Stör mig på exets killes sätt... Vad är okej egentligen för en "styvpappa"?

Barnen kommer att förstå och med tider kommer de säga till sin mamma och styvpappa att de är dumma mot dig medans du inte är det mot dem.

Ifall du inte börjar prata skit om dem till varanen så kommer de att se upp till dig mer med tiden och de kommer dessutom låta de andra veta det.

Har sett det själv ske

Det är många år sen nu jag var den där styvfarsan till en 4-5 årig grabb. Jag behövde inte mäta mig med barnets far, jag hade ju redan fällt hans före detta fru så ingen rivalitet förelåg i den meningen. Men jag hade en barnslig humor och sa ibland saker till grabben som jag visste att det skulle poppa upp hos hans far. Inga direkta elakheter, utan mest trams.
Till sist sa min flickvän till mig ganska skarpt att lägga av. Det sabbar hela relationen mellan alla parter.
Även om deras relation stupade, så är det viktigt att åtminstone hålla masken inför barnen. Mina och pappans vägar korsades aldrig och jag insåg att vårt snack genom sonen mest var nån meningslös jargong.

Nu är ju du den andre parten så att jag får tänka lite tvärtom från min situation. Men man ska ju aldrig gräla via sina barn. Aldrig använda dom som slagträn i debatter. Och det försvåras ju av att ditt ex inte är mottaglig för din åsikt. I mitt fall sa pappan till sitt ex att jag uppförde mig galet, det räckte. men jag hade inte studsat upp om han hade sagt det till mig direkt.
Och där tror jag du har något att vinna. Att ta ett samtal med nya killen. Behöver inte alls va burdust eller aggresivt. Bara att säga att ni inte behöver fira jul eller födelsedagar ihop, men att ni kan ha en sansad relation.
Alla människor söker och finner en viss typ som man bondar med. Ditt ex med. Det är därför inte helt osannolikt att ditt ex's nye kille är lik dig. Gilla det eller inte, men är du resonabel så kan han nog vara det med.

Sen får du nog lära dig att utstå att trots att det är dina avkommor så kanske du inte är den som sätter den största prägeln i deras mest formbara period i livet.

Hur sjuk i huvudet måste man vara för att djävlas med en annan person genom att manipulera ett barn? Och det behövde gå hela vägen tillbaka för att du skulle fatta?

Pinsamt.

Woooow.. snacka om att tala ur arslet. Du låter jävligt bitter och aggressiv i ditt skrivande. Du vet ju exakt noll om mig och mitt liv så hur fan du kan häva ur dig att jag misslyckats osv är ju sinnesjukt. För det kan inte varit något med kvinnan som var fel eller? Automatiskt mannens misslyckande om förhållandet spricker? 🤦‍♂️ Stabilt. Sen håller jag absolut inte med om att jag inte har något att säga till om. Jag är pappan, inte han. Jag kommer alltid har mer att säga till om när det gäller barnen än honom. Att vara styvpappa eller bonusförälder är inte jämställt med att vara en riktig förälder. Hur en del människor kan tycka det förstår jag verkligen inte.

Hur sjuk i huvudet måste man vara för att djävlas med en annan person genom att manipulera ett barn? Och det behövde gå hela vägen tillbaka för att du skulle fatta?

Pinsamt.

Så sjuk att det bara finns ett botemedel som hjälper: bly.

Som många andra säger.

"I hans hus - Hans regler"
Han försöker ju ta ansvar där du misslyckades med kvinnan du misslyckades med.

Du däremot har inga som helst rättigheter att blanda dig i hur dom uppfostrar barnen om dom ska bo där. Och helt ärligt. Du har ju misslyckats redan, varför ska någon ta efter dig?

Men helvete vad du verkar vara bakom flötet. Du känner inte snubben. Relationer tar slut. Om något så verkar du vara totalt misslyckad när det kommer till att tolka situationer och människor. Stick och brinn med ditt skitsnack. Man snackar inte skit om ens barn föräldrar till dem, så enkelt är det.

Woooow.. snacka om att tala ur arslet. Du låter jävligt bitter och aggressiv i ditt skrivande. Du vet ju exakt noll om mig och mitt liv så hur fan du kan häva ur dig att jag misslyckats osv är ju sinnesjukt. För det kan inte varit något med kvinnan som var fel eller? Automatiskt mannens misslyckande om förhållandet spricker? 🤦‍♂️ Stabilt. Sen håller jag absolut inte med om att jag inte har något att säga till om. Jag är pappan, inte han. Jag kommer alltid har mer att säga till om när det gäller barnen än honom. Att vara styvpappa eller bonusförälder är inte jämställt med att vara en riktig förälder. Hur en del människor kan tycka det förstår jag verkligen inte.