Jag hade större förhoppningar på samarbetet med SD. Nu skulle alla förutsättningar finnas för att driva en ordentlig politik. Kristersson sätt att lyfta fram SD och Åkesson var föredömligt.
Äntligen skulle vi få se ett skyndsamt införande av ett totalt stopp för all invandring (från muslimska länder), rivning av moskéer, längre fängelsestraff och inskränkt rättssäkerhet för kända kriminella. Och naturligtvis ett upphävande av nyligen utfärdade medborgarskap som bedrägliga individer snyltat till sig.
Så blev de dock inte. Orsaken är att moderater än en hop syltryggar och jag ska förklara vad de beror på genom att skissera den typiske Moderaten och dennes komplex:
Sossarna kallas i folkmun "såsare" (vilket anspelar på deras bristande strävsamhet). Moderaten ser sig helt enkelt som finare och rikare. Men sossarna är ändå medmänniskor – lite sämre sådana, men ändå.
Det värsta man kan tänka sig är dock att vara är arbetarklass och lägre medelklass, och framför allt en "smutsig" SD-väljare. Denna önskan att distansera sig från "Svenne Banan" genomsyrar allt moderaten gör.
I ett försök att distansera sig plockar man upp den bildade övre medelklassens och överklassens vanor och estetik. Detta yttrar sig i en bildningsönskan – man försöker ta sig igenom den klassiska litteraturen (det är dock jobbigt och står inte särskilt högt i kurs ens i de egna leden och bär vissa associationer till vänsterintellektualism). Framför allt dricker man fina viner (som man har detaljerade kunskaper om), bär tweed, tar tennistimmar och spelar golf.
Frisyren är välansad och kort, språket städat. Den brittiska estetiken är framträdande. Och den mest utmärkande fantasin är att få en medalj av kungen – vilket skulle vara den yttersta bekräftelsen på att man inte är som sossar och SD-typer.
Trots denna utstuderade charad har man sossens osäkerhet och klassmedvetenhet – man slår ner blicken och kör ner händerna i fickorna när man träffar sina förebilder. Umgänget med de egna moderaterna är tröttande och obekvämt, eftersom man bär en ständig oro för att framstå som obildad och ful, samt att se dessa drag hos sina "fina" handels utbildade vänner – inte minst i politiskt hänseende.
Men i själva verket vill man helst ha en burgare äta smågodis framför Let's Danc (vilket man också gör när ingens ser), åka till Thailand och ligga på stranden på semestern . Precis som den typiske SD-väljaren och sossen som man vill distansera sig från. Den påtvingade livsstilen resulterar i en inre tomhet och rotlöshet – vilket syns i den tomma blicken (Kristersson och Johan Forssell) och avspeglar sig i en påtaglig tråkighet och en framtoning som kan misstaga som något annat än just moderat.
Äntligen skulle vi få se ett skyndsamt införande av ett totalt stopp för all invandring (från muslimska länder), rivning av moskéer, längre fängelsestraff och inskränkt rättssäkerhet för kända kriminella. Och naturligtvis ett upphävande av nyligen utfärdade medborgarskap som bedrägliga individer snyltat till sig.
Så blev de dock inte. Orsaken är att moderater än en hop syltryggar och jag ska förklara vad de beror på genom att skissera den typiske Moderaten och dennes komplex:
Sossarna kallas i folkmun "såsare" (vilket anspelar på deras bristande strävsamhet). Moderaten ser sig helt enkelt som finare och rikare. Men sossarna är ändå medmänniskor – lite sämre sådana, men ändå.
Det värsta man kan tänka sig är dock att vara är arbetarklass och lägre medelklass, och framför allt en "smutsig" SD-väljare. Denna önskan att distansera sig från "Svenne Banan" genomsyrar allt moderaten gör.
I ett försök att distansera sig plockar man upp den bildade övre medelklassens och överklassens vanor och estetik. Detta yttrar sig i en bildningsönskan – man försöker ta sig igenom den klassiska litteraturen (det är dock jobbigt och står inte särskilt högt i kurs ens i de egna leden och bär vissa associationer till vänsterintellektualism). Framför allt dricker man fina viner (som man har detaljerade kunskaper om), bär tweed, tar tennistimmar och spelar golf.
Frisyren är välansad och kort, språket städat. Den brittiska estetiken är framträdande. Och den mest utmärkande fantasin är att få en medalj av kungen – vilket skulle vara den yttersta bekräftelsen på att man inte är som sossar och SD-typer.
Trots denna utstuderade charad har man sossens osäkerhet och klassmedvetenhet – man slår ner blicken och kör ner händerna i fickorna när man träffar sina förebilder. Umgänget med de egna moderaterna är tröttande och obekvämt, eftersom man bär en ständig oro för att framstå som obildad och ful, samt att se dessa drag hos sina "fina" handels utbildade vänner – inte minst i politiskt hänseende.
Men i själva verket vill man helst ha en burgare äta smågodis framför Let's Danc (vilket man också gör när ingens ser), åka till Thailand och ligga på stranden på semestern . Precis som den typiske SD-väljaren och sossen som man vill distansera sig från. Den påtvingade livsstilen resulterar i en inre tomhet och rotlöshet – vilket syns i den tomma blicken (Kristersson och Johan Forssell) och avspeglar sig i en påtaglig tråkighet och en framtoning som kan misstaga som något annat än just moderat.
__________________
Senast redigerad av Flickpojken 2025-04-16 kl. 10:58.
Senast redigerad av Flickpojken 2025-04-16 kl. 10:58.