Di har ett utdrag ur boken, om sonens sista möte med fadern PG. Vet inte om det främst är en beskrivning a demens eller om det är en beskrivning om en rabiat änka.
Citat:
Vad gullig han är, hinner Oscar tänka om sin pappa. Det är en lite ovan tanke och han tar en klunk av kaffet som dukats fram. Men de hinner bara umgås i tjugo minuter, kanske en halvtimme. Sen kommer en föreståndare in i rummet. Mannen säger att Oscar måste gå, omedelbart. Cecilia kan stanna, men Oscar har ingen rätt att vara här.
Enligt Oscar får han veta av den här chefen att det beror på en ”restraining order”, ett besöksförbud, alltså. När han frågar vem det är som utfärdat det, svarar föreståndaren att det är den person som har fullmakt över Pehr. ”Hon kan bestämma vem som får göra besök här”, säger mannen.
// Om och om igen säger de ansvariga för verksamheten att detta är ”a legal issue”. De måste skilja far och barn åt, av juridiska skäl. ”Contact a lawyer”, uppmanar de barnen. Den som har fullmakt i frågor som rör Pehr har beslutat att besöket ska avbrytas och då måste boendet efterleva den viljan, säger de. ”Ja, men det var roligt att se dig pappa”, hör jag Oscar säga mot slutet av filmsekvensen. ”Ja, det var jättetrevligt”, svarar Pehr.
”Hoppas vi ses igen, jag kommer gärna tillbaka imorgon om jag får?” säger Oscar. ”Gör det – absolut!” svarar pappan med eftertryck. ”Då måste Lee godkänna det tydligen”, upplyser Oscar sin far. ”Ja, absolut”, säger han. ”Kan du be henne godkänna det?” frågar Oscar. Pehr tystnar och tittar frågande på sin son. ”Vem är Lee?”
