Citat:
Ursprungligen postat av
KlasLund
Jag har bara hunnit läsa en del av FUP:en och några av förhören, men det räcker långt för att se hur skevt det här är.
Det handlar om en 23-åring med autism och ADHD som hallucinerar, hoppar över medicin, langar amfetamin och snöar in sig i paranoida tankespår. Mamman beskriver honom som psykotisk och rädd för övervakning – ändå är det här något som leder till åtal för förberedelse till grovt vapenbrott?
Alla ”vapen” som nämns är repliker, plastbitar eller ofärdiga delar från en trasig 3D-printer. Inget av det har fungerat. Vallning med polis leder ingenstans – vapnet är borta. Oliver säger gång på gång att det är plast, att han bara flippade ur och skrev dumma saker i affekt.
Det finns noll bevis för att han skulle ha varit nära att genomföra något. Men massiva mängder tolkningar, konstruerade hot, och ett rättssystem som verkar mer fokuserat på symbolik än på faktisk fara.
Och det här är alltså efter att han blivit nedslagen av ett gäng, gått på abstinens, och uppenbart inte klarat av att reglera känslor.
Det här liknar inte ett rättsfall. Det liknar en psykiatrisk kollaps – som åklagaren försöker pressa in i brottsbalken.
Vem tjänar på det?
Undrar om det här inte är en reaktion från åklagarens sida efter incidenten i Örebro, typ;
"
Vården klarar fan inte av någonting, bäst jag försöker få den här psyksjuka killen inspärrad med andra medel!"
