Sambo sur och söker inte hjälp

Mm, TS verkar lite självupptagen. Hon "behöver" sex och närhet och undrar hur hon ska få det. Säger inte att killen mår dåligt hur får man honom att våga söka vård? I rubriken är han tydligen sur. Han vågade öppna sig för just henne, hon verkar inte se det som positivt. Mer än sök hjälp och bli som han var innan, snabbt som fan.

LOL! Ja, du har väl läst om "trauma" på internet då antar jag.

Jag kan i princip garantera dig att han famlar efter ursäkter till varför han inte vill ligga med dig längre.
Been there, done that. "Vad är det för fel? Är jag inte ATTRAKTIV nog? Gör JAG något fel?". Till slut är man så trött på att höra det, att man hittar på vad dum skit som helst.

Det finns inga trauman som gör att man först vill ligga, och sedan inte vill det. Det är bara önsketänktande från din sida. Tyvärr, alltså.

Är dina barn i samma ålder just nu som vad han var när han blev utsatt?

Då bör du nog tala med honom om det, innan han själv läser det här på FB.
Samtidigt bör du verkligen försöka få med honom på proffshjälp, t ex kommunens familjerådgivning (det kostar inte mycket) eller en privat terapeut.
Vad din sambos depressiva beteende beror på, det kan jag inte avgöra. Och de ”råd” du fått här på FB, bör du ta med en stor nypa salt.
Prata med din sambo om vad han resp du vill med ert förhållande, det har ni kanske redan gjort, och sedan ta hjälp, annars är jag rädd för att ert förhållande är över om ett tag.
M v h
RFT
(F d parterapeut & familjerådgivare)

Du ska inte ställa några krav på honom i överhuvudtaget.... Du ska vara lugn, modig, stabil och trygg och vuxen. Men inte ens det kan du.

Du säger det ju själv till och med, att han öppnar upp sig för dig är en bra grej, men nu förstör du det istället igenom att bete dig som ett klängigt, osäkert och omoget litet jävla dampbarn..

Hur skulle du själv känna om du försökte öppna upp dig om hedersförtryck och man reagerade bara med "okej.. Men gå och lös det?"

Mm, TS verkar lite självupptagen. Hon "behöver" sex och närhet och undrar hur hon ska få det. Säger inte att killen mår dåligt hur får man honom att våga söka vård? I rubriken är han tydligen sur. Han vågade öppna sig för just henne, hon verkar inte se det som positivt. Mer än sök hjälp och bli som han var innan, snabbt som fan.

Jag har inte hangups att prata om saker och har många gånger sökt hjälp för det då det är mitt ansvar. Ingen är ansvarig för vad som händer dem som barn men som vuxna har vi ansvar att läka ju och ödmjukt söka hjälp.

Hade inte tänkt på det, men visst kan det vara pga det

Men jösses. Såklart något kan trigga och påverka helt plötsligt om man aldrig tagit itu med det, bearbetat?! Låter snarare som att du inte läst på överhuvudtaget?

Så fungerar inte damer, för varje svag grej du exponerar om dig själv ju mer tappar damen respekten för dig, men du har rätt, det är inte bra att hålla sånt inne men det är ingenting man ska ta upp med sin partner utan behöver såklart professionellt hjälp.

Om barnen är så pass små att dom blir assisterade i duschen eller liknande och dom befinner sig i den åldern han blev utsatt kanske han hade uppskattat att inte behöva ta duschningen, exempelvis.

Men annars tycker jag du bara ska va jävligt glad och tacksam för att han är öppen om en sådan sak. Hade jag varit utsatt för liknande hade jag inte delat det med vem som helst.
Du är “utvald”, den som han anförtror sig till. Att du ens skriver om det på ett forum är för mig en gåta. Inget illa ment.

Varning för lång text!

Vi har varit ihop i sex år och vi är ganska lika. När vi började dejta så sa han att han trodde alltid att sexet kunde vara så bra. Nu alla år efteråt förstår jag den kommentaren.

Han har successivt inte velat ligga och efter sex månader med nästan ingen sex och att han varit emotionellt tillbakadragen så berättade han tillslut att han utsätts för flera sexuella övergrepp som barn av en bekant till familjen. Har läst på lite grann och förstår att majoriteten av män som har utsatts för sånt aldrig berättar om det och jag är den enda som vet om det. Det är iofs positivt att han kände sig så trygg med att berätta för mig och han sökte hjälp från en psykolog.

Problemet är att han inte har berättat om vad hände till psykologen så den uppföljningstid han fick är om en månad. Under tiden så är det tydligt att han lider av PTSD med mardrömmar och knappt orkar krama mig. Under relationen har vi alltid varit fysiskt nära med varandra och allt detta har nu försvunnit och han knappt pratar med mig.

Han sa att detta som hänt honom har förändrat honom för alltid, vilket man kan förstå. Jag har min egen historia med trauma och föräldrar som övergav mig när jag var sjuk och jag utsatts för hedersförtryck. Efter decennier av terapi mår jag bra men jag erkänner att det är mycket svårt att stå ut med att han nästan inte vill ha med mig att göra. Jag förstår att PTSD fuckar upp människor och kan döda relationer men det behöver inte vara så i alla fall.

Han är i grund och botten en trygg och stabil person som har varit en bra partner och en fantastisk bonuspappa. Jag älskar honom oerhört. Men det är så svårt att stå ut med att bli behandlad såhär, att han har blivit emotionellt nedstängd. Jag är en som gillar sex och närhet.

Vilka krav kan man ställa på en partner i detta läge? Han sa att han vet att jag försöker hjälpa honom men att det finns en gräns med vad andra kan göra. Det känns som han inte riktigt försöker att få hjälp och genom hans jobb vet han hur mycket psykiatrin suger vad gäller att hjälpa folk med PTSD. Det må vara svårt men det blir såklart omöjligt att få hjälp om man inte försöker på riktigt.