara glad för att flickan slapp operera bort tjocktarmen och att hon får chansen att äta normal mat och inte heller får de alltför starka medicinerna som mamman valde att ge henne så att hon blev illamående och orkeslös.
Om flickan nu får mer energi att orka skolgången och hitta vänner så är detta otroligt betydelsefullt för hela hennes fortsatta liv.

Ja och med all rätt. Socialtjänsten är en myndighet som lever totalt utanför lagen och gör precis vad de själva vill och känner för för stunden. Alla demokratiskt lagda människor avskyr sådant beteende och tar avstånd ifrån det. Vad vi ser är att media börjar intressera sig för vad soc egentligen håller på med bakom kulisserna och så även de drabbade som börjar begära ut sina handlingar för att jämföra sina utredningar med vad som egentligen står i originalhandlingarna.

Och vad hittar de? Jo rena sagoberättelserna som inte har stöd i några journaler överhuvudtaget. Skruvade vittnesuppgifteter, manipulerade texter, manipulerade polisförhör, manipulerade läkarjournaler. Allt skruvas på. Och det värsta av allt. Sekretessen gäller även mot domstol och nämnd och därför kan barn som exempelvis Adam (Fallet Adam i uppdrag granskning) vara placerade på i princip obestämd tid tills vuxen ålder på totalt falska grunder. Det går inte att försvara ett sådant sjukt system om man är demokratiskt lagd och alla som har ett sinne för vad en demokrati är och ska vara tar avstånd från allt sådant beteende.

Det här är inte objektivitet. Det är raka motsatsen.

Att "misstänka" något är per definition subjektivt. När vissa vuxna reagerar på en företeelse medan andra inte gör det, har det ingenting med objektivitet att göra, det handlar om personliga tolkningar, erfarenheter och magkänsla.

Just detta är något som tjänstemän inom socialtjänsten ofta har svårt att skilja på. De verkar på fullt allvar betrakta sina egna spekulationer och känslobaserade bedömningar som objektiva fakta.

Men så fungerar inte objektivitet. Objektivitet kräver verifierbara uppgifter, dokumentation och spårbarhet, inte misstankar, tolkningar eller antaganden.

Ja och hur ska en socionom ens kunna göra den bedömningen med en så tunn utbildning och ofta mycket bristfälliga kunskaper om både barns faktiska behov och grundläggande juridik?

Det verkligt absurda i LVU-processen är sekretessen. Uppgifter som är helt avgörande för rättssäkerheten hålls undan, trots att de borde vara fullt tillgängliga för både domstol och nämnd. Utan insyn finns ingen möjlighet att pröva uppgifternas rimlighet, sammanhang eller sanningshalt.

I praktiken dömer domstolarna därför på socialtjänstens filtrerade, vinklade och extremt körsbärsplockade version av verkligheten. Då är det knappast förvånande att socialtjänsten vinner nästan varje LVU-mål.

Inte för att de har rätt, utan för att systemet är riggat för att de ska få rätt.

När du säger "det kan vara så" spekulerar du själv. Och just det avslöjar att du inte förstår vad en objektiv barnutredning faktiskt är. Objektivitet bygger inte på antaganden eller möjligheter, utan på verifierbara uppgifter.

Det är precis detta tankesätt som är så farligt och som tyvärr är utbrett bland många tjänstemän inom socialtjänsten. Man blandar spekulationer med fakta och tror sig samtidigt arbeta professionellt. Det gör man inte.

När det gäller Münchhausen by proxy är saken dessutom enkel: om det finns grund för en sådan misstanke framgår det av barnets medicinska journaler. Tillståndet är extremt ovanligt. Ändå hör det till vardagen att socialtjänsten anklagar föräldrar för det. Det är inte bara osannolikt, det är statistiskt orimligt.

Problemet är att du fastnar i broschyren om hur socialtjänsten ska fungera. Verkligheten ser helt annorlunda ut. Det som pågår är inte normalt och det är inte rättssäkert.

Detta är inte ett enskilt missförstånd, utan ett systemfel, en kvarleva från historien som måste bort. Vi lever i en demokrati, med krav på insyn och rättssäkerhet. Inte i en kontrollstat.

Du anklagar föräldrar för exakt samma sak som socialtjänsten ofta levererar till domstol: en extremt ensidig och vinklad berättelse.

En överläkare har gått igenom dotterns samtliga läkarjournaler och finner inga som helst tecken på att mamman skulle ha Münchhausen by proxy, snarare precis tvärtom. Ändå räcker det att en annan läkare "misstänker" detta för att det ska få fäste. Frågan är om den läkaren ens har tagit del av hela vårddokumentationen i sin helhet.

Det är här det grundläggande problemet uppstår. Socialtjänsten behandlar misstankar och oro som om de vore fakta, låser sig vid ett narrativ och vägrar sedan att ompröva det, även när det visar sig vara felaktigt. I stället gräver man ner sig djupare.

Konsekvenserna är allvarliga. Barn tar enorm skada, och samhället belastas med miljonkostnader i helt onödiga placeringar.

Det är bra att media börjar lyfta den andra sidan och att fler externa granskningar riktas mot socialtjänstens arbete i landets kommuner. Samma mönster av fel återkommer, gång på gång.

Vem är detta bra för? Absolut ingen.
Och barnets bästa är det definitivt inte.