Internationella mansdagen 19 nov - Sverige måste våga se pojkarnas kris och pappornas

Haha, den var kul! Varmt tack. Ja, vi har en hel del att göra för att medvetandegöra. Fakta har funnits länge och nu särskilt betydelsefull är rapporten Tystnadens pris 2025 som visar på ungefär lika många män som kvinnor som utsätts för våld i nära relationer, tydligt kopplat till de höga självmordstalen

Det är nästan ironiskt att Internationella Mansdagen knappt märks i Sverige, samtidigt som statistiken skriker efter uppmärksamhet. Vi pratar så gärna och ofta om jämställdhet – men ignorerar nästan allt som rör pojkar, män och pappor, även när siffrorna sedan länge är katastrofala. Det här är inte ett “mansperspektiv”. Det är ett barnperspektiv, ett samhällsperspektiv och ett grundläggande rättsstatsperspektiv. Det är jämställdhet, äkta jämställdhet.

Pojkar halkar efter – och ingen låtsas om det. Varje år lämnar över 25 000 pojkar grundskolan utan gymnasiebehörighet. Pojkar får senare stöd, märks senare i skolan och faller djupare när de faller. Det här är inte biologi. Det är system.

Mäns psykiska ohälsa syns först när de inte överlever. Cirka 70 % av alla självmord i Sverige begås av män. Trots kampanjer, trots satsningar – siffran står still. Inte för att män “är tysta”, utan för att hjälpen inte är byggd för dem. Män söker senare, faller snabbare, och möts ofta av vård som inte funkar för dem.

Våld i nära relationer drabbar också män illa – men tystas ner. Statliga rapporten Tystnadens pris 2025 visar det svart på vitt:
– Män står för nästan hälften av alla offer för våld i nära relationer.
– Män söker hjälp senare och tystare. De får knappt någon hjälp alls. Mörkertal.
– Socialtjänsten dokumenterar mäns utsatthet sämre eller inte alls.

Det betyder att män missar stöd, blir misstrodda eller aldrig ens blir sedda som offer.

Hemlöshet är nästan helt mansdominerad. 7 av 10 hemlösa i Sverige är män. Inte för att de “valt fel”, utan för att psykisk ohälsa, separationer, förlorade barn och ekonomiska ras medför större fallhöjd för män. Det nämns sällan i jämställdhetsdebatten.

Arbetsplatsolyckor drabbar män – eftersom män tar de farligaste jobben.90 % av alla som dör på jobbet är män. Det är inte för att män är “oförsiktiga”. Det är för att män gör de tunga, smutsiga och farliga jobben som samhället förutsätter ska bli gjorda men aldrig kallar jämställdhetsproblem.

Män lever kortare – det borde diskuteras. M än dör i genomsnitt 4–5 år tidigare än kvinnor. När kvinnor tappade ett halvår i livslängd 2023 var det nationell kris. Mäns dödstal har pågått i decennier – ingen bryr sig.

Män använder mindre vård – och vården är inte byggd för dem. Män konsumerar cirka 30 % mindre sjukvård än kvinnor trots att de har högre risk för bland annat hjärt-kärlsjukdomar. Det är inte för att män “är lata” utan för att vården är byggd för ett kvinnligt sökbeteende.

Barn som förlorar sin pappa gör det i tysthet – och i onödan. Föräldraalienation är dokumenterad internationellt, klassas som psykisk barnmisshandel i Danmark och bedöms i Norge. I Sverige låtsas man knappt om fenomenet. Det anses inte som viktigt.

78 % av domarna om ensam vårdnad går till mamman. Det betyder inte att mammor är sämre eller bättre – det betyder att systemet inte är neutralt. Barn som förlorar en trygg förälder riskerar psykisk ohälsa, sämre skolresultat och framtida utsatthet. Det vet forskningen.

Skyddade personuppgifter – viktigt skydd som även missbrukas. Uppdrag Granskning har visat hur barn isoleras från en förälder i åratal utan saklig hotbild. Skatteverket saknar överklagandemöjlighet och gör inga egna utredningar.

