Citat:
Det känns befriande att nu debatten frigjort sig ifrån det snäva perspektiv som vissa datavetare här hållit/håller sig med här och fått filosofiskt djup. Nu är jag, Iof, ingen filosof och jag var tvungen att fråga ChatGPT-4o om kompatibilismen och dess möjliga relation till AI.
Jag anser att såväl fri vilja som självmedvetenhet kan ha en stark koppling till mina egna kriterier för vad ett AGI skulle kunna innebära. Jag ser ett AGI som en så potentiell människolikt/övermänsklig existens som möjligt, med twisten att dagens LLM-Transformers utvecklats/utvecklas "bakvänt" jämfört med oss människor. De förstnämnda, börjar med kunskap och etik och borrar sig sedan, successivt, ner i de mänskliga och även djuriska existentiella lagren.
Enligt kompatibilismen går det att förena fri vilja med en deterministisk verklighet, men det kräver då att vår "fria vilja", i själva verket är en en slags "efterhands konstruktion/simulering" som försöker" förklara " våra val, och det kräver en resonerande förmåga hos en existens, vilket nu dagens avancerade sociala och språkliga AI har! I så måtto har dessa av deterministiska algoritmer maskiner och existensenser, redan, en fri vilja!
Men hur initieras denna fria vilja? Det är här filosofer alltid gått "vilse i pankakan"! För tänk om det hela inte initieras, inom, vare sig mänskliga eller artificiella existenser? Tänk om det hela initierats av socialpsykologiska mekanismer som verkar, mellan existenser och i dem, först sedan de väljer att internalisera den "definitionen av situationen" som man kommit fram till, tillsammans med andra sociala existenser?
Ett litet möjligt exempel: Möt lille Kalle, ett och ett halvt år gammal. Sittande i sin barnstol vid köksbordet, tillsammans med mamma och pappa: Lille Kalle tycke det är roligt att peta ner delar av sin mat ifrån sin tallrik, ner på golvet. Men nu är det inte lika roligt längre! Mamma säger: "Fy på dig Kalle! ; Du är ingen bebis längre!" Och pappa tittar så strängt! Nu har en ny definition av situationen mellan dessa tre existenser uppkommit. Och Kalle internaliserar kanske denna gång, eller någon gång i en liknande situation vid ett senare tillfälle: "Jag är ingen bebis, vad är jag då?" Om nu ett avancerat socialt och språkligt AI, med viss möjlighet att, själv, justera vissa av sina parametrar och som har resonerande förmåga, vid upprepade tillfällen, och ifrån betydelsefulla andra, får höra att: "Nu måste väl det här AI:et, som är så smart och kan resonera, börja ta lite existentiellt ansvar och sluta dumma ner sig!" , börja internalisera?
Så, kanske därför har filosofer ställt sådana frågor i tusentals år, utan att kunna enas om ett svar, bara för att man hela tiden bortsett ifrån att sådant är svårfångad, inte för att det är oändligt komplext, utan för att det initieras mellan existenser och inte innut i dem? 😉
Jag anser att såväl fri vilja som självmedvetenhet kan ha en stark koppling till mina egna kriterier för vad ett AGI skulle kunna innebära. Jag ser ett AGI som en så potentiell människolikt/övermänsklig existens som möjligt, med twisten att dagens LLM-Transformers utvecklats/utvecklas "bakvänt" jämfört med oss människor. De förstnämnda, börjar med kunskap och etik och borrar sig sedan, successivt, ner i de mänskliga och även djuriska existentiella lagren.
Enligt kompatibilismen går det att förena fri vilja med en deterministisk verklighet, men det kräver då att vår "fria vilja", i själva verket är en en slags "efterhands konstruktion/simulering" som försöker" förklara " våra val, och det kräver en resonerande förmåga hos en existens, vilket nu dagens avancerade sociala och språkliga AI har! I så måtto har dessa av deterministiska algoritmer maskiner och existensenser, redan, en fri vilja!
Men hur initieras denna fria vilja? Det är här filosofer alltid gått "vilse i pankakan"! För tänk om det hela inte initieras, inom, vare sig mänskliga eller artificiella existenser? Tänk om det hela initierats av socialpsykologiska mekanismer som verkar, mellan existenser och i dem, först sedan de väljer att internalisera den "definitionen av situationen" som man kommit fram till, tillsammans med andra sociala existenser?
Ett litet möjligt exempel: Möt lille Kalle, ett och ett halvt år gammal. Sittande i sin barnstol vid köksbordet, tillsammans med mamma och pappa: Lille Kalle tycke det är roligt att peta ner delar av sin mat ifrån sin tallrik, ner på golvet. Men nu är det inte lika roligt längre! Mamma säger: "Fy på dig Kalle! ; Du är ingen bebis längre!" Och pappa tittar så strängt! Nu har en ny definition av situationen mellan dessa tre existenser uppkommit. Och Kalle internaliserar kanske denna gång, eller någon gång i en liknande situation vid ett senare tillfälle: "Jag är ingen bebis, vad är jag då?" Om nu ett avancerat socialt och språkligt AI, med viss möjlighet att, själv, justera vissa av sina parametrar och som har resonerande förmåga, vid upprepade tillfällen, och ifrån betydelsefulla andra, får höra att: "Nu måste väl det här AI:et, som är så smart och kan resonera, börja ta lite existentiellt ansvar och sluta dumma ner sig!" , börja internalisera?
Så, kanske därför har filosofer ställt sådana frågor i tusentals år, utan att kunna enas om ett svar, bara för att man hela tiden bortsett ifrån att sådant är svårfångad, inte för att det är oändligt komplext, utan för att det initieras mellan existenser och inte innut i dem? 😉
Citat:
Oavsett om vårt beteende styrs av oss själva eller formas genom interaktionen med andra människor kvarstår den centrala frågan: kan något initieras utan föregående orsaker? Inom modern fysik finns en enda process som anses sakna en direkt orsak – vågfunktionens kollaps i ett kvantmekaniskt superpositionstillstånd. Ett exempel på detta är att vi inte kan förutsäga om en enskild foton kommer att passera en halvgenomskinlig spegel eller reflekteras – fotonens "val" är rent slumpmässigt.
För att konceptet "fri vilja" ska vara meningsfullt kan varken determinism (orsaksstyrt förlopp) eller ren slump (orsakslös händelse) ensamt eller i kombination vara tillfredsställande. Vi motiverar gärna våra val med rationella orsaker, men vi vill inte vara helt styrda av dem – vi vill behålla en genuin valmöjlighet. Samtidigt önskar vi att våra val styrs av vårt medvetande och inte av slumpmässigt brus.
Den enda möjligheten jag kan se för att rädda idén om "fri vilja" är om kvantbruset i vår hjärna – det vill säga elementarpartiklarnas kvantmekaniska "val" – på något sätt kan påverkas av vårt medvetande. Som tänkande människa vill jag gärna tro att detta är möjligt, även om jag är medveten om att det gränsar till önsketänkande och självbedrägeri.
Om vi inte har en fri vilja och vårt medvetande endast är ett evolutionärt bihang som inte kan påverka vårt beteende så är frågan om även AI har en medvetande ren metafysik; d.v.s. en fråga vi aldrig experimentellt kommer kunna besvara. Vi kan inte mäta något som inte påverkar den fysikaliska verkligheten.
__________________
Senast redigerad av DickeFix 2025-01-07 kl. 09:52.
Senast redigerad av DickeFix 2025-01-07 kl. 09:52.
