Citat:
Av flera orsaker. Europas enda riktiga svaghet är det nationella bitchandet (som i och för sig är en månghundra-årig tradition) och att man ser mer till sin egen fördel än till gemensamma möjligheter. Krig och konflikter enar, så också för alla europeiska länder som sluter upp bakom Ukraina.
Hela grejen är idiotisk, eftersom ett närmare samarbete mellan Europa och Ryssland skulle ha varit den klart bästa och mest vettiga vägen framåt (innan det som följde på EuroMaidan). Men den vägen skulle också oundvikligen ha lett till en förbättrad rysk demokrati och en uppluckring av det ryska samhället (som är det typiska i alla länder som får det bättre), och Rysslands ledning valde en annan väg. Också om det är förståeligt ur maktkoncentrationssynvinkel så är det så korkat så det är nästan ofattbart. Men där är den stora grannen nu, med slangen så stadigt fast i gylfens dragkedja att hela ekonomin och den nationella utvecklingen har omdirigerats för att försöka få lös den igen (3 dagar har blivit 3 år...).
Europa har två val, att tro att Ryssland så småningom ser ljuset och inser att ett rysket-europeiskt ekonomiskt och militärt samarbete är det bästa sättet för båda parterna att hantera en värld som tiltar ur (till följd av klimatförändringens effekter, vid det här laget redan oundvikliga). Eller att inte tro nåt alls utan försöka hantera situationen som den är idag. Och i det senare fallet är fortsättningen redan given, se till att ryssarna stoppas i Ukraina och rusta upp Europa så att en invasion av ett annat europeiskt land eller en utvidgning av kriget utgör ett militärt "självmord". Dessutom kommer vapen och det militära samarbetet att behövas när världen, som sagt, tiltar ur.
Det är en enorm fördel, att faktiskt börja hantera situationen som den är, tillsammans.
Att "kriget och upprustningen" blir en "första fråga" i de europeiska demokratierna, och ersätter en del av de nuvarande politiska fjanterierna är också en fördel, eftersom den trumfar allt var "woke", "invandring", "beskattning" etc. etc. heter. Det gör det möjligt att få till nya beslutsföra och handlingskraftiga mittenkoalitionsregeringar, vilket gör det möjligt att plocka de bästa russinen ur kakan både från höger och vänster (också om den indelningen har varit föråldrad i decennier). Det finns förstås inga garantier för det, men en av den mest skadliga påverkan på de europeiska ländernas utveckling kommer från den kontinuerliga höger-vänster-pendeln. Dels utesluter den pendlingen all långsiktig politik, dels leder den till valrörelser och politik som enbart fokuserar på att vinna val och därför sällan kan leverera nåt på riktigt, vilket undergräver förtroendet för det demokratiska systemet i stort (tänk bara på "priset vid pump"-BS från förra svenska riksdagsval).
Ukraina är ett f.d. östblocksland som på demokratisk väg beslöt sig att närma sig EU, och gjorde ett fredligt uppror och avsatte sin ryssvänliga despot. Detta trots motstånd från "makten", Ryssland och trots att det vid den tiden sannolikt var det mest korrumperade landet i Europa. Den som skulle klandra Ukraina och ukrainarna för det är nog en riktig skitstövel, per definition. De hade inga planer på att bli NATO-medlem, ingen större förståelse för ryska geopolitiska intressen, de ville bara ta sitt land mot en bättre framtid. Det var amerikanska diplomater med dollarstinna portföljer som missbedömde Ryssland som "svagt" som förde in "NATO" på spelplanen. Och trots annekteringen av Krim var Ukraina mer intresserat av att få till nån slags lösning än att börja kriga. Om Putte slutat där och kommit överens skulle läget vara ett helt annat idag. Men nu gick det som det gick, och eftersom ukrainarna mot förmodan lyckades mota Putte i grind så är det inte ett reellt alternativ att lämna Ukraina i sticket. Att kalla det för "svart hål" är nog dessutom raka motsatsen till vad Ukraina faktiskt är, ett hoppets ljus i ett framvällande mörker.
Hela grejen är idiotisk, eftersom ett närmare samarbete mellan Europa och Ryssland skulle ha varit den klart bästa och mest vettiga vägen framåt (innan det som följde på EuroMaidan). Men den vägen skulle också oundvikligen ha lett till en förbättrad rysk demokrati och en uppluckring av det ryska samhället (som är det typiska i alla länder som får det bättre), och Rysslands ledning valde en annan väg. Också om det är förståeligt ur maktkoncentrationssynvinkel så är det så korkat så det är nästan ofattbart. Men där är den stora grannen nu, med slangen så stadigt fast i gylfens dragkedja att hela ekonomin och den nationella utvecklingen har omdirigerats för att försöka få lös den igen (3 dagar har blivit 3 år...).
Europa har två val, att tro att Ryssland så småningom ser ljuset och inser att ett rysket-europeiskt ekonomiskt och militärt samarbete är det bästa sättet för båda parterna att hantera en värld som tiltar ur (till följd av klimatförändringens effekter, vid det här laget redan oundvikliga). Eller att inte tro nåt alls utan försöka hantera situationen som den är idag. Och i det senare fallet är fortsättningen redan given, se till att ryssarna stoppas i Ukraina och rusta upp Europa så att en invasion av ett annat europeiskt land eller en utvidgning av kriget utgör ett militärt "självmord". Dessutom kommer vapen och det militära samarbetet att behövas när världen, som sagt, tiltar ur.
