Citat:
Ursprungligen postat av
Baisianus
Mamman har alltså först försökt få egen vårdnad om Adam genom att grundlöst försöka beskylla pappan för sexuella övergrepp. När det inte gick så resonerade hon att om inte hon får Adam ensam så ska ingen ha Adam, varför hon istället börjar anklaga det sjuåriga barnet för samma sak för att få honom omhändertagen. Och kvinnorna på socialtjänsten inte bara köper alltihop, de bidrar aktivt till att dölja uppgifter som kan leda till tvivel om mammans påhitt.
Jag tänker att mammans avsikt nog inte var att straffa Adam egentligen, utan snarare att plantera bevis för anklagelserna mot pappan. Om barnet börjar begå övergrepp så kan man dra det till att det är ett beteende som han har lärt sig från pappan, och på så vis få "rätt" i det som hon försökte hävda från början.
Men nu blir istället ett oskyldigt barn offer för vuxnas konflikter och ostyriga känslor för varandra. Usch och tvi. Orimliga föräldrar som ser mer till sitt ego än till sina barns välmående är orsaken till att jag själv inte vill arbeta på barn- och ungdomsenheten hos socialtjänsten. Jag tror att jag skulle ha oerhört svårt för att lämna jobbet på jobbet och hålla mig professionell när föräldrarna är helt från vettet.
Har förvisso inte sett avsnittet än, så jag kan vara helt ute och cykla när jag inte sitter på all info som framkommer där. Tänkte kika på det ikväll. Men det var min spontana tanke iallafall, om hon från början ville få ensam vårdnad om Adam, men istället blev stämplad som en lögnare. Jag tror helt enkelt att hennes egna skam blev viktigare än barnet, och hon gjorde allt för att rentvå sig, även om det innebar att offra sitt barn på kuppen.