Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Angående påstådd homosexualitet

En av alla snaskiga vinklar som media redovisade när fallet var aktuellt på 80-talet var uppgifterna om att läkarna hade haft sex med varandra. Tydligen i samband med styckningen av da Costa. De frågades även ut av Polisen om de hade sådan dragning men läkarna visade sig vara tråkigt heterosexuella män utan sådana böjelser. När fotohandlaren Arne Schröder sent omsider hörde av sig till Polisen hade han tydligen snappat upp medias uppgifter och därför blev passande nog blev den mystiske kunden just "homosexuell". Vilket antagligen var det Polisen ville höra.

Men vad är ursprunget till att två heterosexuella män misstänktes vara homo? (vi behöver inte lägga någon värdering i frågan) Jag tror att det har sitt ursprung i Kristina Allgén och hennes kampanj mot sin make Thomas för påstådd incest samt följande vårdnadstvist. Kristina Allgén är som vi vet en person med en slags skräck för sex p.g.a. sin frikyrkliga uppväxt. Och homosex var förstås något mycket värre i Kristina Allgéns tankevärld, vilket hon i sin avsky för Thomas gjorde till ett vapen mot honom. Gud vet vad hon har spridit för rykten, och vad hon sagt till poliser och andra som ville lyssna. Sedan skall vi ju komma ihåg att detta var för fyrtio år sedan och att kalla någon homo eller bög på den tiden sågs som en grov förolämpning. Inte alls som idag alltså, där den som är gay inte behöver dölja det eller skämmas.

Det slog mig att i och med Rubens vittnesmål blev bildinlämningen specificerad till en bestämd dag, eller åtminstone ett snävt intervall av dagar. Då är frågan om Thomas förehavande är utredda för den dagen/dagarna? Hans rent praktiska möjligheter att ha lämnat in bilderna bör kunna variera från fullt möjliga via svårligen till helt omöjligt, då det i sistnämnda fallet skulle ge ett säkert alibi.

Ett alibi där kunde rent av vara en ny omständighet.

Frågan är inte ställd till mig, men egentligen borde väl detta vittnesmål nedan från 2007 räcka för att kunna konstatera att TA och TH inte kan ha styckat CdC på pingsthelgen 9-11/6.
Det blir ju omöjligt eftersom hon levde efteråt, enligt uppgifter från polisen bedömt som mycket trovärdiga vittnet och Catrines mångårige vän ”Bengt” som träffade henne den 15/6.

Vad hände med det här vittnesmålet? Varför har det inte framhållits tydligare?
”Bengt” var från Luleå och i 60-års åldern när intervjun nedan gjordes.

Publicerat i NSD, Norrländska Socialdemokraten 2007-07-02

”Goda vänner

Bengt redogör för vad som kan vara den sista observationen Catrine da Costa i livet. Han berättar att han och Catrine var goda vänner och att de hade känt varandra i flera år.

- Jag försökte hjälpa Catrine att sluta med sitt missbruk. Hon var en fin och bra tjej. Jag minns att hon kämpade mycket för att få vårdnaden om sina barn.
Bengt säger att han blev kontaktad av polisen för ett tag sedan och ombedd att skriva ner sina redogörelser.

Struligt

- Jag hade markerat i min kalender det året när jag var iväg på affärsresor och kan därför hänga upp minnet på det. Sista gången jag träffade Catrin var den 15 juni.
Hon var då i sällskap med en svensk man i medelåldern med mörkt halvlångt hår. Han gjorde ett stressat intryck. Catrin sa att hon ”hade det struligt här i byn” men att hon skulle åka härifrån.

Bengt har på senare år läst mycket om olika rättsfall och uppmärksammat att tiden för Catrine försvinnande varit omdiskuterad. Han har då förstått att han är det sista vittnet.

- Det är inte bara kalendern som jag har som minnesstöd utan jag vet också att en av mina stora idoler Edwin Ahlqvist , dog samma dag som jag såg Catrine sista gången.

