Citat:
Ursprungligen postat av
Merwinna
Mammaledigheten infördes ju för BARNETS skull, för att det inte skulle bli sådana skräckfall som Maj Fant berättade om: hon blev ensamstående mamma med sitt äldsta barn, och var tvungen att lämna honom som bebis ensam i sex timmar varje dag för att arbeta, hon hade inget annat val. Där fick han ligga och skrika ensam i sina smutsiga, kliande blöjor... Som sagt: det var för BARNETS skull, och det var även för BARNETS skull som mammaledigheten sedan förlängdes också, i början var det bara sex månader och sedan tog spädbarnsdagis vid, där ungarna åtminstone fick blöjorna bytta och en nappflaska, men av främmande, och i övrigt fick ligga där på rad i sina sängar hela dagen...
Att föräldrapenningen skulle vara någon ersättning till en person för att den har blivit FÖRÄLDER, som du skriver, är något väldigt nytt och det är inte många som håller med dig än idag.
Det har i alla tider och alla samhällen vi känner till varit kvinnor som tagit hand om barnen. T.o.m. i det Gamla Sovjet (veckodagis) och Israel (kibutzer där barnen uppfostrades kollektivt) var personalen kvinnlig. Så det borde väl passa dig? Det är en väldigt ny idé att pappor ska sköta spädbarn och småbarn, och vi vet inte ens om det är så bra egentligen? Var kommer t.ex. alla dessa "transbarn" ifrån? Barn och unga som är osäkra på sin könsidentitet? Så har det ju aldrig varit förut. Min teori är att det beror på att de mans- och kvinnoroller som de får se nu inte är tillräckligt tydliga, så de får inte den där självklara indentifikationen med föräldern (eller något motsvarande) av samma kön.
Och sedan vet du lika väl som jag, att I PRAKTIKEN blir en "indviduell" föräldrapenning detsamma som en tvångsdelning, för de flesta par har inte råd att ha en förälder hemma utan ersättning under de månader som är kvar tills barnet kan börja på dagis. Utan då måste den andra föräldern stanna hemma även om det inte är lämpligt, även om han (eller för den delen hon) kanske har börjat på en ny tjänst och det ser väldigt illa ut att han/hon bara ska börja vara borta på en gång, eller kanske startat ett företag (som då kommer att mista sina kunder under tiden och gå i konkurs), eller fått drömrollen som skulle ha startat karriären om han/hon bara kunnat ta den, eller han/hon kanske bara inte är lämplig för att vara ensam med ett spädbarn på grund av missbruk eller psykiska problem. Men den andra föräldern har inget annat val än att lämna dem ensamma och gå till jobbet, med ångest... Det kan bli hur mycket elände som helst.
Jag tror att vissa till och med i den situationen - när föräldrapenningen är slut för den ena och den andra inte kan vara ledig från jobbet - kommer att göra som Maj Fant och lämna barnet ensamt, och det är ju HEMSKT.
Angående abort så är det väl ingen som har tvingat kvinnan att gå till sängs med en man utan skydd? DÄR har hon gjort sitt val. Vid våldtäkt tycker de flesta att det ska vara aborträtt, åtminstone i tolv veckor.
Och det är också för "BARNENS" skull som vi numera har föräldraledighet, dvs fördelar ansvaret för barn på 2 parter istället för endast på en enda. och fördelen med detta, för alla parter, håller nog de allra flesta med om, utom den där fundamentalistiska konservativa gruppen, som du nu råkar tillhöra, som fortsatt tjatar hål i huvudet på att barn och disk m.m. endast ska vara kvinnors ansvar.
Och faktan i denna sak är att vi inte vet hur arbetsfördelningen sett ut i hela den mänskliga historien av ca 200 000 år, vissa säger tom 300 000 år. Så ditt "i alla tider" är faktiskt ett ren påhitt, baserat på en ytterst liten del av den mänskliga historien som vi har möjlighet att känna till dessa saker.
Vidare så finns det exempel på samhällen där män har varit, är nästan lika delaktiga med barn som kvinnor. Läs om Akafolkets fäder ex. Så du har helt enkelt fel.
Det vi vet däremot är att människan har jordens mest krävande barndom, och att en person knappast klarar av att ensam ta hela ansvaret för 1 barn, än mindre 3-8 st. Så den där idealet med start nångång förra sekelskiftet av en kärnfamilj där en ensam kvinna skulle stängas in mellan 4 väggar för att ensam ta hela arbetet med att ansvara för barn och hem är faktiskt ett näst intill omöjligt krav. Man behöver vara flera för att orka med detta, och kvinnor är heller inga mammarobotar...typ endast funtade biologiskt för att ansvar för barn. Kvinnor har andra begåvningar och kvinnor har samma behov av resurser, integritet, självständighet, ekonomisk trygghet, social status, grupptillhörighet etc etc som män.