2025-04-06, 18:35
  #13
Medlem
Tackar så mycket! Mycket bra information och synpunkter.

Det finns så många orsaker... några är för att få känna acceptans, värdighet och mindre stress. Att samhället accepterar mig för den jag är, och att det är ok att vara sån. Jag har haft press på mig att "komma ut i en aktivitet" hela mitt liv. Det är ett under att jag inte är fylld av hat och misstro.

Som sagt, glömde nämna den enorma detaljen att jag varit nykter i mer än två år nu (räknar ej dagar). Det är min handläggaren på soc vuxen avd (alc & narkotika) som fått mig att söka NPF-utredning (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) och även LARO (subutex programmet) där jag också kom in. Det står i utlåtandet kortfattat att vi har prövat det mesta, och att jag har stora sociala problem och tror att folk ser ner på mig som gör mig handlingsförlamad.
Citera
2025-04-06, 20:45
  #14
Medlem
Hagis124s avatar
Livet är tufft för alla!
Skärpning, du har inga häpnadsväckande diagnoser. Sitter och (skapar) musik. Kan du göra det så kan du arbeta 8 timmar om dagen.
Sluta tyck synd om dig själv och kamma dig!
Citera
2025-04-06, 22:09
  #15
Medlem
Är du nu ren både från alkohol och droger? Om du har varit inne på 22 avgiftningar så har det slitit mycket hårt på din hjärna, och drogerna "steker" den efter ett mycket lång missbruk. Och det kan vara detta som gör att du nu mår så dåligt, det tar tid för hjärnan att läka och det är plågsamt. Men om du nu är helt ren så kommer du framöver att må så mycket bättre, och kan komma tillbaka till ett nytt liv. Har du använt Benso? Det är den mest vidriga, och mest långdragna, återhämtning som finns. Så ge inte upp, ge dig själv en chans att komma igen.
Citera
2025-04-06, 23:12
  #16
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Hagis124
Livet är tufft för alla!
Skärpning, du har inga häpnadsväckande diagnoser. Sitter och (skapar) musik. Kan du göra det så kan du arbeta 8 timmar om dagen.
Sluta tyck synd om dig själv och kamma dig!
Tack , glad för din skull.
Jag berättar om det som händer, varken bu eller bä. Visst, det är jobbigt att inte vara som andra. Detta är något som pågått i min upplevelse sedan jag var 7år. Det bästa jag kan göra är att uttrycka mig i olika former. Men jag vill att det officiellt ska vara ok.
__________________
Senast redigerad av Vevhuset 2025-04-06 kl. 23:18.
Citera
2025-04-06, 23:31
  #17
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Newton555
Är du nu ren både från alkohol och droger? Om du har varit inne på 22 avgiftningar så har det slitit mycket hårt på din hjärna, och drogerna "steker" den efter ett mycket lång missbruk. Och det kan vara detta som gör att du nu mår så dåligt, det tar tid för hjärnan att läka och det är plågsamt. Men om du nu är helt ren så kommer du framöver att må så mycket bättre, och kan komma tillbaka till ett nytt liv. Har du använt Benso? Det är den mest vidriga, och mest långdragna, återhämtning som finns. Så ge inte upp, ge dig själv en chans att komma igen.

Ja det är jag. Jag skulle inte säga att jag nödvändigtvis mår dålig. Frustrerad är en annan sak. Och hur jag upplever andra människor och flockdjursbeteenden har aldrig förändrats. Jag föredrar 1-2 nära vänner framför något annat. Jag har aldrig klarat av att gå i affären utan att bli nedvärderad, någonsin. Samtidigt kan jag ha väldigt givande positiva upplevelser mellan fyra ögon. Jag är nöjd med den jag är numera. Stolt över mitt sätt att tänka och processa information och är envist positivt nyfiken. Trots all skit, sadism och illvilja jag omgetts av i 20års drogande. Det är bara jag som vet hur det känns att vara jag. Det är bara jag som vet vilka blickar jag får.

<3
Citera
2025-04-06, 23:39
  #18
Medlem
Hagis124s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Vevhuset
Tack , glad för din skull.
Jag berättar om det som händer, varken bu eller bä. Visst, det är jobbigt att inte vara som andra. Detta är något som pågått i min upplevelse sedan jag var 7år. Det bästa jag kan göra är att uttrycka mig i olika former. Men jag vill att det officiellt ska vara ok.

