Vad händer med den personliga ekonomin om man får ett fängelsestraff?

Du är inlåst större delen av dygnet, ofta runt tolv timmar i cell. Utöver det finns schemalagd sysselsättning några timmar om dagen,... Någon möjlighet att sitta och plugga på distans eller sköta bankärenden online finns normalt inte.

Är väldigt uppenbart att du bara ”tjejgissar” och snackar ur arslet. Denna TS är intressant och hoppas att vi får höra info från någon som faktiskt levt genom ett ordnat liv till fängelse, vad händer med strukturen, kapitalet och livet som helhet.

Självklart ska man “bara” ordna fullmakter och sköta allt pappersvägen. Inga problem alls. I häkte lever du på ungefär hundralappen i veckan, i anstalt 8:50 i timmen vid arbetsbrist (standard), eller 17 kr i timmen om du har jobb minus 10 % som staten vänligt sparar åt dig på ett konto du inte får röra. Av detta ska du finansiera frimärken, papper, kuvert, hygienartiklar, kaffe, tvål, tandkräm som inte känns som golvrengöring och om ekonomin tillåter en halvliter cola och en Delikatoboll som helglyx.

Så när någon säger “det är väl bara att skriva brev till banken” får man anta att de menar brevduva, alternativt att frimärken växer på rastgården. Kriminalvården har löst digitaliseringen genom att ta bort den helt, allt är analogt, långsamt och dyrt. Men lugn bara: det är inte tänkt att fungera, det är tänkt att vara karaktärsdanande.

Välkommen ut i friheten!

…

Problemet är snarare att många, även fullt fungerande vuxna, har en kraftigt förskönad bild av vad ett fängelsestraff faktiskt innebär i praktiken. I debatten har svensk kriminalvård i åratal beskrivits som något halvbekvämt: Playstation, gym, personal att prata med, ”hotellkänsla”. Den bilden är helt enkelt fel. Fängelse är i grunden avskildhet. En dörr stängs bakom dig och därefter är din värld en avdelning med ett begränsat antal medintagna. Personal finns för säkerhet och logistik, inte för samtal eller stöd. Vardagen är hårt styrd, kontaktytorna få och handlingsutrymmet minimalt.

Så det handlar inte om att folk tror att brott är riskfritt, utan att de underskattar hur totalt ett frihetsberövande slår mot vardag, ekonomi och socialt liv, även vid kortare straff. Det är först när dörren väl stängs som många inser vad ”fängelse” faktiskt betyder i praktiken.

Många hamnar i ekonomisk skit. Bostaden kan man förhoppningsvis hyra ut i andra hand under tiden man sitter. Men få potentiella arbetsgivare uppskattar hål i CV't. Och jag tror inte fängelsevistelse är en godkänd anledning till tjänstledighet på så många ställen.

Lägg därtill ”stödfunktioner” i samhället som budgetrådgivning, skuldsanering och soc för att hålla oss till den privatekonomiska biten. Men också annat kan lätt förleda en att tro samhället står på ens sida och ”hjälper till” om det kör ihop sig.

”Och förresten, vad är en fullmakt? Vad ska det stå i en sån och vem ska ha den, och när?” Hur gör man en sån, finns de på internet?”, frågar sig säkert många (utan att för den skull vara tappade bakom en vagn).
Har man många mellanhavanden så kan ju på fet flera olika fullmakter behöva upprättas.

Anhörig fick tjänstledigt när han satt 3år. Han hade kvar sin bostad. Har aldrig pratat om hur det gick ihop.

Bostaden var kanske inte jättedyr, arbetsgivaren (närmsta chef) hjälpte till och med att se över bostaden ett par gånger i månaden.

Många hamnar i ekonomisk skit. Bostaden kan man förhoppningsvis hyra ut i andra hand under tiden man sitter. Men få potentiella arbetsgivare uppskattar hål i CV't. Och jag tror inte fängelsevistelse är en godkänd anledning till tjänstledighet på så många ställen.

Möjligheten finns formellt, men i praktiken är den starkt begränsad. Studier i fängelse förutsätter oftast längre straff, fungerande verkställighetsplanering och resurser som i dag ofta saknas på grund av överbeläggning och personalbrist. Kortare straff hinner aldrig bli aktuella för något mer än sysselsättning.

Utbildningarna som erbjuds är dessutom i huvudsak yrkesinriktade på låg nivå. Kök, enklare hantverk, intern arbetsdrift snarare än reell akademisk eller bred studieförberedande utbildning. Högre studier sker nästan uteslutande som självstudier, men utan internet och med mycket begränsad tillgång till material är det svårt.

Problemet är inte idén om rehabilitering genom studier, utan att systemet inte är anpassat för hur utbildning faktiskt fungerar 2025. Kriminalvården har ett rehabiliteringsuppdrag, men saknar verktygen för att genomföra det i praktiken.

44% av männen återfaller in 3 år.
Det är alltså nästan hälften av alla män som återfaller inom 3 år.

Otroliga siffror!

Finns det data på hur det ser ut efter 5 år och längre?

De kan ta något svartjobb eller enklare oattraktivt bluecollar jobb och hyr i andrahand i tjotahejti där efterfrågan är låg och hyresvärden desperat. Man får jobba sig upp igen från botten, fixa nya referenser, 3 år går kronofogdeanmärkning bort, det är jobbigt och svårare men går om man är driven, det är bara köra på.
Att börja om i Norge eller Danmark eller annat eu-land funkar ju också, där har du rena papper redan efter muck och slipper Sveriges Lexbase och sjuka offentlighetsprincip. Rensa fisk, bygg eller asfaltläggning i Norge eller varför inte plocka avokados i Spanska solkusten, inte helt fel.

Man kan flytta till Sydamerika eller Thailand som är schyst och där leva informellt och hyggligt med en liten lgh med havsutsikt, en vespa, jobba på bar/vindsurfing tränare och bra käk för under 10 000 kr/mån. Hela världen slutar inte i Sverige och det finns många möjligheter. Svenska myndigheter kommer inte åt en.
Försök tänk längre än näsan räcker.

Att åter hamna i brottslighet och skylla på omständigheter efter muck visar hur svag man är fortfarande är och hör hemma i buren som en kastrerad kanariefågel.