Resultat: ett system där barn kan försvinna från en förälder på felaktiga grunder – utan att någon kontrollerar det.

Rättssystemet dömer sedan länge män hårdare – även när brotten är identiska
Forskning från bl.a. Stockholms universitet visar:
– Män får längre straff än kvinnor för samma brott.
– Män häktas oftare.
– Män frihetsberövas oftare i väntan på utredning.
– Varningssignaler kommer tätare om missbruk av samtyckeslagen.

Det är svårt att tala om rättssäkerhet om vi inte vågar erkänna glappet. Eller bryr vi oss inte om likhet inför lagen?

Varför pratar Sverige inte om det här? Två skäl:
Könsideologi. Svensk jämställdhetspolitik och regelverk bygger på en modell där män = förövare, kvinnor = offer. Verkligheten följer inte alltid den modellen, och då blir det tyst.
Ekonomi. En hel sektor – myndigheter, projekt och ideologiska aktörer – är beroende av stora statsbidrag som kräver en ensidig könsanalys. Om män också ses som utsatta rubbas finansieringen.

Det här handlar inte om att “ta fokus från kvinnor”. Det handlar om att inte glömma barn, pojkar och pappor som faller mellan stolarna. Det handlar om att jämställdhet inte kan vara selektiv. Äkta jämställdhet.

Vad Sverige behöver – kortfattat och utan fluff
– Riktat stöd till pojkar i skolan.
– Suicidprevention som faktiskt fungerar för män.
– Riktlinjer mot föräldraalienation och umgängessabotage.
– Rättssäker hantering av skyddade personuppgifter och samtyckeslagen.
– Statistik och våldsforskning som inkluderar män.
– En jämställdhetspolitik som bygger på fakta, inte vänsterns könsideologi.

Internationella Mansdagen handlar inte bara om män. Den handlar även om barnen som behöver sina pappor. Om pojkar som tappas bort i skolan. Om män som ber om hjälp men får fel sorts hjälp. Om att samhällen blir bättre när man vågar se hela bilden – inte bara den halva som är politiskt bekväm. För Sveriges skull och vårt samhälles framtid.

t.ex. eller andra problem du nämner med hemlöshet vilket är väldigt viktigt att man tar tag i.

Men nu pratar vi om västvärlden och då finns ju dubbelmoral som skapats av tokvänstermedia. Dessa journalist fior som liknar arga my från mumintrollen har ju inte direkt koll på någonting, de vill jävlas med män och det är det som är vår journalism här i Sverige.

Det är nästan ironiskt att Internationella Mansdagen knappt märks i Sverige, samtidigt som statistiken skriker efter uppmärksamhet. Vi pratar så gärna och ofta om jämställdhet – men ignorerar nästan allt som rör pojkar, män och pappor, även när siffrorna sedan länge är katastrofala. Det här är inte ett “mansperspektiv”. Det är ett barnperspektiv, ett samhällsperspektiv och ett grundläggande rättsstatsperspektiv. Det är jämställdhet, äkta jämställdhet.

Pojkar halkar efter – och ingen låtsas om det. Varje år lämnar över 25 000 pojkar grundskolan utan gymnasiebehörighet. Pojkar får senare stöd, märks senare i skolan och faller djupare när de faller. Det här är inte biologi. Det är system.

Mäns psykiska ohälsa syns först när de inte överlever. Cirka 70 % av alla självmord i Sverige begås av män. Trots kampanjer, trots satsningar – siffran står still. Inte för att män “är tysta”, utan för att hjälpen inte är byggd för dem. Män söker senare, faller snabbare, och möts ofta av vård som inte funkar för dem.

Våld i nära relationer drabbar också män illa – men tystas ner. Statliga rapporten Tystnadens pris 2025 visar det svart på vitt:
– Män står för nästan hälften av alla offer för våld i nära relationer.
– Män söker hjälp senare och tystare. De får knappt någon hjälp alls. Mörkertal.
– Socialtjänsten dokumenterar mäns utsatthet sämre eller inte alls.

Det betyder att män missar stöd, blir misstrodda eller aldrig ens blir sedda som offer.

