Putin beordrar styrkor att gå in i Ukraina - INVASION NU (2022-02-24)

Vem skulle slås i Putins krig då? Sluta spela dum. Du är medveten om att ryssar är hjärntvättade, samt dom få som står upp blir inkastade eller mördade.

Ryssland är ett skämt. Största rent geografiskt men med en oerhörd svag ekonomi sett till dess storlek.

Borskungen kan du svara varför måste 80% av ukrainarna flytta från "resten av donbass" när ryssen kommer dit.
Är det logisk att 20 % får bestämma till vilket land de vill tillhöra?

De behövdes som drönarfoder vid fronten.

Uspenivka har fallit:
https://www.youtube.com/watch?v=0tNhNyRtZmg

Okej, två stycken spenderades till att berätta om hur fantastiskt intelligent du är, hur du bor i tre rum, hur dum i huvudet jag är och sen sitter du och klagar på ad hominem. Du som har ett övermåttan gott IQ borde dock veta att ingenting av det påstådda folkmordet eller terrorn mot den rysktalande befolkningen i östra Ukraina existerar i verkligheten i någon omfattande skala.

Argumentet går enligt följande: Det har sedan 2014 pågått ett folkmord i Donbass mot den ryskspråkiga minoritetsbefolkningen. Problemet med detta påstående är att Ryssland inte ens försökt bevisa detta genom att åberopa en objektiv granskning. Det finns inte en enda internationell granskning som ger Ryssland rätt i detta påstående, trots att det faktiskt har gjorts en granskning enligt internationella bestämmelser. Ukraina bad internationella samfundet att granska detta påstående när kriget bröt ut i Februari 2022, och slutsatsen var att det inte finns några bevis på detta. Detta slog samtliga internationella domstolar fast, och detta väger extremt tungt eftersom många av de som undersökte saken var från av Ryssland vänligt inställda länder, men inget land frånsett Ryssland och Belarus hävdade, och hävdar än idag, att det förekommer något folkmord i Donbass mot ryska minoriteter.

Nu borde ju de flesta gett upp detta påstående. Jag menar, argumenten är ju extremt starka för att det inte förekommer eller förekommit något folkmord i Donbass. Men föga förvånande står Putinrunkarna pall och hävdar bestämt att Ukraina är skyldiga till folkmord och att Ukraina därför måste straffas. För ja, enligt detta argument ska kriget både vara preventivt och en straffexpedition, för om man nu ville stoppa ett folkmord skulle man ju i första hand ha befriat dessa påstådda offer och sen gått till förhandlingar. Vad Ryssland nu gör är att de attackerar civila ukrainare och ukrainska mål utan att de har någon som helst koppling till nägot påstått folkmord. Redan här är det hela extremt absurt, men fortfarande används detta flitigt av Putinrunkare. Påståendet om ett folkmord i Donbass strider mot den internationella juridiska definitionen av termen. Enligt FN:s konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (1948) är folkmord inte bara en massaker på civila. Det är en specifik brottslig handling som begås med avsikt att helt eller delvis utplåna en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp. Detta innebär att den juridiska definitionen kräver att det ska finnas en bevisad intention att utrota en hel befolkningsgrupp. Trots Rysslands påståenden har inga internationella utredningar, inklusive de som genomförts av FN, kunnat hitta några bevis för att Ukraina skulle ha haft en sådan intention i Donbass. De civila dödsfall som inträffade under konflikten var tragiska konsekvenser av strider, inte en del av en avsiktlig utrotningskampanj mot rysktalande. Att använda ordet folkmord i detta sammanhang är därför inte bara felaktigt, utan också en farlig missrepresentation av ett av de allvarligaste brotten mot mänskligheten. Påståendet om ett folkmord i Donbass faller också platt när man granskar dödssiffrorna. Mellan 2014 och 2022, alltså under hela perioden som föregick den fullskaliga invasionen, uppgick det totala antalet civila dödsfall i Donbass till cirka 3 400 personer, enligt rapporter från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Majoriteten av dessa dödsfall skedde dessutom under de mest intensiva striderna under 2014–2015. Även om varje dödsfall är en tragedi, är dessa siffror inte ens i närheten av de tiotusentals eller hundratusentals offer som normalt förknippas med ett folkmord. Ett folkmord, som exempelvis folkmordet i Rwanda, resulterar i en massiv och snabb utrotning av en befolkning. De siffror som finns från Donbass visar istället att det rörde sig om en väpnad konflikt, inte en systematisk kampanj för att utplåna en etnisk grupp.Folkmord handlar om att utrota en grupp, och ett av de tydligaste tecknen på en sådan kampanj skulle vara en dramatisk nedgång i folkmängden för den utsatta gruppen. Men i Donbass finns det inga bevis för en sådan demografisk utplåning. Trots stridigheterna fortsatte den rysktalande befolkningen att leva kvar i de ukrainskt-kontrollerade delarna av Donbass, utan att systematiskt förföljas. Ryssland har aldrig kunnat presentera några trovärdiga siffror eller bevis som visar att rysktalande medborgare har utsatts för etniska utrensningar. Detta faktum, att målgruppen för det påstådda folkmordet fortsatte att leva kvar i området, motsäger helt Rysslands anklagelser.

