Örebro: Våldsdåd på Risbergska komvux - 10 döda samt gärningsmannen (2025-02-04)

Du skriver:

"Vet inte läkaren om att patienten har licens/vapen blir det inte någon inrapportering."

Det är inte den "omständigheten" det handlade om.

Det finns enbart en anledning för läkaren att inte anmäla att patienten är av medicinska skäl är olämplig att inneha skjutvapen, och det är:

när det står klart att patienten inte har en licens.

Det skulle kunna vara att patienten är blind, utan armar, ben, är gravt utvecklingsstörd, det står i journalen att anmälan om indragen licdens nyligen är gjord till polisen e.d.

När bedöms det vara bevisat läge patient har/har inte.

Som jag skämtade förut och sa när psykiatrin tar in patienter på akut psyk så frågar de vanliga frågor.
De tar skosnören, bälten.. frågar ingående frågor, de vill veta varför du söker.
Kanske uppsökande personlighet och vill skada någon, så missköter du kommunikationen så blir det intressant, sett flera utgångar.

Vissa hotar även om de inte har direkt tillgång till vapen, finns alla varianter.
Finns 'personer' som provocerar, under denna tid uppkommer kontentan av.. "har du vapen" frågan.

Någonstans fastnar du men inte Rickard Andersson (Jonas Simòn) som ramlat mellan stolarna och de tolkat RA fel eller provocerat honom till 'vägs ände' (How Long is a String)

Kanske hade han mumlat .. "jag har vapen i bilen och pappa var jägare, lekte jägare som barn och sköt fåglar, ekorrar och katter" och möjligen fråga ingen varför för han hade ingen utstrålning ?

Om patienten inte utgör någon form av risk måste patienten alltså söka nytt vapentillstånd om denne överlever och återhämtar sig efter exempelvis en bilolycka? Jag syftar på den citerade texten om undantag. Inte på olämpliga vapeninnehavare. Trådens GM var naturligtvis en mycket olämplig vapeninnehavare.

Om läkaren bedömer att patienten inte utgör någon risk är hen inte skyldig att anmäla. Vad de exakt bygger sina bedömningar på vet jag inte.

Vi kan inte utefter den information vi har, veta om det fanns indikationer på att RA var olämplig att ha vapenlicens, innan dådet.

Det är polisen som beviljar vapenlicenser. Det finns inga gränser som avgör jur lång tid man blir av med den eller när man kan söka ny. Har man blivit av med licensen, beror det naturligtvis på situationen. Det blir en bedömningsfråga.

Det finns allmänna råd och lagar ( 2 kap. 2 § vapenlagen,RPSFS 2009:13, (FAP 551-3. 2 kap. 5 § vapenlagen) som styr förutsättningarna för att få en vapenlicens. I råden stadgas det att det bör ha gått en viss tid efter indragen licens för att få ansöka på nytt, och polsen får i varje enskilt fall bedöma om man är lämplig.

"Förutsättningarna är att sökanden ska ha gjort sig pålitlig, omdömesgill och laglydig. Detta innebär att en bedömning måste göras i varje enskilt fall, vilket gör det svårt att svara på konkret när man kan få tillbaka en licens."

https://lawline.se/answers/kan-man-ansoka-om-en-ny-vapenlicens-efter-att-det-har-blivit-indraget

Omöjligt att säga vad som hände i RA´s fall men om en läkare gör bedömning att en person har varaktigt nedsatt arbetsförmåga pga ens psykiska tillstånd kanske ska man också göra en anmälan om vapeninehav. Det kan jag tycka hänger ihop, speciellt om man inte klarar av sociala sammanhang, högljudda miljöer, har koncentrationssvårigheter etc.

Tyvärr är regelverket inte alls designat för att folk inte ska hamna "mellan stolarna". Tvärtom. Regelverket gör så att man kan placera människor mellan stolar utan ansvar.
Man kan bolla vidare och mottagaren neka. Det finns otaliga enheter och handläggare inom vård, kommun och myndigheter att bolla vidare till. Hundratals "stolar".
Det finns tiotusentals människor som råkat värre ut än RA i den karusellen. Och hundratusentals som inte ens finns i systemet.

Nu kastar jag mig in i den här ändlösa diskussionen som pågått ett antal sidor, om läkares anmälningsplikt.

Ja, man kan ju vara olämplig att inneha vapen/licens pga sitt psykiska tillstånd. Men det är väl att gå lite väl långt att anse att en person inte ska få ha vapenlicens för att den inte är förvärvsarbetande, social, har svårt för oljud eller har svårt att koncentrera sig. På vilket sätt skulle de fyra sakerna bana för att personen är farlig för sig själv eller andra? Det du beskriver är typ varannan norrländsk man.

