Rösta fram årets bästa pepparkakshus!
Ja, det kan vara komplicerat. Jag håller på NATO och avskyr Putinregimen lika mycket som det gamla Sovjet. Jag är väl bajas som det heter numera.
__________________
Senast redigerad av Taggad 2025-12-09 kl. 11:06.
Senast redigerad av Taggad 2025-12-09 kl. 11:06.
__________________
Senast redigerad av Dumbledwarf 2025-12-09 kl. 12:08.
Senast redigerad av Dumbledwarf 2025-12-09 kl. 12:08.
Citat:
Kubakrisen föranleddes av utplaceringar av kärnvapen vid ryska gränsen i Turkiet. Mycket riktigt, efter att Sovjet backade från Kuba efter att USA spände musklerna, så flyttades robotarna bort från Turkiet.
Nato kan lika gärna ses som en anfallsallians som en försvarsallians. De "försvarade" aktörer inne i Libyen och Jugoslavien, även i Irak om du inkluderar det som en "delmängds-Nato". Det går alltid att hitta någon grupp eller någon regel att försvara. Se på hur ryssarna "försvarar" Donbass befolkning.
Nato kan lika gärna ses som en anfallsallians som en försvarsallians. De "försvarade" aktörer inne i Libyen och Jugoslavien, även i Irak om du inkluderar det som en "delmängds-Nato". Det går alltid att hitta någon grupp eller någon regel att försvara. Se på hur ryssarna "försvarar" Donbass befolkning.
Ja, det kan vara komplicerat. Jag håller på NATO och avskyr Putinregimen lika mycket som det gamla Sovjet. Jag är väl bajas som det heter numera.
Jag svarar i den här tråden istället så den inte blir OT.
Vi kan börja med att ignorera all fakta som faktiskt visar att detta så kallade ”demokratiska val” skedde genom allehanda rättsvidriga företeelser, exempelvis militär närvaro och ouppdaterade röstlängder (vilket redan här visar att valet faktiskt var illegitimt). Vi tar däremot och kollar upp det internationella erkännandet för att dessa så kallade ”demokratiska” folkomröstningar faktiskt skulle ha en legitim kraft. Om det på riktigt var ett legitimt val hade troligtvis det varit långt många fler länder som erkänt Donbass och Krims självständighet och suveränitet från Ukraina men detta uteblev helt från det internationella samfundet. Istället är det fem (!) länder som har erkänt dessa regioner som självständiga. Vi diskuterade Kosovo innan, och där är det 100 länder som erkänt dem och de har ändå inte fått någon självständighet. Detsamma gäller för Palestina som trots att 139 inte har f¨tt sin självständighet. Dessa två regioner, Donbass och Krim, har erkänts av fem nationer vilket gör att deras möjligheter att betraktas som självständiga är lika med noll, d.v.s. att de helt och fullt saknar suveränitet i internationella samfundets ögon. Detta obefintliga erkännande är inte bara en siffra; det är ett bevis på att utbrytarregionerna, Donbass och Krim, saknar det mest vitala kriteriet för statsskap, nämligen förmågan att ingå relationer med andra stater, ett fundamentalt krav som stipuleras i Montevideokonventionen från 1933. Denna konvention utgör den klassiska och mest vedertagna definitionen av vad som krävs för att en entitet ska betraktas som en suverän stat, och då Krim och Donbass inte uppfyller detta krav, reduceras de till att vara vad folkrätten kallar juridiska nolliteter – en illusion av statsskap som saknar all internationell giltighet. Den minimala kretsen av erkännande stater – bestående av Nordkorea, Syrien, Nicaragua och Rysslands närmaste auktoritära allierade – är i sig självt ett bevis på politisk desperation och bristande global legitimitet, då dessa stater själva inte är demokratiska, har en stabil ekonomi eller bred internationell respekt. Denna isolering understryks ytterligare av att Kina och Indien, Rysslands uttalade strategiska partner och kärnan i det multipolära narrativet Ryssland hävdar sig stå bakom, aktivt har avstått från att erkänna annekteringarna. Redan här ser vi hur låg internationell legitimitet denna så kallade självständighet har... Detta avståndstagande är en kraftfull tyst markering och bekräftar att inte ens Rysslands närmaste allierade är villiga att bryta mot den grundläggande principen om territoriell integritet – en princip som är vital för Kinas och Indiens egen säkerhet, med tanke på deras egna omfattande territoriella tvister. Det är denna nästan enhälliga avsaknad av erkännande som förvandlar Rysslands territoriella vinst till en juridisk nollitet och en geopolitisk gisslan som Ryssland tvingas hantera med enorma kostnader (detta kan du som lågintelligent inte se men det är dessvärre ett faktum). Denna situation gör att regionerna inte kan få tillgång till internationella lån, frihandel, eller