Citat:
Ursprungligen postat av
holzinger
Det känns mer som att han borde ha blivit förtidspensionär pga sin diagnos/diagnoser än ha tvingats till att söka ekonomiskt bistånd.
Jag är väldigt intresserad av hur socialtjänsten handlagt detta ärende...
Tyvärr faller nog personer mellan stolarna. En biståndshandläggare på socialtjänsten har inte möjligheten att dryfta dessa eventuella diagnoser med klienten. Det som styr ersättningen baseras till stor del på att man uppfyller kriterierna. Ett kan ha varit ett aktivt jobbsökande, gå en kurs eller liknande. Det är andra personer som måste kopplas in via socialtjänsten för att undersöka klientens livssituation. För att detta ska ske måste klienten godkänna något sådant. Annars blir det inget inom ramen för någon slags social öppenvård.
Det förefaller ju inte ha varit tillräckligt goda kontakter med psykiatrin heller. Om detta hade skett skulle patienten kunnat få ersättning via Försäkringskassan. Det går nog inte att få det som tidigare kallades för "förtidspension" utan det blir något som kallas för sjukersättning på obestämd tid. För att få sådan krävs av patienten oftast någon form av samarbete med vården och myndigheter. Ett samarbete som kan styras upp med socialtjänsten, om klienten själv är intresserad.
Det gár ju att undra väldigt mycket kring patientens förhållande till sin omvärld där utanför bubblan i lägenheten. Framförallt kontakten med socialtjänst där det väl ändå måste ha fallerat.