Apropå den långa diskussionen om hur det funkar när läkare anmäler en persons vapeninnehav så sker det oftast - som jag minns det (har jobbat med överklaganden av såna ärenden i förvaltningsdomstol) - därför att den enskilde svarat ja på frågan om denne har vapen. När personen söker för t.ex. nedstämdhet hos läkaren.

I skrivande stund vet vi väldigt lite om RA och hans läkarkontakter de senaste åren. Fullt tänkbart att han inte hade några kontakter med läkare efter 2018.

Det som hände är ju extremt på väldigt många sätt. En tidigare ostraffad person, utan våldstendenser (vad vi vet än så länge), går och skjuter ihjäl tio personer som han inte har nån relation till (vad vi vet än så länge) och sen tar livet av sig själv. Det är svårt att ta höjd för alla dessa parametrar i förebyggande syfte eftersom de alla i förening är otroligt ovanliga. Om RA inte heller sökt läkare för sitt dåliga mående och ingen annan i hans närhet har slagit larm så är det ju omöjligt att aktualisera att återkalla vapenlicensen.

Jag är inte jägare själv men det blev ju bra dumt när regeringen inom loppet av kanske nåt dygn efter skjutningen gick ut och gjorde stort nummer av att viss typ av jaktvapen ska förbjudas. Som att det skulle förändra särskilt mycket.

Nu har regelverket och särskilda paragrafer länkats otaliga gånger i tråden.
Läkare inom både somatisk och psykiatrisk vård har anmälningsplikt gällande vapenlicens. Enda undantaget är om läkaren lyckats säkerställa att patienten inte har någon. Det räcker inte att ställa en fråga såklart.

I just detta fall finns det ingenting som påvisat att RA skulle anses olämplig för varken körkort, vapenlicens eller eget boende i tidigare skede. Han har lämplighetssprövats för körkort, avklarat både teoretiskt och praktiskt prov, och avlagt jägarexamen.

Om han har svårt med alla intryck i skolan, exempelvis, betyder det inte att han har det på skyttebanan, i skogen, med folk han känner och mycket annat. Tvärtom.

Nej, regelverket i form av lagar som socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen, patientsäkerhetslagen och patientlagen samt mängder av föreskrifter, riktlinjer och andra styrdokument syftar bland annat till att säkerställa att den enskilde får individuellt anpassad hjälp och INTE hamnar mellan stolarna.

Det du beskriver är konsekvensen av att de offentliga verksamheterna bryter mot lagen.

Gällande ditt sista stycket tycker jag det är nästan lite skrämmande att avväpna svenska befolkningen på jaktvapen i dessa tider vi befinner oss i, även om jag hoppas på att vi för all framtid slipper krig.
Håller också med om att det likt en del annat blev ett väldigt hastigt beslut, antagligen för att påvisa att man tar ansvar för det som hände.

Som du skriver och som jag också skrev är det omöjligt att veta vad som hände i RA´s fall. Det kanske är flera år sen sist han träffade en läkare och att hans tillstånd försämrades efter det.
Men, att man ska vara vid god psykisk hälsa är även polisens krav för att få och behålla vapenlicens.

Jag tycker personligen att man inom jakt och därmed vapeninehav ska ha god samarbetsförmåga med andra jägare, koncentrationsförmåga så man klarar av att skjuta så nära målet som möjligt och inte blir stressad eller avsevärt påverkad av omgivningen vad det är må vara som stör en.

Om det vi har fått läsa om RA stämmer känns det som att han saknade en del av dessa förmågor, iaf till en nivå som krävs för att klara av vilket arbete som helst. Alltså tycker jag att läkaren som har skrivit hans intyg om varaktigt nedsatt arbetsförmåga borde ha gjort en anmälan till polisen också.

Hade inte psykisk ohälsa, missbruk och annat påverkat vapenlicenser så hade det nog inte varit läkares bedömningar det låg på.

Nej, du kan hålla dig till gällande riktlinjer och göra direkt fel eftersom riktlinjen är fel. Du kan göra allt precis rätt genom att hänvisa till, eller skylla på, någon annan.
Det finns ingen uppföljningsplikt.
Sen försöker man ibland se efter uppenbara fel som uppmärksammats. Ett exempel där är social dumping, att man helt enkelt gör sig av med en kommuninnevånare till en annan kommun med hjälp av riktlinjer och föreskrifter. Det förekommer givetvis fortfarande, man får bara trixa lite.
En annan klassiker är att psykiatrin hävdar missbruk och skickar patienten till beroende. Som tidigare hade rätten att neka p.g.a. psykisk ohälsa.
Eftersom det ofta finns minst två huvudmän, kommun och psykiatri exempelvis, går det alldeles utmärkt att hävda att man inte kan göra insatser p.g.a. den andres missar, helt enligt lagar och riktlinjer.

Dessutom vet man givetvis hur man bryter lagar och riktlinjer och kommer undan med det.