investeringar från någon större aktör, vilket garanterar att de förblir ekonomiska och politiska paria under Moskvas fullständiga försörjningsansvar. Så återigen, denna annektering av dessa områden kostar mer än det smakar, men eftersom Ryssland är en diktatur kommer de aldrig erkänna detta utan utropa detta som en seger vilket gör att lågintelligenta idioter som du kan fortsätta leva i villfarelsen att detta är en fullständigt lyckad operation Att dessa regioner permanent är avskurna från den globala ekonomin innebär att all återuppbyggnad, all social välfärd och all finansiell stabilitet nu ligger som en direkt och oåterkallelig börda på den ryska statskassan. Denna ekonomiska dränering är inte bara en tillfällig utgift; den är en permanent strukturell kostnad som förvärrar Rysslands ekonomiska isolering, då varje rubel som måste pumpas in i Donbass är en rubel som saknas för modernisering, infrastruktur eller social välfärd i Ryssland självt. Vidare leder avsaknaden av erkännande till en total institutionell kollaps i de ockuperade områdena. Regionerna kan inte utfärda internationellt giltiga pass, akademiska examina från de lokala universiteten erkänns inte utomlands, och de fastighetsaffärer som genomförs där saknar rättslig giltighet i något annat land, vilket skapar ett massivt hinder för all form av normalt civilt liv och utländska investeringar. Detta skapar ett enormt byråkratiskt svart hål som enbart kan överleva genom att vara direkt anslutet till det ryska administrativa systemet, vilket är ett bevis på att dessa regioner inte är självständiga stater, utan snarare ockuperade zoner vars existens är beroende av en utländsk makt.
Citat:
Hahaha, du fortsätter alltså trots att du är helt och fullt motbevisad i allt det du sagt, plus att vi redan gått igenom allt det du sagt flera gånger och det varenda gång blivit pulvriserat? Jag kan ju tack vare detta bara kopiera vad jag tidigare skrivit och det blir exakt samma sak igen. Jag skriver fakta, du läser inte och svarar på saker du tror att jag missat. Vi börjar med den så kallade ”folkomröstningens” legitimitet. Jag måste innan jag börjar bara kommentera detta psykologiska fenomen med att gång på gång bli motbevisad och ändå välja att fortsätta sina lögner gång efter annan. Detta fenomen såg vi tydligt under Quickskandalen 2008–2015 när det fanns tillsynes vettiga individer, exempelvis Lambertz, van der Kwast, Gubb-Jan, osv som alla drabbades av en intellektuell härdsmälta där de gång på gång blivit motbevisade men ändå valde att fortsätta och fortsätta trots att slaget var helt förlorat. Nu ska jag självklart inte jämföra Göran Lambertz och van der Kwast med Solipsism. Solipsism är, som vi redan kunnat konstatera, en lågintelligent nolla som valt att helt och fullt svälja det ryska narrativet eftersom han troligtvis känner sig sviken av västvärlden och det västliga samhälle vi lever i. Han tillhör bottenskrapet av samhället. Han är oönskad av alla och blir gång på gång ratad i sociala sammanhang och i kärlek. Hans låga självkänsla detta medfört har gjort att han inte heller vågar ta en utbildning eller göra något karriärmässigt. Allt detta har skapat en känsla av totalt mindervärdeskomplex hos honom och det i sin tur skapar en frustration mot samhället eftersom det enligt honom själv är samhällets fel att han lever ett tragiskt liv. Enda sättet för honom att förklara bort varför han lever det tragiska liv han gör är att det är västvärlden som svikit honom. Där blir Ryssland räddaren mot det onda väst och i Putin ser han en frälsare som han med 100% lojalitet väljer att följa. Det blir också ett sätt för honom att känna sig relevant genom att vara den rebelliska som ”ser igenom alla lögner”, och därför faller han för alla lögner Ryssland sprider. Det är exakt såhär folk slukas upp i sekter, och ur detta perspektiv är det inte konstigt att han faktiskt fortsätter plåga sig själv genom att bli ägd gång efter gång. För honom är verkligheten och logik irrelevant utan det är hans identitet som ”rebell” som överskuggar allt annat för han vet om att om han faktiskt tvingas medge att mycket av det Ryssland påstår är fel så tappar han sin identitet. Detta är troligtvis varifrån denna märkliga form av envishet kommer ifrån. Nåväl, nu över till sakfrågan. Vi tar det här med den påstådda folkomröstningen Solipsism tjatar om som om det skulle vara en legitim sådan
Eller om Ukraina gjort något vettigare med sitt land än att vara besatt av att hata regioner som inte ville vara en del av dem. Eller vara följt demokratiska normer.