Hemlöshet är nästan helt mansdominerad. 7 av 10 hemlösa i Sverige är män. Inte för att de “valt fel”, utan för att psykisk ohälsa, separationer, förlorade barn och ekonomiska ras medför större fallhöjd för män. Det nämns sällan i jämställdhetsdebatten.

Arbetsplatsolyckor drabbar män – eftersom män tar de farligaste jobben.90 % av alla som dör på jobbet är män. Det är inte för att män är “oförsiktiga”. Det är för att män gör de tunga, smutsiga och farliga jobben som samhället förutsätter ska bli gjorda men aldrig kallar jämställdhetsproblem.

Män lever kortare – det borde diskuteras. M än dör i genomsnitt 4–5 år tidigare än kvinnor. När kvinnor tappade ett halvår i livslängd 2023 var det nationell kris. Mäns dödstal har pågått i decennier – ingen bryr sig.

Män använder mindre vård – och vården är inte byggd för dem. Män konsumerar cirka 30 % mindre sjukvård än kvinnor trots att de har högre risk för bland annat hjärt-kärlsjukdomar. Det är inte för att män “är lata” utan för att vården är byggd för ett kvinnligt sökbeteende.

Barn som förlorar sin pappa gör det i tysthet – och i onödan. Föräldraalienation är dokumenterad internationellt, klassas som psykisk barnmisshandel i Danmark och bedöms i Norge. I Sverige låtsas man knappt om fenomenet. Det anses inte som viktigt.

78 % av domarna om ensam vårdnad går till mamman. Det betyder inte att mammor är sämre eller bättre – det betyder att systemet inte är neutralt. Barn som förlorar en trygg förälder riskerar psykisk ohälsa, sämre skolresultat och framtida utsatthet. Det vet forskningen.

Skyddade personuppgifter – viktigt skydd som även missbrukas. Uppdrag Granskning har visat hur barn isoleras från en förälder i åratal utan saklig hotbild. Skatteverket saknar överklagandemöjlighet och gör inga egna utredningar.

Resultat: ett system där barn kan försvinna från en förälder på felaktiga grunder – utan att någon kontrollerar det.

Rättssystemet dömer sedan länge män hårdare – även när brotten är identiska
Forskning från bl.a. Stockholms universitet visar:
– Män får längre straff än kvinnor för samma brott.
– Män häktas oftare.
– Män frihetsberövas oftare i väntan på utredning.
– Varningssignaler kommer tätare om missbruk av samtyckeslagen.

Det är svårt att tala om rättssäkerhet om vi inte vågar erkänna glappet. Eller bryr vi oss inte om likhet inför lagen?

Varför pratar Sverige inte om det här? Två skäl:
Könsideologi. Svensk jämställdhetspolitik och regelverk bygger på en modell där män = förövare, kvinnor = offer. Verkligheten följer inte alltid den modellen, och då blir det tyst.
Ekonomi. En hel sektor – myndigheter, projekt och ideologiska aktörer – är beroende av stora statsbidrag som kräver en ensidig könsanalys. Om män också ses som utsatta rubbas finansieringen.

Det här handlar inte om att “ta fokus från kvinnor”. Det handlar om att inte glömma barn, pojkar och pappor som faller mellan stolarna. Det handlar om att jämställdhet inte kan vara selektiv. Äkta jämställdhet.

Vad Sverige behöver – kortfattat och utan fluff
– Riktat stöd till pojkar i skolan.
– Suicidprevention som faktiskt fungerar för män.
– Riktlinjer mot föräldraalienation och umgängessabotage.
– Rättssäker hantering av skyddade personuppgifter och samtyckeslagen.
– Statistik och våldsforskning som inkluderar män.
– En jämställdhetspolitik som bygger på fakta, inte vänsterns könsideologi.

Internationella Mansdagen handlar inte bara om män. Den handlar även om barnen som behöver sina pappor. Om pojkar som tappas bort i skolan. Om män som ber om hjälp men får fel sorts hjälp. Om att samhällen blir bättre när man vågar se hela bilden – inte bara den halva som är politiskt bekväm. För Sveriges skull och vårt samhälles framtid.

