Otäcka fenomen i rymden

Full Stop. Precis som du inte har nån uppfattning om all tid som skett före du föddes, kommer du inte ha det efter döden. Sak samma bara spegelvänt.

Frågan om medvetandet är dock intressant, men inte är det en själ som traskar vidare mot nya äventyr - för antingen är alla här förstfödda eller så gäller ändå första stycket. Om man helt saknar minnen från "ett tidigare liv" kan det kvitta att man hade det - den personen är ändå borta och vi är ju ändå summan av våra minnen

Jo, jag brukar också jämföra efter döden som om det var innan man blev född.

Men om man skull på nått sätt pånyttfödas, typ varsomhelst i universum, om än att man inte minns sina tidigare liv, så är jag rädd för att få ett lika plågsamt liv som jag haft här...

Det mest otäcka i rymden är inte bara svarta hålens oändliga svarta gap, utan också idén att hela vårt universum kanske är ett hologram... en projektion från en lägre dimensionell verklighet, där all materia och tid är en slags kvantmekanisk illusion.

Föreställ dig att varje kvantfluktuation i vakuumets tomrum är som ett störningsmönster i detta kosmiska hologram, där verklighetens väv kan brista och skapa oförklarliga fenomen som bryter mot våra grundläggande naturlagar. Svarta hål är inte bara slukhål för materia, utan kan vara punkter där hologrammets kod blir korrupt, och där den information vi trodde var förlorad i själva verket är lagrad på en annan dimensionell yta – som ett slags kosmiskt hårddisksystem.

Det otäcka är insikten att allt vi uppfattar, inklusive tid och rum, är som en projektion av en mycket mer komplex, kvantfysikalisk verklighet där dimensioner överlappar och verklighetens gränser suddas ut. Det är som att vara fast i en dröm som aldrig riktigt kan förklaras, där hjärnan försöker tolka hologrammets brus men alltid fastnar i en paradox.

Så rädslan bör kanske riktas mot det faktum att vi lever i en verklighet som är lika mycket ett kvanthologram som en fysisk värld — och att det otäcka är att den verklighet vi litar på mest, bara är en skugga av något mycket mer främmande.

Ja angående hologram och liknande..
Ett av de mest otäcka fenomenen är när verkligheten själv verkar läcka. Jag tänker på sådant som Naga Fireballs i Mekongfloden och Hessdalen-ljusen i Norge. båda lika ogreppbara som de är återkommande. De beter sig som något ur ett glitchat hologram, och det otäcka är just det: att de verkar reagera på mänsklig närvaro, som om vi iakttas lika mycket som vi iakttar.

Tänk om det inte handlar om klassisk fysik alls, utan om lokala kvantresonanser i verklighetens väv? Som om vissa platser – laddade med rätt blandning av geologi, atmosfär, kanske till och med kollektivt medvetande , skapar temporära brott i vår 4D-perception.

En sorts interdimensionell ping där vi ser svansen av något vi inte är byggda för att förstå.

Och otäckast av allt : ibland verkar de här ljusfenomenen veta att de blir observerade. Hessdalen-ljusen har ibland rört sig i intelligent, riktad bana mot utrustning. Samma sak rapporteras vid Naga fireballs – som om själva ljusbollarna reagerar på uppmärksamhet.
Vi kanske inte ser rymden, vi kanske ser rymden titta tillbaka.

Så Axiom mission 4, till ISS, ska skickas upp tidigt i morgon bitti? Jag e lite nervös nu även om de flesta grunkorna som inte funkat som de ska med spacex gällt starship. Och det åker dom ju, som tur är, inte.

Men dom har 2 aborted bara .. senaste dagarna?

Det finns idag inget säkrare än Falcon 9 och Crew Dragon. Ja nedräkning pågår och SpaceX.com sänder live från kl 06:27. Jag plockar inte fram vinet för denna färd är inte banbrytande. Flera youtubers sänder också.

Beträffande otäcka företeelser i rymden kan man väl säga att när vi är förbi Jupitersystemet skulle i varje fall jag vara nervös som astronaut. Ute vid Neptunus och Pluto lyser solen som en stark stjärna och planeterna är gåtfulla och kalla.

Partikelstrålarna och Röntgen / Gamma-strålarna två från ett ätande roterande svart hål måtte vara ganska skräckinjagande. Hundratals eller Tusentals ljusår långa och dödar allt i sin väg.

Dock bara i riktningarna av rotationsaxeln såvitt man vet.

Jag kan tro att det vore ohälsosamt att flyga med ett rymdskepp över Vintergatans centrum i Norr eller Söder.

En riktigt tung asteroid, 1..10 km i diameter som närmar sig jorden i en matematisk bestämd och säker bana i en hastighet av ~20..40 km/s.

Då får man plocka fram Bibeln och hoppas på det bästa, att den dock missar trots allt.

Med ett 10 km stort stenblock, lär det inte räcka ens med en serie av kärnvapen, såvida de ej detoneras nära, många, många år i förväg.

-

Får jag rekommendera att du lobbar för en uppskjutning motmedel till, snarare än att sätta dig och självgeupp?

Man måste i så fall använda en serie av tunga kärnvapen, för att förånga dess yta och förändra dess bana i god tid.

Det är ett sätt. Du kan ge den kinetisk impuls (krock). Du kan ge den termisk impuls (så att dess varma sida trycker den). Du kan ge den fotogenisk impuls (genom att du tar tillräckligt många bilder med blixt, så påverkar du dess bana).

Det du dock inte KAN göra är att be att den ändrar bana. Sorry, om du e på den linjen e du lurad, likt snubben i Göta Kanal som valde att försöka vika sin kajak.