Citat:
Ok, vänner. Nu har jag fått svar från en Advokat jag känner om vad som gäller i EU rörande utlämningar så har vi det utrett.
Han säger så här: det är inte så enkelt.
Varje fall prövas individuellt, och proportionalitet samt individens rättigheter spelar en viktig roll i beslutet.
I praktiken kan alltså ett EU-land vägra att överlämna en medborgare om brottet inte uppfyller kraven på dubbel straffbarhet eller anses oproportionerligt. Ett medlemsland kan också neka överlämning om det finns risk för att individens grundläggande rättigheter kränks. Detta inkluderar rätten till en rättvis rättegång eller risken för oproportionerligt straff.
Dock har länderna en skyldighet att överlämna den eftersökta personen för allvarliga brott, förutsatt att minimistraffet i det begärande landet är minst 3 år.
Han säger att användningen av EAW för mindre allvarliga brott har varit kontroversiell. Vissa medlemsstater har uttryckt oro över att EAW används för bagatellartade förseelser, vilket kan leda till oproportionerliga åtgärder. Det har föreslagits att EAW bör tillämpas med större återhållsamhet och att alternativa rättsliga samarbeten bör övervägas för mindre allvarliga brott.
Så, det är inte glasklart. Det bedöms från fall till fall men har det inte 3 år i straffskalan i bägge länderna blir det i regel nekat pga. att det kräver för mycket resurser.
All righty varsågoda, nu vet vi. Skall bli intressant att följa dansmannen från Irland och se hur det utvecklar sig.
Han säger så här: det är inte så enkelt.
Varje fall prövas individuellt, och proportionalitet samt individens rättigheter spelar en viktig roll i beslutet.
I praktiken kan alltså ett EU-land vägra att överlämna en medborgare om brottet inte uppfyller kraven på dubbel straffbarhet eller anses oproportionerligt. Ett medlemsland kan också neka överlämning om det finns risk för att individens grundläggande rättigheter kränks. Detta inkluderar rätten till en rättvis rättegång eller risken för oproportionerligt straff.
Dock har länderna en skyldighet att överlämna den eftersökta personen för allvarliga brott, förutsatt att minimistraffet i det begärande landet är minst 3 år.
Han säger att användningen av EAW för mindre allvarliga brott har varit kontroversiell. Vissa medlemsstater har uttryckt oro över att EAW används för bagatellartade förseelser, vilket kan leda till oproportionerliga åtgärder. Det har föreslagits att EAW bör tillämpas med större återhållsamhet och att alternativa rättsliga samarbeten bör övervägas för mindre allvarliga brott.
Så, det är inte glasklart. Det bedöms från fall till fall men har det inte 3 år i straffskalan i bägge länderna blir det i regel nekat pga. att det kräver för mycket resurser.
All righty varsågoda, nu vet vi. Skall bli intressant att följa dansmannen från Irland och se hur det utvecklar sig.
Advokater är som regel mycket väl insatta i skillnaden mellan de facto juridiken och de debatter som omger den. Här verkar det hela blandas ihop till ett sammelsurium.
Det är också anmärkningsvärt att någon som utges för att vara professionellt sakkunnig, inte ens känner till något så grundläggande som kravet på straffbarhet, det är ett år som gäller. Tre år gäller vissa särskilda brott som anses så allvarliga att kravet på dubbel straffbarhet inte behöver vara uppfyllt. Detta kände tydligen "Advokaten" inte till.
Ur EU's råds rambeslut om EAW (2002/584/JHA) Den som verkligen vill veta hur det förhåller sig, läser lämpligen detta.
Citat:
Tillämpningsområde för en europeisk arresteringsorder
1.
En europeisk arresteringsorder får utfärdas för gärningar som enligt
den utfärdande medlemsstatens lagstiftning kan leda till fängelse
eller annan frihetsberövande åtgärd i tolv månader eller mer. Detsamma
gäller om ett straff eller en annan frihetsberövande åtgärd i minst fyra
månader har dömts ut.
1.
En europeisk arresteringsorder får utfärdas för gärningar som enligt
den utfärdande medlemsstatens lagstiftning kan leda till fängelse
eller annan frihetsberövande åtgärd i tolv månader eller mer. Detsamma
gäller om ett straff eller en annan frihetsberövande åtgärd i minst fyra
månader har dömts ut.
Gällande proportionalitetsprincipen så kan man läsa lite om den här. Där tas bland annat upp som exempel på "petty crime", alltså något som kan anses som oproportionerligt, stölden av en kyckling.
32 fall av sexköp där varje sådant brott har ett års fängelse i straffskalan är knappast ett sådant fall av oproportionalitet visavi en EAW, även om det må finnas en och annan här i tråden som tycker att det är "bagatellartade förseelser".