Det är en enorm fördel, att faktiskt börja hantera situationen som den är, tillsammans.
Att "kriget och upprustningen" blir en "första fråga" i de europeiska demokratierna, och ersätter en del av de nuvarande politiska fjanterierna är också en fördel, eftersom den trumfar allt var "woke", "invandring", "beskattning" etc. etc. heter. Det gör det möjligt att få till nya beslutsföra och handlingskraftiga mittenkoalitionsregeringar, vilket gör det möjligt att plocka de bästa russinen ur kakan både från höger och vänster (också om den indelningen har varit föråldrad i decennier). Det finns förstås inga garantier för det, men en av den mest skadliga påverkan på de europeiska ländernas utveckling kommer från den kontinuerliga höger-vänster-pendeln. Dels utesluter den pendlingen all långsiktig politik, dels leder den till valrörelser och politik som enbart fokuserar på att vinna val och därför sällan kan leverera nåt på riktigt, vilket undergräver förtroendet för det demokratiska systemet i stort (tänk bara på "priset vid pump"-BS från förra svenska riksdagsval).
Ukraina är ett f.d. östblocksland som på demokratisk väg beslöt sig att närma sig EU, och gjorde ett fredligt uppror och avsatte sin ryssvänliga despot. Detta trots motstånd från "makten", Ryssland och trots att det vid den tiden sannolikt var det mest korrumperade landet i Europa. Den som skulle klandra Ukraina och ukrainarna för det är nog en riktig skitstövel, per definition. De hade inga planer på att bli NATO-medlem, ingen större förståelse för ryska geopolitiska intressen, de ville bara ta sitt land mot en bättre framtid. Det var amerikanska diplomater med dollarstinna portföljer som missbedömde Ryssland som "svagt" som förde in "NATO" på spelplanen. Och trots annekteringen av Krim var Ukraina mer intresserat av att få till nån slags lösning än att börja kriga. Om Putte slutat där och kommit överens skulle läget vara ett helt annat idag. Men nu gick det som det gick, och eftersom ukrainarna mot förmodan lyckades mota Putte i grind så är det inte ett reellt alternativ att lämna Ukraina i sticket. Att kalla det för "svart hål" är nog dessutom raka motsatsen till vad Ukraina faktiskt är, ett hoppets ljus i ett framvällande mörker.
EU har börjat krackelera och kan inte enas om mycket utan hot om repressalier och böter från Bryssel och Strasbourg. Inte alla krig enar, det har vi facit på här. Att detta krig får EU och de flesta stater att se åt samma håll och hålla liv i konflikten är att det ligger så nära oss. Nu när USA hotar med att dra sig ur blir det panik och EU och de europeiska staterna gråter för de har alla nedrustat i årtionden. Det har kostat och kommer att kosta åtskilligt mer att fortsätta detta meningslösa krig - bättre att få slut på det och det kommer Trump och USA få till, på ett sätt eller ett annat. Bara vapenindustrin som tjänar på detta och i förlängningen de företag som landar kontrakt att återuppbygga Ukraina.
Pengarna och resurserna som vi kastar in i Ukrainas svarta hål och som vi inte har en aning om hur de verkligen används är självklart ett stort ok kring EUs stater. Pengarna måste komma någonstans ifrån och självklart är det andra ekonomiska områden och satsningar som då kommer få stå tillbaka. Ukraina kommer dessutom ALDRIG kunna vinna detta krig och förhandlingar om fred skulle Biden och dennes administration satsat på mångt mycket tidigare med Demokraterna och deras krigshetsare valde konfliktens väg - något Europa förlorat stort på. Det enda positiva med detta är ändå Europas staters upprustning och att dessa ser att man inte hela tiden kan förlita sig på ingångna traktat och avtal, samt tro att man hela tiden kommer få hjälp av andra - eget försvar är alltid bäst, även om samarbete sedan är något oundvikligt och såklart positivt. Jag anser också det samtidigt lite paradoxalt påvisar att EU och dess medlemmar är väldigt oense inom mången områden - något som tystats ner i mången år.
Hur positiv du än försöker låta kring svenska politiker så kan du glömma att jag köper denna "propaganda" så länge de traditionella partierna är kvar i Sveriges Riksdag. De är skolade i samma anda som alla genomgått bakåt i historien och de är enkom intresserade över makten och medlen och skiter totalt i oss vanliga medborgare, så glöm att jag kommer betro våra "kära" politruker något positivt! Det sker bara inte... De är äckliga svin - se bara på hur den gemensamma EU-politiken kring massinvandringen totalförstört Europas demografi och trygghet/säkerhet. Det är så skandalöst att inte det avrättats politiker i varje EU-land som tillåtit detta haveri. Så, vad fasiken har detta samarbete fört med sig för gott åt medborgarna i EU-länderna?
Ukraina är ett svart hål i mången avseenden. De är ett korrumperat skitland och inte bättre än Ryssland. Samma dynga!
.
