Varför är ateister så känslostyrda?

Teister tror på en gud . Då menar jag en monoteist = En vanlig kristen lirare som inga andra gudar har vid sidan av

En agnostiker kan tro på alternativ som kan bestå av vad som helst . Häxkonst, skogsälvor,spagettimonstret (En parodi ) new age flum eller ett kombinat av allt detta . För en sträng kristen lika med att tro på satan eller djävulen . Agnostiker utforskar smörgåsbordet av div. "andlighet" mer ofta än inte

Ateist tror inte på någonting av detta , de är tydligen , enligt tråden, känslostyrda omyndiga barn som ev. också kan vara satanister, definierat av strängt troende kristna

Hoppas att det blev tydligt

För att du ska förstå hur en ateist känner som argumenterar mot dig så är det som att diskutera med någon som tror att jorden är platt. Det finns ingen gud. Det är klart att man lämnar diskussionen och lägger energi på något bättre.

Det blev åtminstone tydligare än dina tidigare inlägg. Men nu kan vi nog enas förutom att en ateist kan inte heller vara en satanist. Men uppfattar jag dig rätt att det var andra användaras inlägg du refererade till angående det påståendet, så är det lugnt.

Det är väl helt tvärtom. Ateisten tror ju inte på någonting medans den religöse gör det.
Bevisa då att det du tror på existerar. Ateisten behöver inte bevisa ett skit ,den tror ju inte på att någonting som kallas gud existerar.

Kristna är ju skitdåliga på teser eftersom viktiga sådana är FALSKA...

Och:
Om TS skulle ha rätt, hur kommer det sig då att ingen kristen klarat av att vederlägga det jag skrev...?

Först och främst är det ju såklart jättebra att tråden väcker så mycket engagemang. Det är väldigt många olika användare som kommer in och presenterar sig och drar någon eller några korta formuleringar om varför de underkänner ämnet.

Det gemensamma för dem som jag ser på saken är att de rör sig i en miljö där de är majoriteten och att denna miljö hyser samma självförtroende i trådens fråga som de själva.

De förhåller sig bara till vad jag skrivit i rubriken. Om de bara har förmåga att likt en vinylskiva som fått ett hack upprepa oneliners som vi alla har hört tusen gånger tidigare så är det långsökt att tro att det finns någon förmåga till introspektion, eller överblick som kommer innebära något av värde för trådens ämne för mig att engagera mig i.

Jag fokuserar istället på att beta av de skribenter som har skrivit något substantiellt, eller som jag tror att det kan komma något trådrelevant ut av mitt engagemang. Som generell strategi och detta avser jag som sagt fortsätta göra över tid.

Jag kommer återkomma till dig och då titta efter hur du förhållit dig till trådens ämne, presenterat i TS och vidareutvecklat i fler av mina poster. Jag antar att jag citerats i långt över femtio inlägg hittills och har också annat att stå i. Så, vänligen ha lite tålamod så tar vi det över tid.

Det ligger i naturen av ämnet känsloanalys att det krävs tid och relation till någon form av händelsekedja, eller historia för att komma till någon form av stadie av överblick.

Har det dykt upp några nya one-liners jag har missat? Det brukar vanligtvis vara religiösas och spirituellas modus operandi vad jag har upplevt. Jag hänger inte med.

Ah, men duurrå!

Jag har skrivit ett antal längre inlägg i tråden (och i serie kopplade dialoger) med mer djupgående ämnesrelevanta analyser. Jag hoppas fortfarande på att möta fler skribenter som visar prov på överblick nog att förhålla sig till dessa analyser.

Ah, men durå!, är inte ett exempel på vad jag syftar på.

Tycker att det är mer känslomässigt att gå och bry sig om främmande människor och oroa sig för vad som händer när vi dör men okej.

Var inte så kränkt. Allah gillar inte sådant.

Du har en både stram och konstig premiss i din trådstart. Att svaren lämnar ämnet beror på att du antar att ateister är ett kollektiv som är närmast oskiljaktiga i sitt förhållningssätt. Ateister som svarar går inte med att bli betraktade så.

Vad innebär det att vara känslostyrd? Att låta känslor vara det som är vägledande i livet. Om det är svaret så är det fortfarande individuellt hur mycket någon styrs av sina känslor. Att ateister skulle vara särskilt benägna till det är en del av din premiss, men den är falsk. Människor oavsett vilken livsåskådning eller avsaknad av sådan är på individuell nivå i varierande grad känslostyrda.

Om du tillåter mig att ge mig in i en falsk dikotomi en stund så kan jag på samma sätt hävda samma sak om troende; att dessa som grupp är särskilt trosstyrda. Att de i sina liv vid olika situationer alltid först ser till sin tro för vägledning, i andra hand känslor och i sista hand fakta. Denna beskrivning av en enskild människas beteende är närmast en slavs. Likaledes är din beskrivning av enskilda ateister som en del av en grupp en beskrivning som mest liknar en slav. Slavar under känslor eller slavar under tro, ingen större skillnad.

Ateist är inte en identitet såsom troende är. Det är en beskrivning av ett förhållningssätt till världen. Det går inte att beskriva sig själv i enbart negationer, något som ateism innebär - en avsaknad av gudstro, inte en aktiv tro att inga gudar finns.