Det var ju explicit en punkt i Minskavtalet som Ukraina signerade.
"3. Decentralisation of power, including through the adoption of the Ukrainian law "On temporary Order of Local Self-Governance in Particular Districts of Donetsk and Luhansk Oblasts"."
Ukraina insisterade på att de skulle ge upp sina vapen först. Invånarna i Donbas är inte dumma i huvudet. De vet vad detta hade resulterat i:. Massakrer först, tommo löften om autonomi sen som till slut skulle nekats de facto medan nazibataljonerna fått härja fritt med våldtäkter och tortyr.
Du påstår sedan att Minsk var en bluff. Vad hade det kostat Ukraina att rösta igenom en autonomi först och testa? Nada. Att de inte gjorde detta indikerar vad de hade för mål (vilket är rätt lätt att luska ut om man lyssnar på den politiska eller allmänna diskussionen i landet).
De drog sig tillbaka från Kiev och det var Ukraina som anföll sommaren efter, inte Ryssland. Det är så lätt att verifiera.
Det var nu ryska medborgare med ryska pass som bodde där, så inte möjligt vare sig enligt konstitutionen eller opinionen. Ingen hade övergett dem till nassehänder. Ryssland gråter inte över utvecklingen sedan dess. Det är stolta över att ha befriat sina landsmän.
Opinionen för att vara en del av Ryssland är överväldigande i dessa regioner. Varför vara så besatt över att tvinga dessa stackars folk att vara en del av ett Ukraina, som ändå hatar dem, att man är beredd att sänka sitt eget land?
Det var ju explicit en punkt i Minskavtalet som Ukraina signerade.
"3. Decentralisation of power, including through the adoption of the Ukrainian law "On temporary Order of Local Self-Governance in Particular Districts of Donetsk and Luhansk Oblasts"."
Ukraina insisterade på att de skulle ge upp sina vapen först. Invånarna i Donbas är inte dumma i huvudet. De vet vad detta hade resulterat i:. Massakrer först, tommo löften om autonomi sen som till slut skulle nekats de facto medan nazibataljonerna fått härja fritt med våldtäkter och tortyr.
Du påstår sedan att Minsk var en bluff. Vad hade det kostat Ukraina att rösta igenom en autonomi först och testa? Nada. Att de inte gjorde detta indikerar vad de hade för mål (vilket är rätt lätt att luska ut om man lyssnar på den politiska eller allmänna diskussionen i landet).
De drog sig tillbaka från Kiev och det var Ukraina som anföll sommaren efter, inte Ryssland. Det är så lätt att verifiera.
Det var nu ryska medborgare med ryska pass som bodde där, så inte möjligt vare sig enligt konstitutionen eller opinionen. Ingen hade övergett dem till nassehänder. Ryssland gråter inte över utvecklingen sedan dess. Det är stolta över att ha befriat sina landsmän.
Opinionen för att vara en del av Ryssland är överväldigande i dessa regioner. Varför vara så besatt över att tvinga dessa stackars folk att vara en del av ett Ukraina, som ändå hatar dem, att man är beredd att sänka sitt eget land?