Jag har 5 diagnoser på papper. Jag vägrar se att jag är diagnoserna.
Jag funkar hur ”bra” som helst i samhället. Har fin dyslexi är väl det som märks mest utåt (inte för att det är en diagnos).
Jeg är inte heller ”som alla andra”.
Man får skärpa sig och acceptera den lott man fått i livet samt göra något bra av det.

Som tidigare jag skrev kamma dig och acceptera. Du är lat och vill inte jobba men vill skapa musik och uttrycka dig genom det, de räcker inte. Ta ner murarna och steppa upp ditt game. Gå på försäkringskassan är för dem som inte ens kan skapa musik och ADHD räcker inte för försäkringskassa.

Hur tror du det är i alla andras huvuden? Ingen är som alla andra eller normala.

Jag vill inte gå upp kl 05.00 varje dag. Men jag måste för att få inkomst för att ha råd med alla utgifter jag har och dem är stora, för att betala bensin, husavgifter med mer. För att känna att jag är behövd & viktig. För att ha rutiner. Listan kan göras lång.

Jag träffa en person som lever på försäkringskassan i över 30 år. Hans hem såg ut som ett flyttkalas står flyttkartonger överallt samt så jävla vidrigt i boendet. De enda han gör är att sitta inne varje dag och titta på tv och så har hans rutiner sett ut varje dag. Helt oförmögen till att skaffa vänner eller arbeta eller ha egna intressen.
Han har grova psykoser och jag vet inte vad.

Kamma dig, acceptera och inse att livet är som det är. Gör något bra av det - försäkringskassan är inte rätt anhalt.
Citera
2025-04-07, 01:57
  #19
Medlem
MudOvens avatar
Jag kan ge dig svaret så slipper du ha höga förhoppningar.
Svaret är: du kommer inte att få sjukersättning då du skrivit att du vill skapa musik och konst dvs du ska ut och arbeta. Ditt missbruk är inget som bryr sig om längre så sluta knarka och tyck synd om dig själv för du är ju den som får dig att må skit.
Gör om, gör rätt!
Citera
2025-04-07, 02:20
  #20
Medlem
Nä du måste vara döende, tror jag eller så känner du någon på försäkrings kassan .
Eller nån i regeringen då får du också gratispengar.
Har du bara social skräck och hatat av arbetsgivare och mobbad så räcker så klart inte det.

Måste synas att hjärnan tittar ut eller båda benen gått av och du kryper till försäkrings kassan då kan man ha rätt till ersättning

Men då måste du ha jobbat för tre månader sedan såklart för annars har du ju inget att sjukskriva dig från !

Sedan måste du beräkna basbeloppet vad du tjänat under din fobi och nekande arbeten som du inte vågar söka. Sen får du ersättning baserat 80% av det dom första månaderna sen sänks det lite hela tiden ju sjukare du blir.


Sen kan du söka bostadstillägg om du är under 21 och varit arbetslös i 5 år dom senaste 20 åren.
__________________
Senast redigerad av troligengud 2025-04-07 kl. 02:39.
Citera
2025-04-07, 07:30
  #21
Medlem
Muppetys avatar
Har du arbetat tidigare under en viss tid (minns inte hur länge som krävs)?
Annars blir det inte mycket till sjukersättning...

Jag blev sjuk redan när jag var 16 år, men började i.a.f. jobba på en fabrik efter gymnasiet, det gick bra till en början, jag avancerade o så. Sen började jag få vanföreställningar o det blev mer o mer deltidsjobb. Till sist blev jag uppsagd då 30 tjänster skulle bort. Jag hade då rasat helt o var sjukskriven i nått år, då var jag 24 år o fick så småningom aktivitetsersättning, vilket man normalt får istället för sjukersättning när man är under 30.

Då ska man delta i diverse kurser och försöka komma ut o arbetsträna. Började arbetsträna i en butik vilket till en början gick bra, men blev till slut mentalt instabil o gick hem o skadade mig så svårt att jag inte kunde fortsätta.

Senare utbildade jag mig till väktare, då jag kände för att jobba ensam o gärna på natten. Men så småningom havererade jag igen. Hann aldrig jobba som det.

