Romska författaren Katarina Taikon vårdad 13 år trots hjärndöd. Motiverat?

Jo, det finns väl en tråd om just det ämnet men håller med dig till 100%.

Ja men jag har åsikten att man inte ska vårda moribunda patienter som inte har någon livskvalitet.

Det görs ju inte av omsorg om patienten utan snarare av omsorg om omgivningen.

(Jag är själv ganska hjärtsjuk och har nog inte långt kvar. Jag är inte rädd för att dö utan det som gör mig rädd är ett långt livslidande utan egentligt liv, exempelvis efter en liknande hjärnskada som Katarinas.)

Absolut - men det är ju två olika saker.

Ja det har du nog rätt i.

Jag håller med. Det är väldigt viktigt att lagändra i den här frågan och göra det möjligt för släkten, vännerna och kanske till och med staten att kunna gå in stänga av livsuppehållande system ifall personen skulle vara bortom all räddning. Låt oss säga att någon är hjärndöd efter en olycka som Michael Schumacher. Där ska man kunna gå in och slå av strömbrytaren. Kanske till och med mot familjens önskan. Eller om människor kanske lever på ett icke människovärdigt vis. Eller om människor kanske hyser åsikter som inte är förenliga med människovärdets upprätthållande. Då ska staten kunna gripa in och exempelvis plocka bort livsuppehållande medicinering, exempelvis blodtrycksmedicin eller hjärtmedicin och på det sättet avsluta lidandet för den sjuke.

För det här är ju inte alls en totalitär slippery slope som kommer att utnyttjas maximalt om behov uppstår, så jag förstår helt hur du menar.

Vad ska man vara för nationalitet ifall man är orolig om man är hjärndöd? Vilken är bäst att vara? Jag är rädd att jag är det nu ..

Det är bara din dödsångest som får dig att ironisera på det sättet.

Du ser alltså inte några problem med att låta exempelvis staten bestämma när du levat färdigt?

'Råkade dra ut proppen när de städades'. välinvesterade stålar från början.

Precis, en ganska rimlig förklaring.

Var får du "staten" ifrån?

Vem skulle annars gå in och stänga av om familjen säger nej? Thomas Ravelli?