Det mest avgörande och ofrånkomliga beviset mot det påstådda folkmordet i Donbass kommer från det högsta juridiska organet i världen: Internationella domstolen i Haag (ICJ). Denna punkt är praktiskt taget omöjlig att bortse från, eftersom domstolen har en unik status som FN:s främsta juridiska instans och dess domar vilar på en grund av internationell rätt och opartiskhet. Den 26 februari 2022, bara dagar efter att Ryssland inlett sin fullskaliga invasion, stämde Ukraina Ryssland inför ICJ. Stämningsansökan var specifikt utformad för att direkt bemöta Rysslands falska påstående om att de invaderade Ukraina för att "förhindra och straffa" ett folkmord. Ukraina bad domstolen att fastställa att det inte begåtts något folkmord i Donbass, vilket därmed skulle beröva Ryssland dess enda juridiska motivering för kriget. Den 16 mars 2022 levererade ICJ ett bindande, preliminärt beslut som i praktiken pulvriserade Rysslands argument. Domstolen slog fast med en majoritet på 13 röster mot 2 (med de ryska och kinesiska domarna som de enda avvikande rösterna) att det inte fanns några trovärdiga bevis för att ett folkmord hade begåtts mot den rysktalande befolkningen i Donbass. Beslutet var inte bara en dom över Rysslands påstående, utan även en skarp beordran om att Ryssland omedelbart skulle upphöra med alla militära operationer i Ukraina. Detta beslut är av största vikt av flera skäl. För det första visar den nästan enhälliga rösten att Rysslands anklagelse saknar trovärdighet i det internationella samfundet. Det är särskilt viktigt att notera att inte ens länder som har undvikit att offentligt fördöma Rysslands invasion i FN:s generalförsamling har stött det ryska påståendet om folkmord. Till exempel har inga av länderna i BRICS-alliansen (Brasilien, Kina, Indien, Sydafrika), som ofta har en mer neutral hållning i konflikter, ställt sig bakom Rysslands anklagelse. Deras tystnad i denna fråga är ett tyst bevis på att anklagelsen inte har någon som helst grund. För det andra visar Rysslands vägran att följa ICJ:s beslut en total brist på respekt för internationell rätt. Genom att invadera Ukraina under en falsk förevändning om folkmord, och sedan ignorera en bindande dom från den högsta internationella domstolen, har Ryssland inte bara begått en aggressionshandling, utan också underminerat själva grunden för det globala rättssystemet. Deras agerande riskerar att urvattna begreppet "folkmord" genom att använda det som en politisk ursäkt för krig, vilket gör det svårare att agera mot verkliga folkmord i framtiden. Det kanske mest häpnadsväckande inslaget i Rysslands påstående om folkmord är det monumentala hyckleriet i deras agerande. Ryssland hävdar att de invaderade Ukraina för att "skydda" den rysktalande befolkningen i Donbass, men deras krigföring har lett till tiotusentals civila dödsfall över hela Ukraina, inte bara i Donbass. Genom att medvetet bomba bostadsområden, sjukhus, skolor och andra civila mål har Ryssland begått folkrättsbrott som vida överstiger de påstådda brotten de ville "stoppa".

rysseriet är i grund och botten en väldigt start militärmakt.

