Citat:
Ursprungligen postat av
Leninsdocka
Jo. Det var exakt det hon sa: "när min pappa k.. flydde till Sverige" då var hon 12 år och hon är född 1994.
https://vm.tiktok.com/ZNdydGm98/
Ok, jag lyssnade på talet, inte intervjun efteråt.
Här är första delen av talet där hon själv beskriver sin bakgrund , från Liberalernas hemsida:
Simona Mohamsson, Almedalen
Tisdag 24 juni 2025
Idag tänkte jag ta tillfället att vara lite mer personlig.
Och berätta om varför jag som partiledare vill arbeta för ett Sverige där fler bildar sig, beter sig och bryr sig.
Kalla det folkpartism. Eller varför inte en politik för att folk ska skärpa sig.
Mitt namn är Simona Mohamsson. Jag är västgöte, svensk och europé.
Jag är dotter till Mehsen och Iman, som kom till Sverige från Libanon via Hamburg där jag är född.
Vi flyttade till Sverige när jag var åtta år gammal och slog rot i idylliska Överlida, söder om Borås i Västergötland. En bygd präglad av insjöar och textilindustri.
För andra en genomfarts-ort på väg mot Ullared. För mig min barndom och min trygghet. Den ort som jag kallar hemma.
Vi bodde i kanske det svenskaste som finns. Ett rött hus med vita knutar. Längs landsvägen blev jag som tonåring företagare när jag startade ett glasscafé.
Och det var just där hemma – på Gamla vägen – som min kärlek för det öppna och varma Sverige tog sin början.
På orten där alla kände alla. Där jag kunde springa in till mina grannar Rolf och Halina, läsa svensk damtidning och äta nybakade kakor.
Och det var här jag upptäckte föreningslivet genom Högvads BK.
Där vi alla ställde upp för varandra. Föräldrarna som fixade samåkning till matchen. Och lagtröjorna som skulle tvättas efter matchen.
Redan från dag ett i Överlida var mina föräldrar tydliga: Jag fick inte kasta bort de möjligheter Sverige gett mig och min familj. Och jag skulle inte bara respektera det svenska samhället, utan också bli en del av det.
Det är också anledningen till att pappa ändrade vårt efternamn till något mer svenskklingande. Mohamsson – ett namn som påminner om var vi kommer ifrån, men också var vi nu slagit rot.
Bytet var en gest av respekt, tacksamhet och stolthet som min pappa kände över att få bidra och ta del av Sverige.
Och till alla de rasister som haft synpunkter på detta har jag bara en sak att säga: Min kärlek till det Sverige som välkomnade mina föräldrar står starkare än någonsin! Det kan ingen ta ifrån mig!
Från Överlida gick min resa vidare till Göteborg, där blev jag först i familjen med att ta en universitetsexamen.