Citat:
Ursprungligen postat av
Baast
Har genom åren ofta hört att bransch x och y "skriker efter folk", men när jag sedan undersökt saken närmare har verkligheten visat sig vara mer komplicerad än så. IT-branschen är hård för juniorer, folk som utbildat sig till elektriker har svårt att hitta lärlingsplatser och nyexaminerade lokförare klagar på att det inte finns några jobb. På sajterna är utbildningarna å andra sidan, nästan utan undantag, behäftade med fraser som "goda utsikter", "en framtidsbransch", "leder till jobb" och "ett växande behov". Samma sak med en drös andra branscher. De "skriker efter folk", men "folket" klagar samtidigt på att de inte får jobb. Eftersom jag befinner mig i ett skede av livet där jag inte har råd att göra ett felval känns det viktigt att reda ut vad dessa fraser egentligen betyder. Jag vill känna mig trygg i mitt val och eftertraktad på arbetsmarknaden (utan att behöva vara en naturbegåvning).
Hur ska man tänka om detta - och vad kan man göra för att ta reda på hur anställningsbehovet ser ut i realiteten?
Yh-utbildningar brukar ju stoltsera med att minst 90% får jobb efter examen, har svårt att tro att de ljuger (staten beviljar bara utbildningar som det finns behov av). Sen får man väl kolla med ansvarig på respektive linje, kanske fluktuerar något efter år osv. Gäller att göra bra ifrån sig på LIA också..
Men ja, vissa yrken har jag hört hur många år som helst haft svårt få tag på jobb. T.ex. mekaniker till större fordon (lastbilar, traktorer osv) och tåg.
Sen vet jag inte, lokförare FÅR jobb men det kanske tar några månader och inte där man vill. Pandemin var kanske undantaget då det var svårt få tillräckligt med körning och mindre trafik så många gick med examen och nya kullar hann gå ut.. Därför man tar tjänstledigt så man kan gå tillbaka till sitt jobb efteråt, iaf ett tag. Polis är garanterat jobb också.