Vi kan börja med att ignorera all fakta som faktiskt visar att detta så kallade ”demokratiska val” skedde genom allehanda rättsvidriga företeelser, exempelvis militär närvaro och ouppdaterade röstlängder (vilket redan här visar att valet faktiskt var illegitimt). Vi tar däremot och kollar upp det internationella erkännandet för att dessa så kallade ”demokratiska” folkomröstningar faktiskt skulle ha en legitim kraft. Om det på riktigt var ett legitimt val hade troligtvis det varit långt många fler länder som erkänt Donbass och Krims självständighet och suveränitet från Ukraina men detta uteblev helt från det internationella samfundet. Istället är det fem (!) länder som har erkänt dessa regioner som självständiga. Vi diskuterade Kosovo innan, och där är det 100 länder som erkänt dem och de har ändå inte fått någon självständighet. Detsamma gäller för Palestina som trots att 139 inte har f¨tt sin självständighet. Dessa två regioner, Donbass och Krim, har erkänts av fem nationer vilket gör att deras möjligheter att betraktas som självständiga är lika med noll, d.v.s. att de helt och fullt saknar suveränitet i internationella samfundets ögon. Detta obefintliga erkännande är inte bara en siffra; det är ett bevis på att utbrytarregionerna, Donbass och Krim, saknar det mest vitala kriteriet för statsskap, nämligen förmågan att ingå relationer med andra stater, ett fundamentalt krav som stipuleras i Montevideokonventionen från 1933. Denna konvention utgör den klassiska och mest vedertagna definitionen av vad som krävs för att en entitet ska betraktas som en suverän stat, och då Krim och Donbass inte uppfyller detta krav, reduceras de till att vara vad folkrätten kallar juridiska nolliteter – en illusion av statsskap som saknar all internationell giltighet. Den minimala kretsen av erkännande stater – bestående av Nordkorea, Syrien, Nicaragua och Rysslands närmaste auktoritära allierade – är i sig självt ett bevis på politisk desperation och bristande global legitimitet, då dessa stater själva inte är demokratiska, har en stabil ekonomi eller bred internationell respekt. Denna isolering understryks ytterligare av att Kina och Indien, Rysslands uttalade strategiska partner och kärnan i det multipolära narrativet Ryssland hävdar sig stå bakom, aktivt har avstått från att erkänna annekteringarna. Redan här ser vi hur låg internationell legitimitet denna så kallade självständighet har... Detta avståndstagande är en kraftfull tyst markering och bekräftar att inte ens Rysslands närmaste allierade är villiga att bryta mot den grundläggande principen om territoriell integritet – en princip som är vital för Kinas och Indiens egen säkerhet, med tanke på deras egna omfattande territoriella tvister. Det är denna nästan enhälliga avsaknad av erkännande som förvandlar Rysslands territoriella vinst till en juridisk nollitet och en geopolitisk gisslan som Ryssland tvingas hantera med enorma kostnader (detta kan du som lågintelligent inte se men det är dessvärre ett faktum). Denna situation gör att regionerna inte kan få tillgång till internationella lån, frihandel, eller investeringar från någon större aktör, vilket garanterar att de förblir ekonomiska och politiska paria under Moskvas fullständiga försörjningsansvar. Så återigen, denna annektering av dessa områden kostar mer än det smakar, men eftersom Ryssland är en diktatur kommer de aldrig erkänna detta utan utropa detta som en seger vilket gör att lågintelligenta idioter som du kan fortsätta leva i villfarelsen att detta är en fullständigt lyckad operation Att dessa regioner permanent är avskurna från den globala ekonomin innebär att all återuppbyggnad, all social välfärd och all finansiell stabilitet nu ligger som en direkt och oåterkallelig börda på den ryska statskassan. Denna ekonomiska dränering är inte bara en tillfällig utgift; den är en permanent strukturell kostnad som förvärrar Rysslands ekonomiska isolering, då varje rubel som måste pumpas in i Donbass är en rubel som saknas för modernisering, infrastruktur eller social välfärd i Ryssland självt. Vidare leder avsaknaden av erkännande till en total institutionell kollaps i de ockuperade områdena. Regionerna kan inte utfärda internationellt giltiga pass, akademiska examina från de lokala universiteten erkänns inte utomlands, och de fastighetsaffärer som genomförs där saknar rättslig giltighet i något annat land, vilket skapar ett massivt hinder för all form av normalt civilt liv och utländska investeringar. Detta skapar ett enormt byråkratiskt svart hål som enbart kan överleva genom att vara direkt anslutet till det ryska administrativa systemet, vilket är ett bevis på att dessa regioner inte är självständiga stater, utan snarare ockuperade zoner vars existens är beroende av en utländsk makt.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
