Citat:
Ursprungligen postat av
BokMyran
Det är ett faktum att invandrare är överrepresenterade när det gäller försörjningsstöd, men det speglar komplexa socioekonomiska faktorer, inte en enkel orsak-verkan-relation.
Dessutom stämmer det inte riktigt som du säger. Självklart följer socialtjänsten sina riktlinjer, och det är inte berättigat att rikta aggression mot dem. De gör sitt jobb, men för en person med psykisk ohälsa kan det upplevas som att de motarbetar en personligen.
Om socialtjänsten ser att någon inte uppfyller kraven borde de ha flaggat för det tidigare. Samverkan mellan psykiatrin och socialtjänsten borde vara bättre för att fånga upp dessa individer innan situationen blir kritisk.
Byråkratin är frustrerande. Som god man har jag sett hur personer faller mellan stolarna – de som inte klarar av kontakter, remisser och ansökningar själva, som inte vet att de kan ansöka om god man eller vilka rättigheter de har. Trots detta förväntas de kunna skaffa jobb och får avslag på försörjningsstöd.
Kanske har man i RAs fall utgått från att hans familj borde kunna hjälpa eller husera honom. Men om det inte är möjligt – vad är då lösningen? Att neka bistånd leder i praktiken till hemlöshet för dessa människor. Är det verkligen det samhälle vi vill ha? Tycker du att de ska arbeta i sitt tillstånd? Och i så fall, skulle du själv vilja arbeta med dem?
Ja, invandrare är överrepresenterade i försörjningsstöd, men det handlar om socioekonomiska faktorer, inte att systemet är riggat. Socialtjänsten följer lagar, inte subjektiva upplevelser, och om någon med psykisk ohälsa inte klarar kraven är det en fråga för psykiatrin och bättre samverkan, inte ett bevis på att systemet är fel.
Någon påpekade att Richard Andersson hade skattat en hel del pengar, vilket kan ha påverkat beslutet. Om han var så sjuk att han inte kunde arbeta borde han ha fått sjukersättning från början, inte försörjningsstöd. Att han inte fick fortsatt bistånd tyder på att socialtjänsten bedömde att han inte uppfyllde kraven längre.
Vi vet inte hur mycket hans familj försökte hjälpa honom, men han var sin egen individ. Han var inte i ett tillstånd där han behövde konstant omvårdnad, och även om familjen kanske försökte hjälpa så mycket de kunde, hänger allt i slutändan på en själv. Systemet kan inte rädda alla, särskilt inte om individen själv inte tar ansvar för sin situation.
