Jag tänkte börja med att skriva att nu har det gått för långt, men vid närmare eftertanke - det har gått för långt för länge sedan.
Och nu sitter alla och förfasas över att det ser ut som det gör i skolorna. Tro fan det när politiker, pk-fanatiker och förstå-sig-påare har tagit bort alla former av verktyg för att bibehålla en rimlig uppförandenivå i skolorna.
Lärarna VÅGAR inte göra något / säga till ordentligt - för då är det DOM som får reprimander.
Dagens ung(jävl)ar får ju bete sig precis hur som helst. Mobil under lektionstid, keps inne, tilltala lärarna med okvädesord och dom har NOLL respekt för de som ska sätta gränser för vad som är tillåtet under skoltid.
Troligen kommer de styrande (oavsett "block") inte att fatta nu heller och man undrar vad som ska till för att hissen ska gå ända upp.
EN lärare på 35-40 elever. En lärare som dessutom inte får säga till när någon gör något som inte hör hemma i skolan.
Barn som har diagnoser blandas med barn som inte behöver något extra stöd. Och när diagnosbarnen ställer till med något så är det inte deras fel ! Nej, faktiskt inte - det är föräldrarnas, tillsammans med, skolans ansvar att se till barnen får det stöd som behövs.
Jag har själv en dotter med diagnos, ni anar inte vilken byråkrati och hur många timmar / dagar / veckor / månader man får kämpa för att stödet ska sättas in i tid. Vi lyckades tack och lov, men hur många där ute är det som inte orkar ?
Diagnoser eller inte. Det finns INGET barn som inte mår bra av en tydlig gränsdragning - oavsett vad det gäller.
Och går man över gränsen så MÅSTE det bli konsekvenser. Vad konsekvenserna ska bestå av beror på situationen.
I detta fallet så ska ungen ut ur klassen / skolan omedelbart och det sociala nätverket och föräldrarna är självklart ansvariga. Föräldrar idag tror att det är skolan som ska uppfostra deras ungar ?!?! Troligen för att man inte själv kan eller vågar sätta egna gränser / konsekvenser. Och så blir dom förvånade när ungen går längre och längre över gränsen. Barn kommer ALLTID att testa var gränserna går och är det så att föräldrarna inte lär dom det, ja då är det motorvägsfart mot katastrof.
Barn idag tror jag får en chock när dom kommer ut i arbetslivet. "VA ? Ställer ni krav ? På MIG ?" och så ringer dom till morsan och tjuter för att chefen kräver en insats på jobbet.
Nä fy fan säger jag. Jag har kanske 20-25 år kvar på denna jord, och med den samhällsutveckling som varit de senaste 10-15 åren så är jag jävligt tacksam över att jag inte har fler år kvar för om ingenting görs (vem vet, det kanske redan är för sent?) så är vi på väg mot ett samhälle som jag inte vill vara en del av.
Tack alla politiker och alla PK nötter - ni har förstört detta land så till den grad att ni borde ta mig fan ställas inför riksrätt.
Och nu sitter alla och förfasas över att det ser ut som det gör i skolorna. Tro fan det när politiker, pk-fanatiker och förstå-sig-påare har tagit bort alla former av verktyg för att bibehålla en rimlig uppförandenivå i skolorna.
Lärarna VÅGAR inte göra något / säga till ordentligt - för då är det DOM som får reprimander.
Dagens ung(jävl)ar får ju bete sig precis hur som helst. Mobil under lektionstid, keps inne, tilltala lärarna med okvädesord och dom har NOLL respekt för de som ska sätta gränser för vad som är tillåtet under skoltid.
Troligen kommer de styrande (oavsett "block") inte att fatta nu heller och man undrar vad som ska till för att hissen ska gå ända upp.
EN lärare på 35-40 elever. En lärare som dessutom inte får säga till när någon gör något som inte hör hemma i skolan.
Barn som har diagnoser blandas med barn som inte behöver något extra stöd. Och när diagnosbarnen ställer till med något så är det inte deras fel ! Nej, faktiskt inte - det är föräldrarnas, tillsammans med, skolans ansvar att se till barnen får det stöd som behövs.
Jag har själv en dotter med diagnos, ni anar inte vilken byråkrati och hur många timmar / dagar / veckor / månader man får kämpa för att stödet ska sättas in i tid. Vi lyckades tack och lov, men hur många där ute är det som inte orkar ?
Diagnoser eller inte. Det finns INGET barn som inte mår bra av en tydlig gränsdragning - oavsett vad det gäller.
Och går man över gränsen så MÅSTE det bli konsekvenser. Vad konsekvenserna ska bestå av beror på situationen.
I detta fallet så ska ungen ut ur klassen / skolan omedelbart och det sociala nätverket och föräldrarna är självklart ansvariga. Föräldrar idag tror att det är skolan som ska uppfostra deras ungar ?!?! Troligen för att man inte själv kan eller vågar sätta egna gränser / konsekvenser. Och så blir dom förvånade när ungen går längre och längre över gränsen. Barn kommer ALLTID att testa var gränserna går och är det så att föräldrarna inte lär dom det, ja då är det motorvägsfart mot katastrof.
Barn idag tror jag får en chock när dom kommer ut i arbetslivet. "VA ? Ställer ni krav ? På MIG ?" och så ringer dom till morsan och tjuter för att chefen kräver en insats på jobbet.
Nä fy fan säger jag. Jag har kanske 20-25 år kvar på denna jord, och med den samhällsutveckling som varit de senaste 10-15 åren så är jag jävligt tacksam över att jag inte har fler år kvar för om ingenting görs (vem vet, det kanske redan är för sent?) så är vi på väg mot ett samhälle som jag inte vill vara en del av.
Tack alla politiker och alla PK nötter - ni har förstört detta land så till den grad att ni borde ta mig fan ställas inför riksrätt.
