Citat:
Ursprungligen postat av
Newton555
Första maj är den internationella arbetarrörelsens dag. Varför ska den då istället fokuseras på problem som invandrarna anser är så mycket viktigare? Detta är Sverige, och våra helgdagar ska inte förstöras av detta. Problem med invandringen, och deras problem, dyker ständigt upp i kvällstidningarna, nyheterna och diskussionsforum. Jag blir så less på detta.
Precis!
Jag har dock passerat less och känner mig mer uppgiven. Orkar fan inte ta in några nyheter längre, där någon duktig jävla ledare för en den ena och en den andra sidan ska blåsa upp sin bröstkorg. Sen kommer det ett koppel med motdebattörer och säger precis samma jävla sak, men med tillägget att den förra hade fel!?
Ovanpå det ska 71 experter dissekera, vrida och vända på det som sagts. Och när kulan lotsats genom hela labyrinten ploppar den ner i ett hål, och du får lägga upp den på start och börja om.
Det fanns en tid då jag hade åsikter och, enligt mig själv, gångbara argument. Det var kul att vara med i diskussioner och man fick lite gehör och konstruktiva med- och mothugg.
Men det här klimatet som råder nu liknar mest ett skyttegravskrig. Res dig upp fort som fan, och peppra några kulor, och hoppas att några träffar. Eller träffas.
Helst på Twitter. Klockan 3 på natten, så du hinner göra avbön innan frukostkaffet.
1a Maj har sedan länge varit vänstersidans plakatdag. En dag då man stolt visade upp vad fackföreningarna spelat för roll, man pratade löntagarfonder och om hemmafrulön.
Oavsett vad man tyckte om det, var det svenska angelägenheter. Och den får gärna leva kvar.
Men den här rodelrännan vi hamnat i nu, får gärna vända uppåt snart. Och ingen av de vi satt att leda verkar kunna reda ut det.
Det sägs att landet är förlorat. Det är det inte! Vi gav bort det. Det har vi gjort länge.
Tanken läcker ut mer bensin på gatan än motorn behöver. Därför tror vi allt är bra. "så länge hjulen snurrar"
Dagens politiker klamrar sig inte längre fast vid sina ideal, dom klamrar sig fast till pensionen är tryggad. Trots vackra ord om vad vi lämnar över för värld till våra barn, så kommer vi ju fan inte en millmeter framåt.
Landets BNP är det enda som betyder något.
Vi luras att tro på löneutveckling och karriärstegar. Vi luras att tro på att vi får mer i plånboken....
"vem ska vi fjäska för i år?" "Barnbidrag eller pension?"
Bara sittande regering kan visa på omsättning, så ser bankerna till att sköta behållningen. Om frågor uppstår räcker det att babbla lite om världsmarknadsläget.
Och jag är fan inte ens bitter! Jag är bara uppgiven.