Vad menas med "humorlös progg"?

"Humorlös proggmusik" är ett ofta ironiskt eller kritiskt uttryck som syftar på den del av svensk progg från 1970-talet som var särskilt allvarlig, politiskt dogmatisk och saknade självdistans eller lekfullhet.

Här är ett exempel, Blå Tåget i låten Gesällvisan:
Ta och packa dina väskor, ta och sälj ditt möblemang
Här ska hända andra saker, du har fått engagemang
Du har fått en plats vid bandet på fabriken i Paris
Om din framtid är till salu kan du få ett bättre pris

Vägen ut i vida världen ligger öppen för envar
Som har lust att pröva på den det finns inga gränser kvar
Som gesäller förr i tiden vandrade ort till ort
Alltid lika stimulerad av att byta stämpelkort

I Paris finns Eiffeltornet och kultur i överflöd
Pittoreska restauranger, kvinnor med finess och glöd
Förorter så jättelika att det liknar utopi
Människor av alla sorter, en gemensam industri

Vägen ut i vida världen ligger öppen för envar
Som har lust att pröva på den det finns inga gränser kvar
Över engelska kanalen lyfter splitterny Concorde
En symbol för evigheten fastän motvinden var hård

Konjunkturen kanske viker, du har ledsnat på Paris
Skymningen har mist sin lyster, poesin var bara dis
Ja, då väntar andra platser med sitt friska kapital
Rotterdam behöver folk till sin containerterminal
(Youtube)

Har du ett bättre exempel eller förklaring som rimmar bättre?

Allt av Hoola Bandoola

Hahaha... JA.

Oerhört pretentiöst.

Trist att Wiehe har blivit dålig i hälsan.

Humor --> Diskussioner om humor
/Moderator

Inget slår Nynningen och Knutna nävar.

Låten Sången om Stalin av Knutna Nävar upplevs som humorlös eftersom den är en allvarlig hyllningssång till Josef Stalin, skriven i en tid då bandet ville framstå som revolutionärt och ideologiskt kompromisslöst. Den saknar ironiska inslag och är istället byggd som en kampsång med ett direkt politiskt budskap.

Bandet var knutet till KFML(r), ett kommunistiskt parti som förespråkade väpnad revolution. Låtarna var tänkta som agitation, inte underhållning. Till skillnad från annan proggmusik som kunde vara ironisk eller satirisk, är Sången om Stalin helt utan humoristiska element. Den är skriven för att mobilisera och övertyga.

Låten är från början östtysk, från 50-talet. KN översatte den helt enkelt. Naturligtvis framstår den som omedvetet självparodisk, men det gör också en del ledarstick och politiska tal, när de lyfts ut ur sin tid (jag tycker t ex att Per Ahlmarks ledare för DN under 90-talet och tidigt 2000-tal ibland var över gränsen till gällt självparodisk propaganda, men DN såg naturligtvis till att han inte kunde ifrågasättas i den egna tidningen). Riktigt dåliga politiska tal och ledarstick brukar emellertid bli kvar i det år där de kom till pch traderas inte framåt i tiden.