Relationer i arbetslivet - de unga och de inkompetenta

Man ska ha tålamod och förklara, de måste också få ha samma möjlighet att prova och fela som vi haft. Det är därför vi utvecklats så mycket de sista 20-30 år själva.

De unga och inkompetenta är ju framförallt oerfarna. Min erfarenhet är att De sällan haft ett jobb innan 25 och aldrig lärt sig att jobba. Många kliver även uppnå för höga hästar och har aldrig fått lära sig att få skit. Istället misslyckas De och förväntar sig "Vad duktig du var"

Så mer enkla jobb från 15 års ålder och mer ansvarsutkrävan från skolan, framförallt en skolan som vågar vara ärlig och säga "det här var dåligt"

Du har helt rätt, samtidigt jobbar inte folk extra länge. Kan få in någon över 25 som inte lärt sig passa tider eller förbereda sig till möten.

Man ger dem feedback när de gör fel och hjälper dem när de behöver det. Alla har ju varit nya på jobbet någon gång, även du.

Jag tycker att många av de unga i mitt yrke faktiskt levererar över förväntan både när det gäller kompetens och engagemang.

Jag har större problem med de i min egen ålder som börjat fastna i rutiner och sina egna föreställningar. Sen är det verkligen inte alla, så det har nog inte med ålder att göra, jag gissar att dessa människor varit sådana från början och det är förmodligen det klientelet du har stött på.

Idén om att fostra yrkesskicklighet, aka handledning och mentorskap, har sina rötter i medeltida lärlingskap/gillen och blev ett erkänt förfarande under industrialiseringen genom industriella lärlingssystem. Idag anses mentorskap som något självklart i välutvecklade branscher runt om i världen.

Introduktionens handledning övergår i regel till mentorskap efter en introduktion som pågår under en vecka upp till tre månader beroende på hur avancerad rollen är. Mentorskapet sträcker sig vanligen upp till ett år eller längre.

Välkommen till år 2025 och random organisationsteori.

Lol. Går man ST vill man INTE bli allmänläkare!
AT = Allmänläkare är som de på din vårdcentral.
ST = Specialistläkarna är de där du får remiss, de jobbar inom sitt specialområde, med sin specialistkompetens.

Så nä, en ST-läkare vill nog inte bli AT eftersom det är ett steg neråt. Nåt de redan utbildat sig till. Det är som att säga "Du som utbildat dig till doktor (t ex filosofie) kan ju börja från början igen med kandidatjobb."

Psyk-titlar finns det också andra, djupare utbildningar inom.

Håller med dig. Inte i samma bransch alls men har observerat följande:
Ett stort problem är att de yngre tycks tro de är ofelbara. De har alltid rätt och alla andra alltid fel. Det kommer förstås krascha när de gör sitt första allvarliga misstag, som hade kunnat göras ogjort.

Jag tror att ovanstående kommentator är något viktigt på spåret.
Att förstå arbetsplatsdynamik kräver träning.
Likaså att förstå sig själv och sitt agerande utifrån.
TS exempel med botox-betrakterskan var ju rätt extremt, men ändå ett exempel på att det tar ett tag innan man arbetar upp en självförståelse/identitet såsom yrkesverksam och såsom del i arbetslaget. Botoxtjejen verkar ha varit kvar i tonårens "de andra är en massa, jag är en individ".

Man skall som man säga ifrån och med bestämdhet inte delta i tramset. Runtfikare har ingen plats i någon strategisk position i något företag punkt slut.

Du har fel läs på här! https://se.indeed.com/karriarrad/hitta-ett-jobb/vilka-olika-laekartitlar-finns

Hon behövde kanske pudra näsan, hon var väl där när den akuta situationen uppstod.