Citat:
Ursprungligen postat av
PainfulVacuum
Tvinga sjukvården? I vilken fantasi lever du?
Enda sättet att få hjälp idag är att gå ner på sina bara knän och gråta högljutt om att få den.
Mest troligt kommer de ändå bara spotta på dig och vända dig ryggen.
Som flera redan varit inne på så måste du som sjuk/funktionsnedsatt vara den som söker hjälpen du har rätt till. Samhället tar absolut noll hänsyn till att du inte klarar av att be/ansöka om den själv, det förväntas av dig. Inte heller är det någon som berättar vilken hjälp du har rätt till, även det ska man som sjuk/funktionsnedsatt kunna navigera sig fram till genom en djungel av byråkrati.
Det så kallade skyddsnätet är en illusion, har du inte förmågan själv eller en person i din närhet med förmågan att kunna navigera den byråkratiska djungeln så är det fritt fall.
Just autism, som Rickard påstås ha, är något som psykiatrin/vården är miserabelt okunniga om. De har sina DSM/ICD manualer som de kan ställa diagnosen med, men där tar kunskapen slut. Saker som samsjuklighet (tex selektiv mutism), sensorisk över/underkänslighet, meltdowns, shutdowns, stimming och andra vanligt förekommande symtom saknas det helt kunskap om.
En annan sak som missas i tråden är symtomen och effekten av långvarig depression. Utifrån det vi fått fram om Rickard och hans livssituation känns det ganska enkelt att diagnostisera honom med svår depression. Ett av det absolut vanligaste symtomen är att man blir känslomässigt avstängd (numb), när man mått väldigt dåligt väldigt länge så är det som att kroppen och hjärnan stänger av känslorna som en försvarsmekanism. Den mest empatiska och omtänksamma människan man känner kan bli helt avstängd och känslokall, jag tänker att det kan vara en del av förklaringen i hur han kunde genomföra ett sånt här dåd. Vanliga symtom på depression är också irritation och ilska, en ilska som jag själv skulle beskriva om irrationell. Lite som när man har lågt blodsocker och ALLT är fel, hela livet suger och alla kan dra åt helvete utan någon egentlig orsak.
Lägger vi dessutom till en (C)PTSD diagnos ovanpå allt det här så får vi en potentiellt väldigt instabil person. Jag tänker att det kan vara rimligt att Rickard kan ha haft en sån diagnos också efter åratal av utsatthet och trolig mobbning.
Triggar man en sån person (tex med hot om indragen inkomst) så kan det flippa väldigt snabbt och brutalt. De flesta tar ut ilskan/frustrationen på sig själv genom självskada eller självmord, men det kommer alltid finnas de som tar ut sin ilska på andra också. Vilken väg man tar handlar nog mycket om vad som triggat och slumpen i reaktionen.
Som flera redan skrivit. Så är detta ett väldigt bra inlägg.
Så här ser verkligheten ut. När man blivit myndig så måste man själv ansöka om stöd, m.m Oavsett om man har någon funktionsnedsättning eller inte.
Har man då inga föräldrar eller anhöriga som är drivande och själva insatta i allt, och som kan hjälpa med både ansökningar och att sedan kämpa för rätten att få den hjälp vederbörande behöver. Så är personen helt utlämnad till sin egen förmåga.
Tror inte att människor förstår hur svårt och invecklat krångligt det är att få stöd och hjälp som funktionshindrad. Det står så vackert Att Tex.
LSS betyder Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. I lagen står att personer med funktionshinder ska kunna leva som andra.
Men hur ska man kunna ansöka vad man behöver hjälp och stöd med? Om man inte alls förstår hur systemet fungerar. När man tex. Blir helt utmattad av att bara klara av att gå in i en affär och handla en vara. Ja förutsatt att man lärt sig klara av detta tillsammans med någons stöd tidigare.
Det är som att stå i ett annat land helt ensam och inte förstå varken språket eller veta något om landet och dess lagar m.m Men du ser ut som dom flesta och därmed anses klara av allt!
Det är just detta som vi Alla måste hjälpas åt att protestera mot. Vi måste vara dom som hjälper. Genom att berätta och få ut i media. Hur verkligheten ser ut.