Förmodligen biologiskt, män är kapabla att lösa sina egna problem och andra människors (dvs både kvinnor, mäns och barns) problem. kvinnor är beronde av män för att lösa ens sina egna problem.

Förmodligen biologiskt, män är kapabla att lösa sina egna problem och andra människors (dvs både kvinnor, mäns och barns) problem. kvinnor är beronde av män för att lösa ens sina egna problem.

Ja det låter onekligen som om män har en hel del problem att lösa. Bara att sätta igång då.

Det gör vi hela tiden.

Titta dig omkring där du sitter. ALLT är skapat, byggt och underhålls av män. igår, idag och imorgon.

Vill du testa att lösa problem utifrån "kvinna kan visst", så välj valfri skog, gå långt du kan rätt ut i den, och sätt dig på en sten och börja lös först dina egna problem, och därefter samhället....

Jag skulle kunnat rekomendera att du istället för skog gick till en plats där kvinnor hade skapat, byggt och underhöll allt du såg när du satt där istället... men någon sådan plats finns naturligtvis inte....

Har inte läst den rapporten, men för 5-6 år sedan läste jag på Wikipedia om Domestic Violence. Där stod det att det var vanligare att kvinnor delar ut första slaget, jämfört med män.

Nåväl, när jag delade med mig av Wikipedia-artikeln till några feminister, så kan du ju tänka dig deras reaktion. Det var i stil med att ”det är för att män inte tar ansvar i hemmet”, ”det är för att män beter sig som skitstövlar” osv osv. Helt plötsligt är våld i hemmet acceptabelt! Eftersom det är kvinnan som smäller till mannen. Men hade mannen smällt till kvinnan så gör han det för att han är ond. Klassiskt svart/vitt, hjälte/skurk eller Disney-narrativ.

Det jag alltid har saknat hos feminister, som sitter på sina höga hästar, är ändå att någon gång erkänna att män också kan ha problem. Varför inte bara ta till sig av informationen och diskutera sakligt hur man kan hjälpa eller förbättra situationen?

Men feminister är ofta experter på:
- Sluta lyssna när män behöver hjälp
- Förlöjliga män
- Om de får information om män som offer, så hittar de snabbt på en dålig bortförklaring. De tar inte ämnet seriöst
- Byter snabbt ämne till att handla om kvinnor igen
- Anser att män är priviligierade, och därför inte behöver någon hjälp
- Skriker eller vill tysta ner den som pratar om mäns problem
- Anser att vita män inte får diskutera jämställdhet, för det är bara något för kvinnor och minoriteter. ”Män vet inte hur det känns”.
- De vrider gärna på orden. Säger man själv en sak, hävdar de att man sagt något annat för att fördumma en.
- De är extremt snabba på att dra fram rasistkortet eller hävda att man har en ”gammaldags” eller ”unken” kvinnosyn.
- De menar att bara kvinnor varit offer genom historien. Ofta tar de upp rösträtten. Men hur enkelt hade svensken det generellt förr i tiden? Hade män det så jävla bra? Som svalt ihjäl eller fick kriga i flera år. Livet var hårt för alla.
- De tar upp att fler män är kriminella. Ja? Men ska vi strunta i att diskutera pojkars skolresultat eftersom mördare, droglangare och klaner sitter inburade? På samma sätt, ska vi inte kunna prata om kvinnors problem eftersom män har fler Nobelpris? Vad är ens poängen med resonemanget? Förvilla.

Det går helt enkelt inte att diskutera mäns självmord eller pojkars dåliga skolresultat på ett konstruktivt sätt. De klarar inte av det, trots deras egna uttalade godhet och att de säger sig stå upp för de svaga. Men vita män tillhör fel grupp helt enkelt.

Därför anser jag att feminister inte är lämpade att diskutera jämställdhet (för den sker på andras bekostnad eller ignorerar andras behov). De bör inte sätta agendan eftersom den är helt vriden eller att få något större mediautrymme. Det är min erfarenhet iaf efter att ha försökt diskutera med många.