Varför är vi inte mer tacksamma?

Jag insåg det nu hur otroligt lyckligt lottad jag är som har mat på bordet och en stor familj. Mer än så behövs egentligen inte. Varför sitter vi på flashback och sociala medier och gnäller om allt obetydligt?

"Ulf Kristerssons dotter fick festa i hans bostad" - Vem fan bryr sig??!?

Vi måste vara mer tacksamma över det vi har och minska våra begär. Släpp in mer kärlek i era hatfyllda hjärtan och börja bli mer tacksamma. Vi kunde ha varit sönderbombad i ett arabland.

Därför att vi generation X växte upp i en tid när samhället var homogent i många städer och man kunde leva i lugn och ro.
Vi är på god väg att bli ett sådant land, ditt naiva as.

Att man ska vara kåt, glad och tacksam, är en bra och passande attityd.

Hjärnan har tyvärr en tendens att fastna i det negativa.
Tror att sekularisering hjälper till. Bönen i i mångt och mycket tacksägelse och när vi inte ber missar vi den chansen att påminna oss om allt vi har att vara tacksamma för.
En bra rutin, utan att kalla det bön om man inte vill, är att gå igenom allt man har att vara tacksam över vid läggdags. Då somnar man med mer positiva tankar.

För att vi tar allt för givet. Vi ser det som naturligt, vi ser det som våra medfödda rättigheter.
De flesta människor fungerar så här; man bjuder dem på middag varje dag i ett år och när man sedan slutar med det tycker de att man är snål och taskig. De ser inte hela det året med gratis middag, de ser bara vad de inte får längre.

Tacksamhet är en genväg till lycka, skulle jag säga. Jag är väldigt tacksam för att jag bor i ett land med fred, där jag har mat i kylen och vatten i kranen. Bara det att jag är fullt frisk är en källa till tacksamhet varje dag.

Det stämmer. Många är bortskämda. Vi lever som kungar. Vatten, tak över huvudet, mat, toalett och kläder, varm dusch. Sådan hade knappt kungar för i tiden. Jag lever med mottot att vara tacksam för det jag har men vilja mer i livet. Hittar du saker att vara tacksam för så blir det svårt att bli riktigt deprimerad med.

Så vi ska blunda för alla som myglar och skor sig på vår bekostnad?

Jag vaknar tacksam över att jag vaknar.

Det gäller att uppskatta Guds Skapelse. Föreställa sig Macron i micron.

Folk blev så materialistiska, när Darwin och Nietsche fick för många följare.

Tacksamhetens nivå uppvisar ett omvänt kausalt samband med såväl antalet begärsobjekt som intensiteten i begäret efter varje enskilt objekt. Denna intensitet förstärks av styrkan i den psykologiska och emotionella bindning, eller attachment, som individen utvecklat till objekten i fråga. Objekten kan vara materiella eller icke-materiella, exempelvis ideologiska övertygelser, sociala relationer, karriärmål eller existentiella ideal.

Med andra ord, ju fler ouppfyllda begär en individ hyser och ju starkare emotionell investering som gjorts i dessa frånvarande objekt, desto lägre blir den upplevda tacksamheten för det som redan ägs eller uppnåtts. Otacksamhet uppstår alltså inte primärt som en negativ värdering av det befintliga, utan som en följd av att uppmärksamheten och det affektiva fokuset förskjuts mot det som saknas.

I enkel mening: Psyket riktar sin energi och sitt fokus mot det icke-införskaffade på bekostnad av det redan införskaffade.

Exempelvis upplever den som bor i en fullt fungerande lägenhet men intensivt längtar efter ett hus ofta en minskad tacksamhet för den nuvarande bostaden. På samma sätt kan en person med en välfungerande äldre Iphone-modell plötsligt uppfatta sin telefon som otillräcklig när begäret efter den senaste modellen aktiveras.

Mekanismen är universell och omfattar alla kategorier av begärsobjekt: materiella ting, ekonomisk status, yrkespositioner, sociala relationer och romantiska partnerskap. Så länge ett objekt förblir ouppfyllt och samtidigt laddas med stark emotionell betydelse tenderar det att reducera tacksamheten för det som redan finns.

En minskning av begär, det vill säga en frigörelse från önskningar om det man inte har, leder därför direkt till ökad tacksamhet och inre tillfredsställelse. Ju färre ouppfyllda begär, desto större blir den affektiva uppskattningen av nuet.

Frågan varför så många upplever kronisk otacksamhet får därmed ett rakt svar: vi är otacksamma därför att vi vill ha för mycket av det vi inte har.

Denna dynamik är samtidigt en central drivkraft i den moderna konsumtions och tillväxtorienterade ekonomin. Den individuella begärsstrukturen, dess styrka och omfattning, utgör grunden för efterfrågan som i sin tur driver priser, produktion och materiell expansion. Otacksamheten är således inte bara en privat affektiv erfarenhet, utan även en systematisk kulturell och ekonomisk mekanism.

Om vi undantar partaj i statsministerns familj så kan man väl ändå komma på mer alarmerande problem i Sverige att ta itu med? TS menar väl inte att de ska åsidosättas hoppas jag?

Det farliga med trådar som denna är att syftet verkar vara att folk ska sluta engagera sig (retoriken som även används på andra ställen är nog tyvärr rätt effektiv).
Även om vissa saker är ännu värre i vissa andra länder så ska man inte skita i problemen på hemmaplan. Framför allt inte eskalerande sådana.

Det går säkert ypperligt att både vara tillfreds ibland och jobba på problemlösningar ibland.

Att vara nöjd med allt är ju värsta sättet att inte förbättra något. Men självklart ska man lägga krutet på saker som verkligen går att förbättra.

Och man kan faktiskt vara nöjd med saker i sitt liv men ändå vilja förbättra vissa saker.

Man ska vara tacksam för Gud och änglar för deras extrema jobb ta hand om människor med sin energi och skyddar oss med vishet. Vägen skyddas hela tiden och övervakas. Glöm inte vara tacksam för dig själv. Var tacksam för ditt hem, mat, vatten på bordet. Tacksam för kärleken.