Om de fick ordning på:
- den bottenlösa korruptionen (den dödar all utveckling)
- nepotismen (dödar all form av kompetent ledarskap)
- ljugandet (dödar all form av samarbete mellan halvstora och stora enheter)
- den politiska korrektheten (ingen vågar ifrågasätta)

Kunde en vältränad rysk armé nog köra över Ukrainas armé på några veckor (om 10 år eller så)

Som tur är så blir fortfarande 50000 vinteruniformer till en semesterby i Turkiet (det är bra för Ukraina att Turkiet inte blockerar ryssar),
regimens kusiner får framskjutna positioner i det militära ledarskapet (även om de hade ratats som hemvärnsman i Åmål)
att alla befälhavare "tar på sig" nedskjutningen av ett F16-plan (som inte ens skjutits ner) för att komma åt bonusar (därav 300% av Ukrainska flygvapnet registrerat som nedskjutet)
Och att alla förklarar för barnamördare v.puttin vilket strategiskt geni hen är.

Inte ens våra värsta rysshoror tror nog på att Ryssland kommer att lycks med alla sina krigsmål.
Att de sen är psykfall och knarkare kan förklara deras förvirrning.
Alla seriösa militäranalytiker verkar inte vara på våra rysshorors sida.

Själv väntar jag på att Ryssland ska kollapsa ekonomiskt.
Varje bombat raff är en spik i Putins kista...

Fint kaninhål det här.

Som sagt, min tolkning har ju visat sig vara rätt. En f d MP och ukrainsk soldat med 100 000 följare gjorde samma tolkning som mig idag på Facebook.


Där är 2 liknande artiklar:
1) https://www.pravda.com.ua/news/2025/08/26/7527905/

2) https://www.pravda.com.ua/news/2025/10/14/8002654/

Det är 1 som är den jag refererade från. Gav jag eller du fel URL nånstans, månne?:

Original:
За сім місяців 2025 року уже зареєстровано 110 511 проваджень за цією статтею. Таким чином, всього з початку повномасштабного вторгнення Росії кількість справ, відкритих за СЗЧ, складає 202 997. У 15 564 з них особам повідомили про підозру.


“For the seven months of 2025, 110,511 proceedings under this article have already been registered. Thus, since the beginning of Russia's full-scale invasion, the number of cases opened under the NWC has been 202,997. In 15,564 of them, the persons were informed of suspicion.
As for Article 408 of the Criminal Code of Cu (Desertion), from 2022 to July 2025, a total of 50,058 criminal proceedings were registered under this article, and a suspicion was reported in 1248 proceedings.”
(Översatt med safari, 7 november)

Om man kör denna i Google chrome (7 November):
“In the first seven months of 2025, 110,511 cases under this article have already been registered. Thus, since the beginning of the full-scale Russian invasion, the number of cases opened under the NWCH is*202,997*. In 15,564 of them, individuals were reported as suspicious.
As for Article 408 of the Criminal Code of Ukraine (Desertion), from 2022 to July 2025, a total of*50,058*criminal proceedings were registered under this article, and suspicion was reported in 1,248 proceedings.”

Vilken som är rätt får någon ukrainier reda ut, men det kvittar. Minns du ens vad vi egentligen diskuterar? Jo, att de flesta av dessa 200,000 från artikeln (nu betydligt fler, tiden går, tik tok) är desertörer även om de registrerats som s k Art. 407, ofta kallat AWOL.

Oj, idag igen

Trump kan tvinga fram ett fredsavtal där Ukraina måste avstå hela Donbass innan Ryssland militärt erövrat området.

För att sluta fred måste han dra tillbaka sina gubbar från Donetsk.

Detta innebär att Zelensky inte kan sluta fred utan att bli mördad för han blir det om han drar tillbaka trupperna från Donbass.

Eftersom Zelensky blir mördad av sina egna om han inte gör ditt eller datt är det bara löjligt att låta Zelensky sätta villkor för fred, detta eftersom Zelensky bara är en marjonett för diverse Banderastyper som inte agerar rationellt.

Nu efter alla misslyckanden borde det va dags att retirera, det är bara löjligt att säga att man ska frysa linjerna där de är idag när Ryssland bara har 10% kvar av Donetsk att ta.

Även om det skulle ta 4 år för Ryssland att ta Donetsk så är det fyra år där folk får sitta i tunnelbanan, där skolor får va under mark etc.

Lätt för dig att sitta i Sverige och säga att Kievborna ska bo i tunnelbanan i fyra år till.

