Brutalism är underskattat?

Kritik mot Brutalism brukar handla om att det ser ut som sovjet, därför är det kommunism, och kommunism är dåligt. Annan kritik kan vara att det är kallt och rått, omänskligt att leva i. Vanlig kritik från arktitekturupproret.

Men jag kan tycka Brutalism är väldigt vackert. Det har åldrats väldigt fint. Blir bara vackrare för varje år tycker jag. Är det jag som blir gammal eller finns det faktiskt något här som är väldigt vackert?

Exempel vackra byggnader:

- Creteils Concrete Petals
- Filosofiska fakulteten, Novi Sad
- Uniklinikum Aachen

Vilka brutalistbyggnader tycker ni är vackrast? I Sverige?

Vad tycker ni om brutalism?

Jag älskar brutalism. Tillbringade en del år på Balkan och reste runt och utforskade många övergivna brutalistmonument och -byggnader.

Varje period stil/period har sin charm.

Arkitektupproret har som mål att allt ska se likadant ut. Det är nästan kommunism i sig själv om man tänker på det.

Växte upp i miljonprogrammets betongkolosser så jag bär på en näst intill reflexmässig aversion mot brutalism. Jag vet vad denna typen av byggnade gör med dem som förväntas bo och verka inuti dem.

Men visst kan det vara vackert "på avstånd".

Jag kan absolut se charmen i Brutalismen. Jag kan även se att det med ganska enkla medel går att få brutalismen vacker. Inte helt sällan så är det så enkelt som att lägga till lite färg. Sen gillar jag den där lite apokalyptiska känslan som många av dom byggnader kommer med. Det känns liksom lite "utpost på främmande planet" eller vad man ska säga.

Är det estetiskt vackert? Nej, men det är tilltalande på andra sätt.

Tror det är en viss skillnad mellan att tillfälligt besöka och att leva i dylika områden.

Brutalism är funktionell i hårda klimat. Det är vackert i tropikerna, i öknen, i karga kuster etc. I Sverige inte så mycket.

Jag brukade avsky brutalism, men tycker numera det kan vara ganska tilltalande.

Tomteboda postterminal är ett coolt exempel. Ser ut som en rymdstation:

https://www.datocms-assets.com/74636/1667298002-tomteboda-1016-109.jpg

https://bau.se/wp-content/uploads/2019/09/Tomteboda-1016-174.jpg

Hur kan man älska den s.k. brutalistiska typen av arkitektur. Det är obegripligt. Totalt förakt för skönhet, vilket väl är meningen, och för mänskliga proportioner.

Filosofen Sir Roger Scrutons kritik mot sådana missfoster kan man ju bara instämma i. Scruton underströk människors behov av skönhet för att må bra och han hade fullkomligt rätt. Det anses förkastligt med skönhetsideal numera och det är en idiotisk och sjuk inställning.
Det franska missfostret är ju groteskt. Det i Aachen ännu värre; Stalinistiskt i kubik.

Det serbiska exemplet kan jag fördra och det är ju bättre än universitetets sex klossar i Frescati från 1970-talet i alla fall. Arkitekturhögskolans grå betongbunker på Östermalmsgatan är ett formidabelt skräckexempel. Det är nästan så att t.o.m. det gamla kvinnofängelset som låg där innan var bättre.

Byggnaden med kvinnofängelset VAR bättre!

https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96stermalmsf%C3%A4ngelset

Kul att du spaltar upp det så här.

Du beskriver två argument emot, och absolut inget för. Ändå är du för!
Iofs väger det ju tungt att man tycker att det är vackert, men kan du förstå varför en majoritet av människorna tycker precis tvärtom? Brutalismen har aldrig varit förankrad i folklagren, utan mest bland arkitekter och specialintresserade.
Alla människor måste ju kunna leva med en ful offentlig byggnad!

Påkostad brutalism är fint, och verkligen ett märke för sin tid. Problemet är att dessa brutalistiska monument är få. Den slentrianmässiga brutalismen som vi ser i lägenhetskomplex o.dyl. är däremot anskrämlig. Den är billig och har åldrats synnerligen dåligt. Jag ser brutalism således som ett smycke - ett smycke som man kan ta fram och beundra någon gång ibland, men inte konstant.

/AI