En sedvanligt tendentiös, misstolkande och vilseledande artikel från samnytt, en av Sveriges allra sämsta nya ”nyhetskanaler” som säkerligen delvis drivs med hjälp av rysk finansiering.
Det är inget nytt att Sverige gör en beskrivning av omvärlden, möjliga hot och vilka krav dessa ställer på landets totalförsvar. Nytt (relativt) är att Ryssland fortsätter att visa sig alltmer aggressivt, och att de tillsammans med andra anti-demokratiska regimer (Kina, Iran, Nordkorea) agerar mycket öppnare i den hybridkrigföring de för. Att denna utveckling utgör ett stort hot mot Sverige och övriga Östersjönationer är knappast raketforskning. Inte heller att den värld vi lever i, som är alltmer beroende av att länder kopplar ihop sig med ledningar och kablar på internationellt vatten, skapar nya möjligheter för fientliga aktioner som är mycket svårare att förhindra och ofreda.
Även om risken för ryska angrepp har ökat kraftigt det senaste decenniet så är det fortfarande knappast sannolikt att Ryssland skulle anfalla Sverige, speciellt efter Natointrädet. Det är inte sannolikt, men heller inte otroligt. Men det är en absolut sanning att Ryssland är det enda land i Sveriges närområde som är territoriellt aggressivt och dessutom har både viljan och den militära förmågan att kontinuerligt genomföra fientliga handlingar.
Det är regeringens ansvar att förbereda Sverige på en möjlig militär konflikt, och rapporter som denna är en viktig del av den förberedelsen. Här beskrivs potentiella angripare (helt självklart endast Ryssland), möjliga angreppspunkter (geografiska, individuella och infrastrukturella), och möjliga scenarion för hur angreppen skulle kunna gå till. Det är en blek läsning, men syftet är gott: Att visa att Sverige är medvetet om den enorma omfattning som ett ryskt anfall mot Sverige skulle kunna få, och att visa att Sverige inte underskattar det lidande som skulle följa på ett anfall.
Att inte planera för krig när en militär stormakt som Ryssland gång på gång agerar hotfullt i närområdet och på andra platser (Ukraina mfl) helt öppet visar sitt förakt för både internationell rätt och mänskliga rättigheter är förstås helt otänkbart. Sverige måste vara förberett på att Ukrainakriget expanderar, och vi måste vara beredda på att Ryssland försöker ta andra landområden som de anser att de behöver. Dessa kanske inte ens är i Sverige, men ytterligare ryska aggressioner i Europa påverkar även Sverige.
Alla borde läsa den här rapporten, den är trots allt bara på runt 300 sidor. Alla ”fredsivrare” som vill ge Ryssland allt de pekar på à la Hitlers anschluss borde fundera över vad som hände sedan, och mer än gärna flytta till Ryssland om de hellre vill bo där. Vi som anser att Sveriges demokratiska värden ska försvaras kommer stanna kvar och göra vad vi kan, om kriget kommer. De ”fredsivrare” som under diverse extremt naiva förevändningar omedelbart skulle ge bort sin mormor om någon starkare än de själva krävde det, har jag inte mycket till övers för. Ingen vill ha krig, men det är dessa opålitliga syltryggar som gör världen riktigt farlig.
Det är inget nytt att Sverige gör en beskrivning av omvärlden, möjliga hot och vilka krav dessa ställer på landets totalförsvar. Nytt (relativt) är att Ryssland fortsätter att visa sig alltmer aggressivt, och att de tillsammans med andra anti-demokratiska regimer (Kina, Iran, Nordkorea) agerar mycket öppnare i den hybridkrigföring de för. Att denna utveckling utgör ett stort hot mot Sverige och övriga Östersjönationer är knappast raketforskning. Inte heller att den värld vi lever i, som är alltmer beroende av att länder kopplar ihop sig med ledningar och kablar på internationellt vatten, skapar nya möjligheter för fientliga aktioner som är mycket svårare att förhindra och ofreda.
Även om risken för ryska angrepp har ökat kraftigt det senaste decenniet så är det fortfarande knappast sannolikt att Ryssland skulle anfalla Sverige, speciellt efter Natointrädet. Det är inte sannolikt, men heller inte otroligt. Men det är en absolut sanning att Ryssland är det enda land i Sveriges närområde som är territoriellt aggressivt och dessutom har både viljan och den militära förmågan att kontinuerligt genomföra fientliga handlingar.
Det är regeringens ansvar att förbereda Sverige på en möjlig militär konflikt, och rapporter som denna är en viktig del av den förberedelsen. Här beskrivs potentiella angripare (helt självklart endast Ryssland), möjliga angreppspunkter (geografiska, individuella och infrastrukturella), och möjliga scenarion för hur angreppen skulle kunna gå till. Det är en blek läsning, men syftet är gott: Att visa att Sverige är medvetet om den enorma omfattning som ett ryskt anfall mot Sverige skulle kunna få, och att visa att Sverige inte underskattar det lidande som skulle följa på ett anfall.
Att inte planera för krig när en militär stormakt som Ryssland gång på gång agerar hotfullt i närområdet och på andra platser (Ukraina mfl) helt öppet visar sitt förakt för både internationell rätt och mänskliga rättigheter är förstås helt otänkbart. Sverige måste vara förberett på att Ukrainakriget expanderar, och vi måste vara beredda på att Ryssland försöker ta andra landområden som de anser att de behöver. Dessa kanske inte ens är i Sverige, men ytterligare ryska aggressioner i Europa påverkar även Sverige.
Alla borde läsa den här rapporten, den är trots allt bara på runt 300 sidor. Alla ”fredsivrare” som vill ge Ryssland allt de pekar på à la Hitlers anschluss borde fundera över vad som hände sedan, och mer än gärna flytta till Ryssland om de hellre vill bo där. Vi som anser att Sveriges demokratiska värden ska försvaras kommer stanna kvar och göra vad vi kan, om kriget kommer. De ”fredsivrare” som under diverse extremt naiva förevändningar omedelbart skulle ge bort sin mormor om någon starkare än de själva krävde det, har jag inte mycket till övers för. Ingen vill ha krig, men det är dessa opålitliga syltryggar som gör världen riktigt farlig.