Vad fick du för intryck av Catrine den här dagen?
Hon var sliten men propert klädd. Svarta jeans hade hon vad jag kan minnas. Catrine sällskap var väldigt stressad och jag märkte även att han var drogpåverkad så samtalet avslutades ganska snabbt.

Var träffades ni?
-På Gamla Brogatan i Stockholm vid 19-tiden på fredagskvällen.

Du är helt säker på att det var Catrine?
-Ja det är jag. Jag kände Catrine mycket väl och vi var mycket goda vänner.

Trovärdig

NSD har pratat med den före detta polisman som Bengt refererar till i sin redogörelse.
-Jag anser att Bengt är mycket trovärdig. Jag har haft möjlighet att testa hans historier genom under åren och jag har aldrig kunnat beslå honom med en lögn. Jag vet att han kände Catrine da Costa. Bengt har alltid ställt upp för människor som haft det svårt, men han har varit alltför godtrogen ibland.

Hur länge har du känt Bengt
- Vi har känt varandra i 30 år.

Fotnot Bengt vill vara anonym och heter i själva verket någonting annat”.

https://www.dropbox.com/scl/fi/cguntv8bngo5iqqjvgl44/dacosta.zip?dl=0&e=4&file_subpath=%2FBox+37_(lämna s+ut+50+sid).pdf&rlkey=u41ganzqvzocqke0qi7k685ul&s t=k2mi9g0i

Tack för påminnelsen om det vittnesmålet. Hon levde sannolikt den 15:e ja. Undrar om ”Bengt” fortfarande är i livet.

Ja ju mer man läser så ju mindre förvånad blir man. Men jag har nog inte fattat riktigt att de svaga vittnesmålen åklagaren lutar sig mot så totalt saknar stärkande bevis för vittnesmålen.

Ta kvinnan med hunden. Att hon inte ens pekat ut männen i en vittneskonfrontation? Hennes utpekande i rättssalen har ju inget som helst bevisvärde! Hon har sett två män gå in i en byggnad. Det är ju inget bevis som pekar på nånting!

Eller fotohandlarparet då. Om det nu fanns en annan anställd som de påstår sett bilderna. Då borde ju denna person kunna identifieras. Om det på detta stadium finns så lite kött i deras utsagoor att de inte ens kunde det, borde det underkänts helt.

Ja. Jag "predikar för kören" nu. Men jag kanske inte fattat riktigt förrän nu att de svaga "bevisen" var SÅ svaga.

Det är precis det här som slår en ju mer man läser om fallet.

Det är ju inget hållbart, inget fundament som stödjer anklagelserna. Lite ”såg-nog” och ”minns-kanske” svammel från en handfull personer, en demonisk och en väldigt grön expert som båda intygar förekomst av obefintliga fynd och ett barns icke-existerande berättelse, samt en buktalerska som tolkar och ljuger om vad dockan/barnet skulle sagt.

Det borde inte ens varit möjligt att åtala och gå till rättegång på dessa ”bevis”.

Snacka om att lynchmobben drev Helin & co framför sig. Liksom Tingsrätten och Kammarrätten som inte heller vågade stå emot.

Detta justitiemord hänger som ett grått moln av skam över rättsväsendet och indirekt över oss alla idag.
Nästa gång kan det vara du eller jag som har duperande fiender med en agenda, makt och medialt kontaktnät. Då kan vi bara hoppas att rättsstaten lärt sig och klarar att stå emot.

Det är naturligtvis ett helt bisarrt beteende som målas upp.

Om man vill föreställa sig att en gärningsman lämnade in komprometterande foton på det sätt som påstås i fotohandlarparets vittnesmål måste man ta i beaktande att denna gärningsman inte kunde veta om fotohandlarparet skulle slå larm.

Ett inte helt osannolikt agerande vore ju att kontakta polisen, oavsett tal om hemliga projekt, vilket skulle kunna leda till att gärningsmannen i värsta fall hade fått förklara sig för ordningsmakten när han kom tillbaka för att hämta sina foton.

