Jag tycker man kan se i förhöret som börjar på sid 680 i FUPen att CN bara har fokus på sig själv.
Jag drar slutsatsen att CN ljuger eftersom hon inte berättar någonting om de påstådda övergreppen utan bara om själva processen att sätta dit pappan för de påhittade övergreppen. Hon nämner inte ens de sexuella övergreppen utan bara att det stod så i domen.
Bara att berätta att "man började misstänka att allt inte stod rätt till hemma" är en formulering som någon som blivit sexuellt utnyttjad knappast skulle öppna med. Ett verkligt offer skulle berätta om övergreppen eller att det förekom övergrepp och inte att andra "började misstänka något".
Jag noterar att det förekom hotbrev och mordförsök redan när CN var barn och eftersom hon fick mycket uppmärksamhet och lyckades sätta sin pappa i fängelse gissar jag att hon körde på i samma hjulspår senare i livet, men med andra offer.
"Mordförsöket" mot CN när hon var barn verkar dessutom vara rent påhitt.
Att CN varit förmål för BUP är inte förvånande i mina ögon.
Hon verkar också "roat sig med" halvhjärtade självmordsförsök för att få uppmärksamhet och medlidande.
I sin yrkesroll senare i livet verkar hon varit upptagen med att intrigera mot andra anställda och har tydligen varit inblandad i ett flertal utköpsärenden som kröntes med att hon själv köptes ut.
CN är i mina ögon en psykopatisk dramaqueen som förpestar tillvaron för sin omgivning.
Ränderna går inte ur och CN kör på i de hjulspår hon hamnade i som barn. Vem är förvånad av att hon blev präst?
Att CN "är en skam och sjuk i huvudet" håller jag dock med om, och hon berättar det själv!
FL1: Och om människorna runt omkring dig. Så vi tänker att du jag vet att du har pratat om
det här tidigare, men att du ändå börjar att berätta om din uppväxt.
Cathrine: Mm.
FL1: Och vem du är och din relation till syskon och föräldrar och släktingar och sånt?
Cathrine: Eh oj var ska jag börja eh var ska jag börja då, eh, eh när jag var sexton så eller eh när jag var liten när jag var fem så börjar man misstänka att (ohörbart) inte var helt okej hemma. Jag har läst nån notering från socialtjänsten på den tiden att ja men det man misstänkte att det var någonting som inte stämde hemma.
Eh men det hände liksom ingenting då. Jag är uppvuxen i en liten eh ett litet samhälle som heter Fjugesta utanför Örebro. I en liten finare familj så där. Min pappa satt i kyrkofullmäktige och vi var engagerade i lite kyrkan och så där. Och åren går och det var ett helvete det kan jag säga. Han, han slog mig, mamma slog mig eh dom drack alldeles för mycket och så.
Alla visste om det tror jag, många visste om det men det hände liksom ingenting. När jag var tretton så kände jag att jag pallar inte längre. Så då försökte jag ta livet av mig tillsammans med en kompis. Eh helt desperat så där det var ju inget riktigt försök liksom, jätte fånigt vi åt svamp eh det var en sån här skolutflykts dag liksom vi åt svamp.
Hon mådde jätte dåligt också på grund av hennes lillebror hade dött, så att vi mådde dåligt tillsammans och var tonåringar liksom så. Och då efter det så ja det var många turer där liksom runt dom där åren. Jag hamnade på barn psyk eh och var ganska länge på barn psyk faktiskt. Till slut blir jag, till slut försöker jag verkligen ta livet av mig på riktigt.
Jag hamnar igen på barn psyk och då börjar man väl förstå att det är nått som inte stämmer. Så att jag träffar nån polis där och det blir polisanmälning med massor med förhör, men jag tordes inte säga som det var att var pappa liksom och mamma. Men så att jag sa att det var en farbror, alla fattade ju att det inte stämde.
Men i alla fall men när jag var sexton eller så, så hamnade jag hos fosterföräldrar och samma veva blev det den här polisanmälan och jag började berätta. Så pappa dömdes till fem och halvt år för sexuella övergrepp. Och jag fick skadestånd det vart tingsrätt och hovrätt och det var på den tiden så var det så här, det var lite nytt med det här tror jag.
Jag satt på konfrontations förhör man skulle sitta med i ett sånt här rum med kameror och jag skulle så tog dom in pappa i andra hörnet och vi skulle sitta där utan nån agenda och vad vi skulle säga till varandra var lite oklart då, likadant med mamma. Vi ska sitta där och bara, man letade väl efter någonting, ja jag vet inte.
Men ja han dömdes i alla fall i hovrätten till fem och ett halvt år för sexuella övergrepp. Från jag var fem tills jag var sexton. Så var det jag anmälde aldrig mamma, eh jag kunde inte det eh faktiskt. Ja så var det, gud det var länge sen jag pratade om det men ja.
Jag har hade ju en lillebror då eh han fick bo kvar hos mamma, eh medans jag bodde kvar hos mina fosterföräldrar då. Eh och släkten vart tokig när jag anmälde det här, dom var galna. Så det börjar komma hotbrev även, även då kom det hotbrev ett brev som farmor hade skrivit och ett som farfar hade skrivit och jag tror mamma skrev någonting också. Hon också såg till att lillebror skrev nått brev men han var ju liten han var väl åtta år eller nått sånt där.
Det var kaos farfar försökte köra över mig med bilen, eh mina fosterföräldrar bodde bara fem kilometer från, från Fjugesta. Så det var nära liksom, alla tog avstånd hela släkten tog avstånd
från början utom mormor och morfar. Jag var en skam för hela familjen. Jag hade ju förstört hela allas liv och ja hela familjernas liv och eh ja.
FL1: Dom tog din pappas parti?
Cathrine: Ja det gjorde dom ju, fast alla hade sett alla blåmärken och misstänkt alla år och så där men släkten ville inte, ville liksom inte dom ville inte eh jag var bara en skam, jag var bara en skam. Och sjuk i huvudet och ja psykiskt störd och ja alla möjliga varianter.
Jag drar slutsatsen att CN ljuger eftersom hon inte berättar någonting om de påstådda övergreppen utan bara om själva processen att sätta dit pappan för de påhittade övergreppen. Hon nämner inte ens de sexuella övergreppen utan bara att det stod så i domen.
Bara att berätta att "man började misstänka att allt inte stod rätt till hemma" är en formulering som någon som blivit sexuellt utnyttjad knappast skulle öppna med. Ett verkligt offer skulle berätta om övergreppen eller att det förekom övergrepp och inte att andra "började misstänka något".
Jag noterar att det förekom hotbrev och mordförsök redan när CN var barn och eftersom hon fick mycket uppmärksamhet och lyckades sätta sin pappa i fängelse gissar jag att hon körde på i samma hjulspår senare i livet, men med andra offer.
"Mordförsöket" mot CN när hon var barn verkar dessutom vara rent påhitt.
Att CN varit förmål för BUP är inte förvånande i mina ögon.
Hon verkar också "roat sig med" halvhjärtade självmordsförsök för att få uppmärksamhet och medlidande.
I sin yrkesroll senare i livet verkar hon varit upptagen med att intrigera mot andra anställda och har tydligen varit inblandad i ett flertal utköpsärenden som kröntes med att hon själv köptes ut.
CN är i mina ögon en psykopatisk dramaqueen som förpestar tillvaron för sin omgivning.
Ränderna går inte ur och CN kör på i de hjulspår hon hamnade i som barn. Vem är förvånad av att hon blev präst?
Att CN "är en skam och sjuk i huvudet" håller jag dock med om, och hon berättar det själv!