Samma visa gällande risken att inte få en rättvis rättegång eller ett oproportionerligt straff. Knappast något som ses som en risk i ett fall som detta, förutom av vissa avarter på anonyma internetforum.
https://www.europeanlawblog.eu/pub/the-principle-of-proportionality-and-the-eaw-uneasy-bedfellows/release/1
Det återstår att se, om vi någonsin får veta, vart Dermot tagit sin flykt. Om det är Irland, om det i så fall utfärdas någon EAW och vad som därefter sker.
Vad gäller Irlands alternativ att vägra utlämning så kan man utvärdera de alternativ som på ett eller annat vis föreslagits i tråden, inklusive de som nämns i det citerade inlägget ovan.
1. Risken för en orättvis rättegång i Sverige.
Ja, det skulle jag vilja se, Irlands rättssystem utfärdar en officiell kommentar som säger att Sveriges rättsväsende inte är rättssäkert. Rent löjeväckande. Helt uteslutet2. Risken för ett oproprtionerligt straff.
Se föregående punkt.3. Dubbel straffbarhet. Brottet är straffbart i bägge länderna. Här finns ingen möjlighet att vägra utlämning.
4. Minsta strafflängd. Det krävs att minst 1 års fängelse finns i straffskalan för en EAW, och det gäller för sexköp.
5. Är 32 fall av sexköp inte proportionerligt? Det är väl i så fall sista utvägen för Irland om de av någon anledning inte vill medverka till en utlämning. Att stölden av en kyckling inte är proportionerlig kan nog de flesta förstå. Att 32 fall av sexköp är proportionerligt, anser nog å andra sidan de allra flesta. Skulle Irland vägra på den grunden så kan det nog bli en del ramaskri i debatten, och det är utan tvekan ett sluttande plan där det sannolikt skulle resultera i att EU sätter ner foten och drar undan mattan helt för "proprtionalitetsdiskussionen". Gränsen går helt enkelt vid ett års fängelse.
Och som avslutningsvis en hänvisning till ett exjobb som i stycke 3.5.1 tar upp just ett exempel på ett fall angående utlämning och tidsgränsen på ett år, med dito hänvisning till den paragraf i ramverket som jag citerade ovan.
https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=4230809&fileO Id=4275698
Så, vänner, då kan det anses utrett, nu vet vi. Irland har inga juridiska, eller rimliga, grunder att vägra utlämning i detta fallet.
__________________
Senast redigerad av StorstBastVackrast 2024-12-22 kl. 15:44.
Senast redigerad av StorstBastVackrast 2024-12-22 kl. 15:44.
Citat:
Advokater är som regel mycket väl insatta i skillnaden mellan de facto juridiken och de debatter som omger den. Här verkar det hela blandas ihop till ett sammelsurium.
Det är också anmärkningsvärt att någon som utges för att vara professionellt sakkunnig, inte ens känner till något så grundläggande som kravet på straffbarhet, det är ett år som gäller. Tre år gäller vissa särskilda brott som anses så allvarliga att kravet på dubbel straffbarhet inte behöver vara uppfyllt. Detta kände tydligen "Advokaten" inte till.
Ur EU's råds rambeslut om EAW (2002/584/JHA) Den som verkligen vill veta hur det förhåller sig, läser lämpligen detta.
Gällande proportionalitetsprincipen så kan man läsa lite om den här. Där tas bland annat upp som exempel på "petty crime", alltså något som kan anses som oproportionerligt, stölden av en kyckling.
32 fall av sexköp där varje sådant brott har ett års fängelse i straffskalan är knappast ett sådant fall av oproportionalitet visavi en EAW, även om det må finnas en och annan här i tråden som tycker att det är "bagatellartade förseelser".
Samma visa gällande risken att inte få en rättvis rättegång eller ett oproportionerligt straff. Knappast något som ses som en risk i ett fall som detta, förutom av vissa avarter på anonyma internetforum.
https://www.europeanlawblog.eu/pub/the-principle-of-proportionality-and-the-eaw-uneasy-bedfellows/release/1
Det återstår att se, om vi någonsin får veta, vart Dermot tagit sin flykt. Om det är Irland, om det i så fall utfärdas någon EAW och vad som därefter sker.
Vad gäller Irlands alternativ att vägra utlämning så kan man utvärdera de alternativ som på ett eller annat vis föreslagits i tråden, inklusive de som nämns i det citerade inlägget ovan.
1. Risken för en orättvis rättegång i Sverige. Ja, det skulle jag vilja se, Irlands rättssystem utfärdar en officiell kommentar som säger att Sveriges rättsväsende inte är rättssäkert. Rent löjeväckande. Helt uteslutet
2. Risken för ett oproprtionerligt straff. Se föregående punkt.
3. Dubbel straffbarhet. Brottet är straffbart i bägge länderna. Här finns ingen möjlighet att vägra utlämning.
4. Minsta strafflängd. Det krävs att minst 1 års fängelse finns i straffskalan för en EAW, och det gäller för sexköp.
5. Är 32 fall av sexköp inte proportionerligt? Det är väl i så fall sista utvägen för Irland om de av någon anledning inte vill medverka till en utlämning. Att stölden av en kyckling inte är proportionerlig kan nog de flesta förstå. Att 32 fall av sexköp är proportionerligt, anser nog å andra sidan de allra flesta. Skulle Irland vägra på den grunden så kan det nog bli en del ramaskri i debatten, och det är utan tvekan ett sluttande plan där det sannolikt skulle resultera i att EU sätter ner foten och drar undan mattan helt för "proprtionalitetsdiskussionen". Gränsen går helt enkelt vid ett års fängelse.
