Flat Earth--Jorden är platt

Det verkar som du blandar ihop massa, tyngd och volym. 1 kg är alltid 1 kg, oavsett om det är bly eller bomull. Eftersom tyngd är massan multiplicerad med gravitationen (F = m·g), så har 1 kg bomull exakt samma tyngd som 1 kg bly – de vägs lika. Det som skiljer dem är densiteten, alltså hur kompakt massan är, vilket påverkar volymen, men inte tyngden.

Gravitation mäts inte direkt som andra fenomen, men dess effekter är bekräftade genom experiment och observationer, som föremåls rörelse och ljusets böjning runt stora massor. Allmän relativitetsteori stöds också av praktiska tillämpningar som GPS, som måste ta hänsyn till gravitationens påverkan för att vara exakt.

Flera av skribenterna här håller inte alls med er. Utan det handlar om "dragningskraft", säger man.

Anledningen till att saker väger nånting är således inte att de blir accelererade. Utan att nånting "drar" i dem. Tror man nåt annat kan man lika gärna gå med i Flat Earth Society!

Detta med "ljusets böjning" är ju verkligen inte mycket att gå på. En stjärna såg möjligen ut att ha flyttat sig något lite, i stort sett omärkbart. Och man drar slutsatsen att ljuset har böjts. av "gravitation". Varför t.ex inte lika gärna dra slutsatsen att stjärnan rent fysiskt flyttat på sig en aning?

Hur får du ihop gravitationslins med att massan rör på sig?
https://www.popularastronomi.se/wp-content/uploads/2015/07/2002_2_gravitationslinser.pdf

Har du otur när du tänker eller är du egentligen helt ointresserad och därför skiter i att kolla upp vad du pratar om?

En stjärna ser möjligen ut att ha flyttat lite på sig. Modern vetenskap drar slutsatsen att ljuset har böjts av gravitation. Och detta bevisar gravitation. Och att ljust böjts av denna. Allt på en gång.

Jag kan lika gärna hävda att ett troll som bor i himlen har knuffat stjärnan. Varken bättre eller sämre.

Och det är en klockren summering av Flat Earth och dess anhängare.

Det är ingen åsikt utan etablerad fysik. Vad skulle utmärka dragningskraft från vanlig kraft. Vad är det som drar i dom om inte gravitation. Och i ett gravitationsfält är det ju uppenbart att saker accelereras.

Då skulle den synas på övriga bakgrundsstjärnor. En stjärna man använt är just Solen. Menar du att solen skulle ha flyttat sig fysiskt ?

Det är inte antingen "acceleration" eller "dragningskraft" – det är samma sak i fysikens värld. Tyngd är ett resultat av gravitationskraften, som i sin tur definieras som en acceleration (ca 9.82 m/s² på jorden). När vi säger att tyngd är massan gånger gravitationsaccelerationen (F = m·g), då beskriver vi just hur gravitationen drar i massan och därmed ger den en tyngd. Så att säga att saker väger något "utan att de accelereras" är som att säga att det regnar utan att det faller vatten – det är två sidor av samma mynt.

Så du menar alltså att tusentals oberoende observationer och verifierade experiment från hela världen ignoreras – för att du tycker att det ser lite luddigt ut?

Ljusets böjning bekräftades redan 1919 under en solförmörkelse, och har sedan dess bekräftats med extremt hög precision med hjälp av radioastronomi, Hubble-teleskopet och moderna observationer av gravitationslinser. Det handlar inte om att “något såg ut att flytta sig lite” – det handlar om exakt mätbara avvikelser i ljusets bana, i linje med Einsteins beräkningar, som vi dessutom idag använder praktiskt i teknik som GPS och satellitkommunikation.

Och nej, att "stjärnan flyttat sig lite" är inte ett rimligt alternativ. Stjärnor rör sig inte slumpmässigt bara under en solförmörkelse, för att sedan hoppa tillbaka. Det är som att se en sked böjas i vattenglas och dra slutsatsen att skeden blivit flexibel – istället för att förstå att ljuset bryts i vattnet.

Men visst, det är ju enklare att avfärda hela vetenskapshistorien än att läsa på.

Det är faktiskt exakt det som händer: månen har en omloppsbana runt solen – precis som jorden. Den följer en bana runt solen tillsammans med jorden, som en del i ett tre-kropparsproblem. Men lokalt är den bunden till jorden eftersom jordens gravitation är starkare än solens på det korta avståndet mellan jorden och månen.

Det är därför månen kretsar kring jorden samtidigt som hela systemet rör sig runt solen – det är inte ett antingen eller. Det är basic himlamekanik, inte Harry Potter-fysik.

Att solen inte bara “tar över” månen beror på att gravitation handlar om både massa och avstånd. Jordens närhet till månen gör att dess gravitation dominerar, trots att solen är mycket massivare – ungefär som att en magnet nära ett gem vinner över en jättemagnet längre bort.

Men jag förstår, det kanske är mycket att ta in på en gång – särskilt om man tror att jordens form bestäms av vad som känns rimligt på en tisdag.