Ett av de mest skrämmande exemplen på detta hyckleri är attacken mot Mariupol, där Rysslands bombningar har resulterat i en humanitär katastrof och beräknas ha dödat tiotusentals civila. Genom att jämföra det påstådda folkmordet i Donbass, som saknar bevis och hade en tragisk men begränsad dödssiffra under åtta år, med Rysslands egna, storskaliga massakrer på ukrainska civila, blir det tydligt att "folkmord" inte var en orsak, utan en cynisk ursäkt för en sedan länge planerad militär invasion. Den verkliga faran för ukrainare, inklusive de rysktalande, har alltid varit just Ryssland självt.

Och det är inte så att ryssarnas situation är unikt dålig i Ukraina. Efter Sovjetunionens upplösning 1991 hamnade miljontals ryssar utanför Rysslands gränser. De som tidigare hade varit en del av en dominerande etnisk grupp, ofta i politisk och ekonomisk särställning, blev nu minoriteter i de nybildade nationalstaterna. Situationen för dessa ryssar, ofta kallade "diasporaryssar", har varit mycket olika i olika länder. I Centralasien, som inkluderar länder som Kazakstan, Uzbekistan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Turkmenistan, har situationen för ryssarna präglats av en stor utflyttning. Många ryssar flyttade under 1990-talet, ofta på grund av politisk och ekonomisk osäkerhet, eller ett växande tryck att assimileras. Nya nationella lagar gynnade ofta de inhemska språken och kulturerna, vilket minskade den ryska kulturens och språkets tidigare dominerande roll. I Kazakstan, som hade en mycket stor rysk minoritet, har relationerna generellt varit relativt stabila, även om det har funnits spänningar kring språkfrågan. I Tadzjikistan, som drabbades av ett inbördeskrig efter självständigheten, flydde nästan hela den ryska befolkningen på grund av våld och osäkerhet. I många av dessa länder är ryskans ställning som lingua franca betydligt svagare än den var under sovjettiden, men den är fortfarande viktig som andraspråk, särskilt bland den äldre generationen. I Baltikum, det vill säga Estland, Lettland och Litauen, har situationen för den ryska befolkningen varit särskilt politiskt laddad. Dessa länder upplevde den sovjetiska ockupationen som en brutal period och har sedan självständigheten arbetat hårt för att återupprätta sina egna nationella identiteter. Många ryssar som flyttade dit under sovjettiden fick inte automatiskt medborgarskap. I Estland och Lettland, där en stor del av den ryska befolkningen inte har medborgarskap, har språkkraven för medborgarskap varit en källa till spänning. Rysslands regering har ofta använt situationen för dessa minoriteter som en del av sin utrikespolitik, vilket har gjort att de ryska minoriteterna hamnat mitt i en geopolitisk konflikt. I Ukraina och Belarus var situationen annorlunda. Här var de kulturella och språkliga banden till Ryssland mycket starkare. I Belarus har den ryska kulturen och det ryska språket fortsatt att ha en stark ställning, och landet har nära politiska band till Ryssland. I Ukraina var situationen mer komplex. I östra och södra delarna av landet var ryska det dominerande språket i många städer, medan ukrainska var starkare i väst. Efter Rysslands annektering av Krim 2014 och kriget i Donbass har Ukrainas regering arbetat för att stärka den ukrainska identiteten, bland annat genom att införa lagar som främjar det ukrainska språket. Ryssland har använt påståenden om "förtryck" av den rysktalande befolkningen i Ukraina som en central del av sin retorik för att rättfärdiga sin aggression. Det är viktigt att förstå att Rysslands agerande ofta har förvärrat situationen för ryssar utomlands. Genom att hävda sig vara en skyddsmakt för ryssar i utlandet, och genom att använda denna retorik som en förevändning för politisk eller militär intervention (som i Ukraina och Georgien), har Ryssland gjort många av dessa ryssar till brickor i ett geopolitiskt spel. Detta har i sin tur ibland lett till att de ryska minoriteterna i de forna sovjetrepublikerna har utsatts för misstänksamhet. I många fall har relationerna mellan den ryska befolkningen och majoritetsbefolkningen i länderna blivit ansträngda, inte på grund av lokala konflikter, utan på grund av Rysslands imperialistiska agendor. Detta är en stor del av den komplexitet som omger ryssarnas situation i länder som en gång var del av Sovjetunionen.

