Varför är ateister så känslostyrda?

Eller så är det ni hjärtlösa ateister som försöker till varje pris och med varje knep att förklara bort varje bevis så att ni inte behöver stå till svars till gud och kunna leva era liv efter era spontana begär på erat egna sätt utan att behöva lyssna på någon annan

Varför skulle ateister "till varje pris och med varje knep att förklara bort varje bevis så att ni inte behöver stå till svars till gud och kunna leva era liv efter era spontana begär" när vi inte anser att någon gud finns?

Inser du verkligen inte det idiotiska i det sättet att tänka?

Och att troende hela tiden pratar om att man ska tygla sina begär tyder på att de snarare är de som behöver en Gud för att kunna tygla dem.

Själv har jag inga problem med några "begär". Jag varken festar, dricker, röker eller ljuger ihop skvaller om andra, och inte vänsterprasslar jag heller, så vilka "begär" menar du att jag skulle behöva tygla genom någon guds hjälp?

Nej, du har bara konstiga idéer om ateister så att du kan se dig själv som mer präktig.

Ateister är ohederliga och förnekar sanningen så att de kan fortsätta dyrka sig själva istället för gud, fortsätter du så här kommer det kosta dig dyrt

Du förnekar att gud finns, så att du kan vara gud i ditt eget universum, i stället för gud själv
Du vet att gud finns, innerst inne.
Du får bevis på bevis, men genom psykologiska knep och metoder hittar du sätt att förklara bort dom, för ditt undermedvetna vet att om du tror på dom måste du följa regler och leva på ett visst sätt, och det vill du inte.

Du vill kunna göra dina egna val och leva efter din egen moral och dina regler.
Du vill kunna fortsätta vara den "smarta" ateisten som ser ner på de "dumma" kristna och du känner dig stolt över det. Att gå över till den "dumma" sidan skulle kräva att släppa arrogans.

Allt handlar om dig, och din vilja just nu

Så spårade det ur för dig när argumenten tog slut. Så blir det alltid till slut i diskussioner med troende, när argumenten tar slut så kommer orerandet om att alla på något sätt skulle veta att Gud finns och bara är förnekare.

Det är ett resultat av att den kognitiva dissonansen till slut blir för stor, och försvarsmekanismen kickar in. Jag vet eftersom jag en gång var i samma situation själv.

Själv är jag kristen och trygg i det. Många ateister har bara några olika floskler att dra för att skydda sig från pinsamheter. Ställer man någon följdfråga på deras floskler så höjer de tonen så mycket och hetsigt att man förstår att det är bäst att ligga lågt.

Härom dagen var jag dock hos ett äldre par som varit med länge i humanisterna. De sökte debatt och medan jag förnöjt roade mig med att slå hål på deras fördomar och ställde dem mot väggen med filosofiska motfrågor så kokade de mer och mer till jag återigen fick stoppa för jag var rädd för deras hälsa.

Även i min tråd nyligen, som väl måste vara årets mest kvalitativa och kvantitativa på filosofiforumet, så hoppar ateisterna av en efter en utan något motargument mot mitt påstående om att de bara har sin ståndpunkt för att undvika pinsamheter.

Delar ni med en andlig syn på tillvaron erfarenheten att de som kallar sig rationella oftast inte klarar av att man pekar ut att de bara är känslostyrda? Och ni ateister, varför blir ni så obekväma och rödsvalliga i ansiktet när man ställer följdfrågor och analyserar era floskler?

Då har du än en gång besegrat alla troende...

Hur då besegrat? Att någon tar till försvarsmekanismer betyder bara att argumenten tryter, inte att de sett sig som besegrade. Det gör de inte hur lätt som helst, det vet du ju själv.

Jag vet hur det var när jag själv satt på andra sidan och försökte försvara min tro med vad jag ansåg var goda argument, tills dessa argument togs isär och andra bevis presenterades. Det är inte lätt när man har fått lära sig att något är på ett visst sätt och det sedan visar sig inte vara sant. Det är inget som man bara sådär erkänner sig besegrad av. Det är en svår och lång process att bli av med gamla "sanningar" som sedan visar sig inte alls vara rena rama sanningar.

Användaren PeterSoderqvist vet precis vad jag menar, men det var lättare för honom än för mig. Ju längre tid man varit med, desto svårare blir det att bli av med den felaktiga informationen.

Men man kan mycket lättare förstå andra när man väl kommit igenom det själv.

Hur då besegrat? Att någon tar till försvarsmekanismer betyder bara att argumenten tryter, inte att de sett sig som besegrade. Det gör de inte hur lätt som helst, det vet du ju själv.

Jag vet hur det var när jag själv satt på andra sidan och försökte försvara min tro med vad jag ansåg var goda argument, tills dessa argument togs isär och andra bevis presenterades. Det är inte lätt när man har fått lära sig att något är på ett visst sätt och det sedan visar sig inte vara sant. Det är inget som man bara sådär erkänner sig besegrad av. Det är en svår och lång process att bli av med gamla "sanningar" som sedan visar sig inte alls vara rena rama sanningar.

Användaren PeterSoderqvist vet precis vad jag menar, men det var lättare för honom än för mig. Ju längre tid man varit med, desto svårare blir det att bli av med den felaktiga informationen.

Men man kan mycket lättare förstå andra när man väl kommit igenom det själv.

Problemet med att argumentera med ateister blir att oavsett vad för bevis man kommer med så är det aldrig tillräckligt.
Om gud talade till dig från himlen skulle du säga "jag måste hört fel"
Om du såg någon resa sig från att ha varit död skulle du säga "han måste inte ha varit död ändå"

Säg mig, vad hade behövts för att övertyga dig?

Problemet med att argumentera med ateister blir att oavsett vad för bevis man kommer med så är det aldrig tillräckligt.
Om gud talade till dig från himlen skulle du säga "jag måste hört fel"
Om du såg någon resa sig från att ha varit död skulle du säga "han måste inte ha varit död ändå"

Säg mig, vad hade behövts för att övertyga dig?

Att den teknologi som användes för att lösa dubbelmordet i Linköping funnits beskriven i bibeln så pass utförligt att den kunnat användas vid mordutredningar redan då vore att argument värt att ta på allvar.