Vallonerna: 90‑talets exotikstämpel som försvann?

Halloj!

Bärsade nyligen med en kompis och vi nostalgiscrollade oss igenom 90‑talet (tidiga 00‑tal räknas väl också). Vi pratade om hur vanligt det var att folk skyllde sin solbränna och sitt mörka hår på ”vallongener”. Man hörde ofta något i stil med: ”Jomen du vet, mina släktingar som kom hit på 1600‑talet var valloner, det är därför jag blir så brun.” Enligt Wikipedia stannade ungefär 900 valloner i landet, ändå verkade halva Sveriges befolkning ha en morfars farfars far vid namn Dubois i bakfickan.

Min spaning är att vallonpratet någon gång kring millennieskiftet pivoterade från självklar exotisk skrytfaktor till en lågmäld historisk fotnot.

Men varför? Beror det på att DNA‑tester från diverse företag har ersatt släktmiddagsmytologin? Eller var det snarare ett svenskt exempel på Peter Kivistos ”boutique multiculturalism”, där man plockar en lagom dos exotik ur genealogihyllan för att krydda sin identitet?

Håller ni med om min spaning? Personliga anekdoter, genealogiska grafer, antropologiska teorier eller lösryckta gissningar välkomnas. Alltid spännande att fördjupa sig i hur symboler föds, lever och dör i vardagsidentiteten.

Allt gott!

Tycker man fortfarande hör folk dra den där vallon-grejen.

Peter Sjölund sågar den rätt bra i sin bok.

https://www.norstedts.se/bok/9789113123738/alla-ar-vi-valloner

Som du säger, vallonerna var inte många och deras gener idag så utspädda att det inte avsätter sig i hur vissa svenskar ser ut.

Vallonblodet är i stort sett en myt. De flesta höll sig för sig själva och dessutom for de flesta tillbaka till kontinenten.
Men förstår att det känns bättre att säga att man har vallonblod än tattarblod

Vi pratar om våra vallon påbrå inom familjen å närmsta om det kommer på tal, varför ska man skylta med det till allt å alla. Å vårat släktnamn är inte Dubois. Har aldrig känt mig särskilt exotisk. Ser inte exotisk ut heller för den delen.

Intressant samtal, hade älskat att bärsa med dig.
Tror att det var lite exotiskt att kunna krydda upp sin Svenniga genpol med lite vallonmystisism.
Det verkar ha tappat i omfång sedan dess.
Kanske för att vi har fått långväga exotiska arter i vår fauna.
För övrigt så tror jag att det här med historia är just historier.
Allt blir lite mer spännande med detta synsätt.
Vad vet vi egentligen om vad som hände för 2-300 år sedan? Det mesta är troligtvis dikt.
Jag menar hur soft jobb var det inte att sitta och flumma ihop lite pränt. Backad av någon rik godsherre. I jämförelse med att bryta ryggen på fältet.

Det blev högsta mode att vara upplyst antirasist och man framstår som raka motsatsen, en korkad rasist, om man gör gällande att folk från Belgien "är brunare än oss".


Att se människor som exotiska blev "problematiskt".
Hur exotiska skulle då inte andra folkslag vara, om man fortfarande ansåg att grannfolket från Belgien var exotiska?

Jag har någon gång hört talas om att svenskar med lite "mörkare drag", mörkt hår och markerade ögonbryn, t.ex. Jimme Åkessons utseende, ofta har gener från resande/romer, eller möjligen släktskap från slaviska länder, eller en blandning av dessa mer sydöstliga typer. De här släkterna har ofta sagt "valloner" på sina släktträffar eftersom det låter "fiiinare". Det kan så klart inte stämma att alla svenska släkter med lite mörkare drag kommer från 900 valloner.

Det är en gammal ursäkt för att man har zigenare eller annat resandefolk i släkten.
Det visste alla förr, men sa inget mer så folk vet inte längre.

Ganska korrekt observation. Mycket ytlighet. Ytterligare ett sätt att göra sig mer intressant.

Känns som en rätt platt förklaring. En schysst solbränna har ju varit en statussymbol bland svenskar sedan mitten av 1900‑talet.

Jag tänker snarare att DDR‑Sverige dröjde sig kvar en bra bit in på 90‑talet. Som jag minns det var det långt ifrån självklart för medelklassen på 1990‑talet att åka på solsemester 2-3 ggr per år. I det vakuumet blev vallonkortet kanske ett sätt att sticka ut när andra exotiska markörer ännu saknades?

Ja! Vallonmysticismen var nog folkhemmets lilla stänk av exotik innan globaliseringsbuffén rullade in. Myten gav en lagom dos främmande krydda i en ganska likriktad vardag, spännande men fortfarande tryggt europeisk. Sen när medelklassen svällde och faktiskt kunde ta sig ut i den stora vida världen tappade vallonkortet sin wow‑faktor och blev överflödigt.

Gjorde lumpen med en Dubois. Han var blondast av oss alla. Fet var han också, Tjock-Dubbis.