Ett annat, ofta förbisett bevis mot Rysslands påstående är den fullständiga frånvaron av en "folkmordsretorik" i rysk statlig media mellan 2014 och 2022. Om ett folkmord verkligen pågick hade det varit naturligt att ryska propagandakanaler konstant hade belyst denna tragedi med full kraft, dag ut och dag in. Istället fokuserade Ryssland under denna åttaårsperiod främst på att framställa den ukrainska regeringen som "fascistisk" och "kuppdriven," samt att stödja separatisterna som en del av ett "inbördeskrig." Användandet av ordet "folkmord" (genocide) var sällsynt och inte den centrala motiveringen för Rysslands utrikespolitik eller militära agerande i regionen. Detta tydliga skifte i retoriken, som uppstod först i omedelbar anslutning till den fullskaliga invasionen i februari 2022, bevisar att "folkmordet" var en efterhandskonstruktion – ett akut behov av en maximalt chockerande juridisk ursäkt för ett redan beslutat krig.

Nu borde ju de flesta gett upp detta påstående. Jag menar, argumenten är ju extremt starka för att det inte förekommer eller förekommit något folkmord i Donbass. Men föga förvånande står Putinrunkarna pall och hävdar bestämt att Ukraina är skyldiga till folkmord och att Ukraina därför måste straffas. För ja, enligt detta argument ska kriget både vara preventivt och en straffexpedition, för om man nu ville stoppa ett folkmord skulle man ju i första hand ha befriat dessa påstådda offer och sen gått till förhandlingar. Vad Ryssland nu gör är att de attackerar civila ukrainare och ukrainska mål utan att de har någon som helst koppling till nägot påstått folkmord. Redan här är det hela extremt absurt, men fortfarande används detta flitigt av Putinrunkare. Påståendet om ett folkmord faller också platt när man betraktar den faktiska situationen för rysktalande och rysk kultur i Ukraina före invasionen. Ett folkmord syftar till att utplåna en grupp – detta inkluderar ofta ett totalförbud mot gruppens språk och kultur. Innan 2014, och även i de ukrainskt-kontrollerade delarna av Donbass fram till 2022, var ryska språket fortfarande utbrett och dess kultur till stor del bevarad. Det är sant att Ukraina vidtog åtgärder för att stärka ukrainskan som nationalspråk efter 2014, men dessa reformer kan på inget sätt likställas med en "folkmordskampanj". Att främja ett lands eget språk, t.ex. genom kvoter i media eller genom att göra det till det primära undervisningsspråket i skolan, är en nationell policy som syftar till att bygga nationell identitet, inte att utplåna en minoritet. I Donbassregionen var det rysktalande folket i själva verket en majoritet, och många etniska ukrainare talade också ryska. Att försöka utplåna den rysktalande gruppen i Donbass vore att utplåna stora delar av sin egen befolkning.

Det kanske mest avslöjande beviset på att påståendet om folkmord var en ren lögn är den tidpunkt då anklagelsen lades fram. Under åtta års tid, från 2014 och framåt, hävdade Ryssland aldrig att det pågick ett folkmord i Donbass på ett sätt som krävde en storskalig invasion. Trots att Ryssland hade all tid i världen att presentera sina bevis för internationella organ, och begära en objektiv utredning, valde man istället att hålla tyst. Den plötsliga uppståndelsen kring ett påstått folkmord uppstod bara dagar innan den fullskaliga invasionen i februari 2022 inleddes. Denna tajmning är ingen slump. Det var ett cyniskt politiskt och militärt svep, en "false flag"-operation, som skulle ge Ryssland en omedelbar och propagandistisk ursäkt för ett krig som de hade planerat under en lång tid. I stället för att agera för att "befria" den rysktalande befolkningen i Donbass, vilket man hade kunnat göra med riktade militära operationer, valde Ryssland att inleda ett fullskaligt anfall mot hela Ukraina, med allt vad det innebar i form av bombningar av civila, sjukhus och bostadsområden. Denna sista lögns fall är en passande avslutning på det ryska propagandabygget. Precis som påståendena om Nato-expansion, historisk rätt och en nazistisk stat, visar anklagelsen om folkmord att Rysslands invasion inte har någon grund i verkligheten. Det är ett krig baserat på lögner, designat för att rättfärdiga en imperialistisk ambition som är helt oförsvarbar i en modern värld. Den verkliga sanningen är att Ryssland inte bryr sig om de rysktalande i Donbass, utan enbart om sin egen makt och kontroll.

Ett tecken på intelligens är att man förstår när något är logiskt och när något är ologiskt. Ser du Rysslands annektering som logisk är du utan tvekan lågintelligent, även om du själv vill ljuga om din intelligens vilket är dumt för vi alla ser igenom det