Citat:
Ursprungligen postat av
Bertil87
Ett brott har naturligtvis inget brott om det inte går att föra i bevis
Sen är det kanske väldigt sannolikt att ett brott har begåtts och att polisen arbetar utifrån den arbetshypotesen men inget är klart förrän det går att leda i bevisning
Därför kan en stöld vara olovligt brukande, olovligt förfogande, egenmäktigt förfarande eller kanske tillomed bara något som blivit borttappat
Det går aldrig att helt klart säga att ett brott har begåtts förrän en dom har vunnit laga kraft
Som jag nämnde häromdagen går det - är praktiskt möjligt - att föröva ett brott utan att dömas för det. Den dolda brottsligheten utgör brott som inte kommer till rättsvårdande myndigheters kännedom:
Om jag medvetet (uppsåtligen) olovligen tar en chokladkaka på Ica i syfte att exempelvis senare äta upp den och lämnar butiken utan att betala, förövar jag till 100 procent brottet ringa stöld oavsett om jag blir ertappad eller inte.
Sedan kan vad som åtalas som stöld bedömas av rätten som olovligt brukande etc. som du är inne på. Men det är en rättslig bedömning/brottsklassificering i sak som rätten gör efter att ha konstaterat vad som bevisat har hänt i form av faktiska omständigheter.
Citat:
Ursprungligen postat av
Allahelgon
Du går in på Elgiganten och "råkar" få med dig en 40" TV, kamerorna låg nere och ingen i personalen såg dig.
Har DU begått ett brott? Du vet hela händelseförloppet och du är mycket väl medveten att du tagit denna TV.
JA, du har begått ett brott.
Blir du åtalad? Troligt vis inte då det inte går att bevisa ATT du begått detta brott. MEN du har ju begått det.
För att kunna dömas krävs ATT du begått ett brott. För att ÅTALAS krävs stark bevisning.
För att åtalas för ett brott krävs att man begått ett brott således så kom ägget före hönan.
Ja, man måste ha betett sig på ett sätt som åtalet grundar sig på, givetvis. Sedan kan man ju förneka brott. Det är där bevisningen fyller sin funktion, eftersom domaren inte var med vid tillfället då händelsen ägde rum: Inför domarens ögon måste åklagaren presentera bevisning.
Citat:
Ursprungligen postat av
Bertil87
I lagens mening har inget brott begåtts förrän det har bevisats i domstol och det gäller alla
I formell, juridisk-teknisk bemärkelse förhåller det sig givetvis så, och då särskilt i fall där den åtalade förnekar brott. Det har med rättsstatliga principer att göra och oskyldighetspresumtionen. Enligt dessa principer gäller också att enbart ett erkännande inte räcker för fällande dom - bevisning som stöder erkännandet måste till.
Men återigen, i den verkliga världen är det fysiskt möjligt att begå ett brott, det vill säga agera så att samtliga rekvisit i ett straffbud är uppfyllda, även om polisen aldrig får tag i en - dold brottslighet.
Citat:
Ursprungligen postat av
Allahelgon
I lagens mening har ett brott begåtts om lagen har brutits.
I domstol bestäms om någon skall åtalas för att det inte finns något tvivel om att det är de som begått brottet.
Jo, men exakt så: Åtal - huvudförhandling - överläggning - dom. Domaren frågar: 1) Vad har åklagaren bevisat? 2) Vad ska jag bedöma det som är bevisat som - vilket brott, om något, är förövat? 3) Fria eller fälla?
Citat:
Ursprungligen postat av
Bertil87
Inte om det inte går att föra i bevis och det sker efter att en dom vunnit laga kraft
Det måste gå att bevisa ATT ett brott har skett, VEM som begått brottet och HUR brottet har begåtts
Fram tills en dom vunnit laga kraft så är det enbart ett misstänkt brott
Hur ett brott har begåtts behöver inte nödvändigtvis bevisas, det räcker
att det har begåtts:
Om jag från hyllan plockar den där chokladkakan jag nämnde ovan med hjälp av min apa som sitter på min axel eller om jag plockar den med min egen hand eller om jag är så flink att jag kniper den mellan fötterna och bollar upp den så att den landar på hjässan och jag därefter lämnar butiken, räcker det att bevisa
att ett tagande har skett, inte på vilket av dessa tre sätt tagandet skedde.
Den olovliga besittningsrubbningen (tagandet) sker strikt juridiskt när jag utan att betala lämnar butiken med chokladkakan under min kontroll.
Hur jag har lämnat butiken behöver inte heller bevisas utan det räcker att bevisa
att jag har lämnat butiken - då är tagandet bevisat.
Kravet på bevisning finns där, återigen, för att domaren inte var med när det hände. Det handlar om rättssäkerhet. Mot någons förnekande måste åklagaren bevisa den åtalade gärningen och det i sin tur beror på att staten står i begrepp att (eventuellt) ingripa i den enskildes frihet genom att utdöma påföljd.
Detta är vad som gäller i förtalsmålet mot Sara Nilsson - hon förnekar ju brott. Ingen är juridiskt skyldig innan domen har fallit - i lagens ögon. Det hindrar emellertid inte att människor redan nu menar sig ha tillräckligt på fötterna för att våga påstå att Sara har begått grovt förtal. Det rör sig om en prognos och en normativ analys av innebörd att hon bör fällas till ansvar utifrån vad som hittills är känt i målet.