Det är ju inte ens fråga om ett riskfyllt beteende, det skulle vara dumdristigt på gränsen till att be om att åka fast.

Om du laborerar med en hypotes om att fotohandlarparets berättelse är trovärdig och inte en mer eller mindre medveten efterkonstruktion vore det intressant att få ta del av rimliga förklaringar till varför de inte hörde av sig till polisen tidigare.

Ifall fotohandlarparets berättelse i det stora hela stämde och en man som uppgav att han bland annat var obducent lämnade in skrämmande foton av en styckad kropp, varför kontaktade då då inte polisen vid något av följande tillfällen:

1. Omedelbart då de upptäckte vad bilderna föreställde.
2. När pressen rapporterade om att en styckad kropp upphittats inte allt för långt från fotobutiken.
3. När det stod på löpet att just en obducent var misstänkt för styckmord.

Vid samtliga av dessa skeenden hade det naturliga agerandet varit att slå larm. Att fotohandlarparet trots detta lät bli är talande för deras trovärdighet.

Och att de:
Beskriver sin upplevelse på ett uppenbart påhittat sätt. Det finns ingen orsak varför någon skulle reagera så på de påstådda bilderna. Som de enligt egen uppgift trodde kom från ett sjukhus.
Att de inte kunnat presentera det stackars panikslagna biträdet.
Varför de pekat ut två olika personer som inte alls liknat varandra. Att sedan försöka rädda det hela med att den ena skulle funnits på bilderna hjälper inte mycket.
Och som förklarats mer än en gång. Plockar man bort mammans och Rajs fantasier blir frågan om trovärdighet död från början.

Ja, det är ju så självklart. Lägger man dessutom ihop 1+2+3 så blir det ju ännu mer självklart. MEN det skulle alltså inte vara för än de fick klart för sig att det hade fotograferats vid styckningen som de reagerade. Men det var ju just det de säger sig ha sett från första början - fotografier på en "nedmonterad" kropp. Vad ska man säga - kommer inte på något annat än
Som du är inne på - om inte annat när ´Obducent´ kommer ut i tidningarna borde det kanske gått upp ett ljus, men inte då!!

Det är ett viktigt vittnesmål som placerar CdC i tid och rum veckan efter pingsten.

”Bengt” lämnar även detaljerad beskrivning av både CdC och hennes drogpåverkade manliga sällskap

Tyvärr är ”Bengt” avliden den länge som så många andra i denna historia.

Sen jag läste gypsy killens brev till åkl undrar jag vilken dag och datum han såg CdC sista gången vid den fula bruna plåtbåten. Är det samma helg månne.

Det datumet redovisas tyvärr inte heller i fupen.

Den latenta homofobin som genomsyrar mediebilden av de bägge läkarna är intressant och ofta nonchalerad.

Återkommande i de så kallade intellektuellas offentliga psykoanalyser av Härm och Allgén - vilka publicerades utan någon etisk diskussion på kultursidor och i bokform - är nämligen en upptagenhet av de bägge läkarnas timida sätt och fysiska företräden.

Att de var relativt korta och smärta kommenterades ofta hånfullt och betraktades som ett indicium i sig. Läkarna var helt enkelt inte tillräckligt manliga, vilket fick epigoner som Per Svensson att på klassiskt mobbningsmanér spekulera i deras eventuella brist på popularitet i skolan.

Det krävdes dock en Borgnäs för att misstänkliggöra Härm på grund av att han enligt uppgift gillade att städa...

Man kan också notera synsättet på sexuella läggningar som gör sig gällande. Om man skulle tro åtalet skulle de bägge läkarna haft följande preferenser:
• heterosexuell sexualsadism riktat mot en vuxen kvinna;
• pedofili, i TA:s fall i form av incest;
• homosexualitet;
• nekrofili;
• kannibalism, medelst anrättning på grill;
• exhibitionism, då TA vill exponera styckningsbilder för ovetande fotohandlarpar.
Att en och samma person skulle hysa alla dessa disparata läggningar är milt sagt ovanligt.