Och som avslutningsvis en hänvisning till ett exjobb som i stycke 3.5.1 tar upp just ett exempel på ett fall angående utlämning och tidsgränsen på ett år, med dito hänvisning till den paragraf i ramverket som jag citerade ovan.
https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=4230809&fileO Id=4275698
Så, vänner, då kan det anses utrett, nu vet vi. Irland har inga juridiska, eller rimliga, grunder att vägra utlämning i detta fallet.
Det är också anmärkningsvärt att någon som utges för att vara professionellt sakkunnig, inte ens känner till något så grundläggande som kravet på straffbarhet, det är ett år som gäller. Tre år gäller vissa särskilda brott som anses så allvarliga att kravet på dubbel straffbarhet inte behöver vara uppfyllt. Detta kände tydligen "Advokaten" inte till.
Ur EU's råds rambeslut om EAW (2002/584/JHA) Den som verkligen vill veta hur det förhåller sig, läser lämpligen detta.
Gällande proportionalitetsprincipen så kan man läsa lite om den här. Där tas bland annat upp som exempel på "petty crime", alltså något som kan anses som oproportionerligt, stölden av en kyckling.
32 fall av sexköp där varje sådant brott har ett års fängelse i straffskalan är knappast ett sådant fall av oproportionalitet visavi en EAW, även om det må finnas en och annan här i tråden som tycker att det är "bagatellartade förseelser".
Samma visa gällande risken att inte få en rättvis rättegång eller ett oproportionerligt straff. Knappast något som ses som en risk i ett fall som detta, förutom av vissa avarter på anonyma internetforum.
https://www.europeanlawblog.eu/pub/the-principle-of-proportionality-and-the-eaw-uneasy-bedfellows/release/1
Det återstår att se, om vi någonsin får veta, vart Dermot tagit sin flykt. Om det är Irland, om det i så fall utfärdas någon EAW och vad som därefter sker.
Vad gäller Irlands alternativ att vägra utlämning så kan man utvärdera de alternativ som på ett eller annat vis föreslagits i tråden, inklusive de som nämns i det citerade inlägget ovan.
1. Risken för en orättvis rättegång i Sverige.
Ja, det skulle jag vilja se, Irlands rättssystem utfärdar en officiell kommentar som säger att Sveriges rättsväsende inte är rättssäkert. Rent löjeväckande. Helt uteslutet2. Risken för ett oproprtionerligt straff.
Se föregående punkt.3. Dubbel straffbarhet. Brottet är straffbart i bägge länderna. Här finns ingen möjlighet att vägra utlämning.
4. Minsta strafflängd. Det krävs att minst 1 års fängelse finns i straffskalan för en EAW, och det gäller för sexköp.
5. Är 32 fall av sexköp inte proportionerligt? Det är väl i så fall sista utvägen för Irland om de av någon anledning inte vill medverka till en utlämning. Att stölden av en kyckling inte är proportionerlig kan nog de flesta förstå. Att 32 fall av sexköp är proportionerligt, anser nog å andra sidan de allra flesta. Skulle Irland vägra på den grunden så kan det nog bli en del ramaskri i debatten, och det är utan tvekan ett sluttande plan där det sannolikt skulle resultera i att EU sätter ner foten och drar undan mattan helt för "proprtionalitetsdiskussionen". Gränsen går helt enkelt vid ett års fängelse.
Och som avslutningsvis en hänvisning till ett exjobb som i stycke 3.5.1 tar upp just ett exempel på ett fall angående utlämning och tidsgränsen på ett år, med dito hänvisning till den paragraf i ramverket som jag citerade ovan.
https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=4230809&fileO Id=4275698
Så, vänner, då kan det anses utrett, nu vet vi. Irland har inga juridiska, eller rimliga, grunder att vägra utlämning i detta fallet.
Jag har kollat det där med en riktig Advokat så svamla inte om annat så att det blir fel fakta. Hatar du män eller vad har du för problem?
__________________
Senast redigerad av marytrader 2024-12-22 kl. 16:19.
Senast redigerad av marytrader 2024-12-22 kl. 16:19.
Citat:
Med tanke på att han just släppt sin bok, vilken jag utgår ifrån syftade till just det, eller i alla fall bland annat det, så har jag mina tvivel på att det kommer att ske överhuvudtaget. Den som lever får se, som det brukar heta
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera