Jag vet inte hur länge den här trenden har pågått, men just nu känns det som att många kreditinstitut och biltillverkare pushar hårt på billån med restvärde. Principen är rätt enkel, man köper en finansierad ny bil med en sedvanlig handpenning och ett lån som betalas månatligen. Till skillnad från en klassiskt lån där man betalar tillbaka hela beloppet över en given löptid så åtar man sig bara att behålla bilen i ett par år (vanligen 3) och efter den tiden är lånet lika stort som det förväntade restvärdet på bilen. Då kan man välja om man vill lämna tillbaka bilen eller köpa ut den, möjligtvis med ett nytt lån.
Fördelen som framhålls är att man på så sätt sänker månadskostnaden, men den som förstår lite högstadiematematik kan snabbt se att den enda anledningen till detta är att man knappt amorterat något på lånet. Takten motsvarar ett klassiskt lån med en löptid som närmar sig 10 år, vilket är väldigt lång tid för en bil. Månadskostnaden är betydligt lägre än att leasa samma bil, men bara om man ignorerar att man lagt en handpenning på minst 20% av bilens värde.
Som jag ser det snuddar det nästan på bedrägeri, där man försöker få det att framstå som att man kan äga en bil som kostar en halv miljon för bara någon tusenlapp i månaden. En låg månadskostnad att presentera på ett reklamblad, men inte en kostnad som är representativ för vad det faktiskt kostar att äga bilen. Om man vill byta bil var tredje år måste man ändå ha en handpenning till nästa, och om man vill behålla bilen vill man ju förmodligen amortera snabbare så att bilen är betald innan den är förbrukad.
Så finns det något fall där det faktiskt är vettigt att använda sig av ett sådant lån, eller är det bara en fälla för ekonomiskt handikappade, samma typer som maxar ut sina kreditkort och bara betalar minsta beloppet varje månad?
Fördelen som framhålls är att man på så sätt sänker månadskostnaden, men den som förstår lite högstadiematematik kan snabbt se att den enda anledningen till detta är att man knappt amorterat något på lånet. Takten motsvarar ett klassiskt lån med en löptid som närmar sig 10 år, vilket är väldigt lång tid för en bil. Månadskostnaden är betydligt lägre än att leasa samma bil, men bara om man ignorerar att man lagt en handpenning på minst 20% av bilens värde.
Som jag ser det snuddar det nästan på bedrägeri, där man försöker få det att framstå som att man kan äga en bil som kostar en halv miljon för bara någon tusenlapp i månaden. En låg månadskostnad att presentera på ett reklamblad, men inte en kostnad som är representativ för vad det faktiskt kostar att äga bilen. Om man vill byta bil var tredje år måste man ändå ha en handpenning till nästa, och om man vill behålla bilen vill man ju förmodligen amortera snabbare så att bilen är betald innan den är förbrukad.
Så finns det något fall där det faktiskt är vettigt att använda sig av ett sådant lån, eller är det bara en fälla för ekonomiskt handikappade, samma typer som maxar ut sina kreditkort och bara betalar minsta beloppet varje månad?
