Och nu är det hennes tur att skriva något liknande!?
Kan ju inte vara en chans på miljarden att nåt sånt händer?
Hon visste nog om att gubben sin hade åkt fast när hon delade det inlägget.
Sara hintade ju om denna 618 gädda någon vecka innan 617 lades upp liksom.
Hon kände nog igen sig i inlägget, eller kände sympati för henne. Hon visste hon snart skulle vara i rampljuset på samma sätt. Kanske som ett förberedande....jag vet inte.
Hon visste nog om att gubben sin hade åkt fast när hon delade det inlägget.
Sara hintade ju om denna 618 gädda någon vecka innan 617 lades upp liksom.
Hon kände nog igen sig i inlägget, eller kände sympati för henne. Hon visste hon snart skulle vara i rampljuset på samma sätt. Kanske som ett förberedande....jag vet inte.
Ja klippet har legat på youtube (dumpenlive) ett tag. Tio dagar sedan minst han greps.
Hon visste nog om att gubben sin hade åkt fast när hon delade det inlägget.
Sara hintade ju om denna 618 gädda någon vecka innan 617 lades upp liksom.
Ok, då ville hon säkert ha samma förståelse som #616´s partner?
Hoppas folk förstår att det bara är förövaren som gjort fel och låter kvinnor och barn vara i fred i den skit som männen ställt till med. Dessutom två i samma trakt.
Ok, då ville hon säkert ha samma förståelse som #616´s partner?
Hoppas folk förstår att det bara är förövaren som gjort fel och låter kvinnor och barn vara i fred i den skit som männen ställt till med. Dessutom två i samma trakt.
Nu har hon rensat sin Facebook. Bara en bild på barnen kvar.
#618´s partner
#618 drar upp huvan över sitt ansikte. För sin egen skull borde han ha stannat kvar och förklarat sig.
Jag har, i samarbete med ChatGPT, tagit fram en mall som alla framtida gäddor kan använda sig av:
Om jag verkligen vore skyldig — på riktigt — då hade det inte sett ut så här. Då hade ni inte hittat några meddelanden. Inte ett ord. Inget konto i mitt namn, ingen bild, inget som går att koppla till mig. Jag hade inte haft den där appen alls, faktiskt. Och om jag ändå haft den — då hade det varit på en gammal jobbmobil, glömd i en låda, fabriksåterställd för flera år sen.
Jag hade inte dykt upp här. Inte ensam. Inte i samma kläder jag har på jobbet. Jag hade haft alibi, tidstämplar, kvitton. Jag hade haft en kompis med mig, kanske min syster, någon som kunde säga att vi bara skulle köpa glass. Vi hade skrattat åt ert misstag, men förstått att ni bara vill väl.
Och om ni ändå börjat misstänka mig, då hade jag spelat med. Jag hade varit samarbetsvillig. Förvånad. Jag hade gett er mobilen direkt — här, varsågoda. Och där hade ni sett: inget. Jag hade bett om ursäkt för sammanträffandet, beklagat situationen, förklarat. Ni hade tvekat. Kanske valt att inte lägga ut det. Kanske låtit det bero.
Men här står jag. Ensam. Nervös. Fångad i bild. Och jag vet vad det betyder. Ni vet vad ni ser. Och ändå måste jag säga det — inte för att ni ska tro mig, utan för att jag inte kan låta bli:
Om jag vore skyldig, på riktigt — då hade ni aldrig hittat mig.
__________________
Senast redigerad av Kipo 2025-05-28 kl. 06:29.
#618 drar upp huvan över sitt ansikte. För sin egen skull borde han ha stannat kvar och förklarat sig.
Jag har, i samarbete med ChatGPT, tagit fram en mall som alla framtida gäddor kan använda sig av:
Om jag verkligen vore skyldig — på riktigt — då hade det inte sett ut så här. Då hade ni inte hittat några meddelanden. Inte ett ord. Inget konto i mitt namn, ingen bild, inget som går att koppla till mig. Jag hade inte haft den där appen alls, faktiskt. Och om jag ändå haft den — då hade det varit på en gammal jobbmobil, glömd i en låda, fabriksåterställd för flera år sen.
Jag hade inte dykt upp här. Inte ensam. Inte i samma kläder jag har på jobbet. Jag hade haft alibi, tidstämplar, kvitton. Jag hade haft en kompis med mig, kanske min syster, någon som kunde säga att vi bara skulle köpa glass. Vi hade skrattat åt ert misstag, men förstått att ni bara vill väl.
Och om ni ändå börjat misstänka mig, då hade jag spelat med. Jag hade varit samarbetsvillig. Förvånad. Jag hade gett er mobilen direkt — här, varsågoda. Och där hade ni sett: inget. Jag hade bett om ursäkt för sammanträffandet, beklagat situationen, förklarat. Ni hade tvekat. Kanske valt att inte lägga ut det. Kanske låtit det bero.
Men här står jag. Ensam. Nervös. Fångad i bild. Och jag vet vad det betyder. Ni vet vad ni ser. Och ändå måste jag säga det — inte för att ni ska tro mig, utan för att jag inte kan låta bli:
Om jag vore skyldig, på riktigt — då hade ni aldrig hittat mig.
Kul läsning
Slutsats: Det är alltid lätt att vara efterklok, även för, eller rättare sagt; i synnerhet för ChatGPT.