Jag har fått all form av behandling från psykiatrin, inklusive el-chocker, men inget hjälper. Jag kan kollapsa när som helst. Så jag fick sjukersättning när jag fyllde 30.

Folk klagar på en hela tiden, t.ex. hjälpte jag min syster o bära lite lådor o körde dem till tippen nu i veckan, då säger folk såklart; -Men, då kan du ju för fan plocka skräp på Samhall!?

Men nej, det handlar inte om att plocka skräp, i mitt fall är det den mentala pressen som utlöses när jag är under minsta lilla stress, samt en massa mer grejer, t.ex. att jag plötsligt kan få vanföreställningar, trots medicinering.

Klart man får måla, o säkert skapa musik (men inte tjäna pengar på det), sånt uppmuntras, det är därför jag har en kommunal daglig sysselsättning (ej daglig verksamhet) där man kan syssla med just sådant, samt att man kommer ut o träffar lite folk samtidigt o inte isolerar sig helt.

Men alla former av arbete ska vara utprovade o kunna uteslutas, samt ska man ha fått långvarig behandling för sina problem, för att få sjukersättning.

Men det lättade något när depressionen försvann, efter 25 plågsamma år, så jag började studera på 25 %, men det funkade inte. Det var på distans o det tog typ 2 veckor att få svar från en lärare på en fråga man skickat dem. Men nu funderar jag på enklare deltidsjobb istället, då jag kanske skulle kunna klara av ett 25%-jobb i dagens läge.

Samt, som redan skrivits, är missbruk ingen anledning du får sjukersättning för, så det behöver du inte ens ta med i brevet till Försäkringskassan. Hursomhelst är det ju bra att du är nykter numera.
Citera
2025-04-07, 08:17
  #22
Medlem
ReverendFs avatar
En liten reflektion som kan hjälpa dig att hantera processen:
Räkna med att få besked om att FK överväger avslag baserat på saker som är vantolkningar av dina intyg, och saker som FK tagit ut luften.

Det är så dom jobbar, då är det 'bara' att fixa så att dina läkare skriver ett kompletterande svar som förtydligar läget.

Frustrerande, men om man är mentalt förberedd på det är det lättare att läsa brevet med rappakalja utan att gå sönder.
Citera
2025-04-07, 08:25
  #23
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Vevhuset
Ja det är jag. Jag skulle inte säga att jag nödvändigtvis mår dålig. Frustrerad är en annan sak. Och hur jag upplever andra människor och flockdjursbeteenden har aldrig förändrats. Jag föredrar 1-2 nära vänner framför något annat. Jag har aldrig klarat av att gå i affären utan att bli nedvärderad, någonsin. Samtidigt kan jag ha väldigt givande positiva upplevelser mellan fyra ögon. Jag är nöjd med den jag är numera. Stolt över mitt sätt att tänka och processa information och är envist positivt nyfiken. Trots all skit, sadism och illvilja jag omgetts av i 20års drogande. Det är bara jag som vet hur det känns att vara jag. Det är bara jag som vet vilka blickar jag får.

<3

Varför känner du dig nedvärderad i affären? Ser du ut som en luffare, och inte har duschat på evigheter? Har du betett dig illa i affären? Eller är du välklädd, och ser prydlig ut? Har du alltid gått till samma affär? Men om du byter affär, och ser ut som alla andra, så blir du inte nedvärderad.

Du har inte funderat på att flytta, och göra en omstart i livet nu när du är drogfri? Varför vill du ha sjukersättning om du inte är sjuk? Vad lever du på nu?
Citera
2025-04-07, 11:05
  #24
Medlem
Det är ju lite så att man hjälper bara dom som inte har några riktiga problem som kan ta tag i sitt problem om det kniper dvs dom som fejkar sin sjukdom och kan nästa dag gå till ett arbete utan problem.

Som dom säger , man måste vara väldigt frisk för att orka vara sjuk

Det är mycke man måste göra när man är sjuk, praktik och rehabiliteringar arbetsträning utbilda sig.

Listan kan nog göras lång

Dom som behövde hjälp hamnade på gatan.
Som sagt riktiga sjukdomar ska man svälta bort.

Det fungerar alltid.
__________________
Senast redigerad av troligengud 2025-04-07 kl. 11:32.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in